Grattis Lykkeliten

Jag förstår inte vart det här året har tagit vägen, och hur vårt lilla knyte redan blivit ett år. Jag får ett litet stygn av sorg i hjärtat när jag tänker på det, hur tokigt det än låter. Jag vill bromsa tiden, njuta av varje liten stund (nå, kanske inte varje - då tänker jag tex på nattliga skrik och illalukt från blöjregionerna i fullsatta allmänna färdmedel).



Men allvarligt talat, så har året som gått varit ett av mina finaste. Den här lilla flickan har givit långt mer än hon tagit - aldrig har jag känt mig lyckligare, starkare eller mer i balans. Och det är till stor del tack vare henne.