30 sep. 2012

Samlarna

Vi höll på att få fel i huvu, så mycket svamp fanns det i skogen i helgen. Vart man än såg växte det stora klungor av trattkantareller, och däremellan lyste det gult av de vanliga kantarellerna. Konstigt vilka stenåldersinstinkter som kickar in vid såna tillfällen förresten, man kan ju bara inte förmå sig att sluta plocka! Lördagskvällen spenderades därmed inte tätt ihopkuttrandes på soffan med en film, utan det var rensning som gällde. I timtal.

28 sep. 2012

Tänkte glömma vinet

Oh no! Tänkte glömma helt - det här är vad jag tycker ni ska värma era frusna höstsjälar med idag, eller snarare imorgon. Typiskt nya världen -vin, dvs ganska fylligt, lite småsyltigt och solmoget och alldeles perfekt för en regnig septemberkväll.
Priset en aning i överkant kanske, men maken shoppade den så what the hell. Ha en skön afton!

Tja!

Nu lämnar vi den här vackra staden för en efterlängtad sväng till landet. Jag hoppas min syster lämnat kvar lite äppel i träden till oss!

Som en taxichaufför

Jag hade ett viktigt möte igår, och hade lagt lite extra omsorg på min outfit. När jag frågade sonen hur han tyckte jag såg ut svarade han:

-"Du ser riktigt galant ut, mamma. Som en taxichaufför!".

Inte helt vad jag strävade efter då jag lade ihop min look, men en hjärtsmältandes fint menad komplimang från en biltokig 8-åring.

27 sep. 2012

Pop down

Jag lovade berätta om mitt gruvbesök. Det var alltså Muru-restaurangen (en favorit!) som i samarbarbete med Kone, Iittala, Finlandia och några andra stora aktörer ordnat en pop up nere i Tytyri-gruvan i Lojo, till World Design Capital Helsinkis ära.  Förutom en massa goda drinkar, mat och vin, fick vi skjuts ner till 350 meters djup, något som under en promille av världens befolkning gjort*.


Mina bilder är ju ganska cräppiga, men hos Aurora kan ni se mera, eller om ni är intresserade av maten så har denhär bloggen fina kulinariska foton. Också Finlands nästkändaste** vinbloggare var där, han lade upp en liten video på sin blogg! Den som blev sugen torde hinna ännu, det här evenemanget pågår visst ännu en tid - här är mera info.


*Inte besökt just Tytyri, utan varit nere så djupt alltså. Fast båda stämmer säkert i och för sig.
** hehehe

26 sep. 2012

Pripel

Nu har jag igen gått och såsat här på bloggen. Märker ni? Och jag minns inte hur det var först, om det var bättre/sämre med andra fonter och färger och storlekar, eller om det nu alls spelar nån roll för Finlands framtid. Troligen inte. Jag hade egentligen tänkt berätta om hur jag åt sniglar nere i en gruva igårkväll, men den historien får vi spara tills imorgon för nu blev det redan läggdags, sådär bara!

Egyptiern

Häromdagen stannade vi till vid egyptiern i Kottby. Vi åt moussaka, lammkotletter och falafel-fuul, lyssnade på ägarens historier och njöt av stämningen inne i den pyttelilla, stökiga restaurangen. Det ska ni också göra nån dag, tycker jag!

Moussaka
Kille på väggen
Kryddkaffe
Lamm
Rykande, hemgjort bröd

24 sep. 2012

Dagen i "dagens"

Dagens största: jag blev åter en yrkesarbetande kvinna med hyfsad lön och vuxenlunch
Dagens pepp: att få heja-sms av kompisar genast på morgonen, tack snälla!
Dagens tröttsamma: de femtusen olästa meddelandena i min e-post.

Jag är inte helt obevandrad bland siffror - här hade jag redan tömt skräpkorgen ett par gånger

Dagens snabba: det tog mig ynka sju minuter att med cykel, utan extra barnatyngder, susa nerför backen och över bron till jobbet.
Dagens man: Min! Han förde OCH hämtade barnen, fixade middag, skurade och vaxade köksgolven, gick och handlade, samt kokade en gryta för imorgonkväll. Ja, och jobbade däremellan, på sitt vanliga jobb alltså. Respect.
Dagens skönaste: just nu. Barnen har somnat, och det är en kopp te och en bok som gäller alldeles strax.

Bara ljusen fattas, eller hur? Och filtarna! Och stormen utanför! Myyyyyyyyys!

23 sep. 2012

Sista kvällen

Imorgon kommer jag att smyga upp, medan alla andra sover, snabbt klä på mig och åka iväg till jobbet. Nu är det slut med vardagen som hemma-mamma, och jag känner mig ärligt sagt ganska sorgsen. Det har varit fint att alltid finnas här för mina små.

Äh

Jag fick in så fina bilder här nyss, som vi tog efter att de riktiga bilderna tagits. Nu måste jag bara försöka fixa till dem lite så de ser snygga ut i headern här ovan - halvvägs kom jag, och så blev jag för sömnig för att fortsätta. Ett proffs skulle ha fixat först, och publicerat sen, men nu är jag ju inget bloggproffs utan bara glada amatörjag. Bostadsletning, simhallsbesök och en halv flaska vin tar sitt, förstår ni. Så vi fortsätter en annan dag, g´natt!

20 sep. 2012

Bisysslaren

Idag fortsatte vi fotograferingarna eftersom kunden hade önskat smärre justeringar gällande accesoarerna- och nu är det slutfnissat för min del när jag hör om någon modell som beklagar sig om hur tungt jobb det är. Ja, alltså, fysiskt tungt är det inte, men att frysa som en hund, försöka att inte blinka då ögonen tåras av vinden, få håret att hållas norta från ansiktet i snålblåsten, och få en rojsig finsk höstdag att se ut som korsikansk vår- det var inte alldeles lätt heller. Men roligt! Sen gick jag och hämtade dottern på dagis, tog en loppissväng och kokade batatsoppa- lite hederliga sysslor föratt inte glamouren skulle stiga mig för högt i huvet liksom.

19 sep. 2012

Trafik

Jag är urdålig på att förutse och framförallt ta i beaktande trafikrusningar. Så här sitter jag nu, i femmans stockning, grovt försenad till bostadsvisningen, och roar er med att visa mina nyfixade naglar. Och gör smygreklam för världens bästa familjetraktor.

Photo shoot

Idag tjänade jag smör till brödet med att agera modell för Christoffer Relander. Han är en jätteduktig fotograf, och det var en riktigt rolig upplevelse. Vad det blev för bilder får ni se senare när projektet är klart!

Nej, jag satt inte uppe i trädet.

18 sep. 2012

Tjejpennan

Äntligen lite smart produktutveckling. Ni vet pennor är ju så jobbiga att hantera - tack Bic, tusen tack.

17 sep. 2012

Dagliga dosen

Jag tror inte jag nånsin kommer att kunna bo långt ifrån havet. Jag behöver det. För att bli upplyft, för att kunna tänka klart, för att lugna mig, för att nolla. Till och med igår, då vi skulle piknicka i stormen, fast kaffemuggarna knappt hölls i handen och barnen for omkring som osaliga andar på de hala klipporna- så kändes det fint att sätta sig ner en stund och bara titta ut.

De bästa terapiformerna för mig verkar alla börja på H - havet, hundar och hästar.

 EDIT kl 10.45: Och så undantaget som bekräftar regeln: Amarone, som börjar på A och inte på H.

15 sep. 2012

Nostalgitrippen och drömmen

Efter en sväng till Habitare-mässan och snabb sushilunch i stan med Helena,där jag fick känna mig urban och barnfri en stund, slungades jag tillbaka till tonårens hästdoftande tillvaro då vi besökte Allu-ponnyn på eftermiddagen.

Här sitter jag nu med stark abstinens och längtan efter en svunnen tid. Min dröm är att skola samtliga familjemedlemmar till någorlunda kapabla ryttare (så de hålls på i varje fall) och dra iväg på en ridresa nånstans, inom de närmaste 10 åren kanske. Fast så länge orkar jag nog inte vänta, men kanske jag får Pia och Malin med? Peppe perhaps? Något sånt här skulle jag gilla, detta skulle också funkka fint, eller kanske dethär? Ja, det mesta faktiskt, bara hästarna är välmående, man kan få ett litet glas vin nånstans emellanåt och sällskapet är trevligt. Jag är inte kräsen alls.

14 sep. 2012

Vad är det med folk?

Vill ni höra nånting som jag tycker är sjukt störande beteende hos andra? Inte? Nähä, men jag ska berätta det ändå, för det här är ju min blogg.

Ponera att man är ute med några vänner i en bar. Dit kommer fler människor, varav en del känner varann från förr, andra inte. Om det ursprungliga gänget sen splittras för en stund, och hittar nygamla bekantingar att prata med - är det okej? Nå naturligtvis, det är ju det som kallas mingel. Men det som händer sen, det är däremot något jag inte ALLS uppskattar: att gå fram till sin kompis, som man var ute med, och denne inte presenterar en för sitt sällskap. Aaargh! Alltså, det här är på riktigt nånting som gör mig galen - och det händer mig alltför ofta.

Är det nånting med oss finländare, att mingel inte är vår starka sida? Chitchat i sig verkar ju vara lite svårt, men att involvera dem omkring oss med att säga "Hej, dethär är förresten X, ni har kanske inte träffats tidigare? Vi pratade just om *lägg in valfritt ämne här*" - är det så himmelens omöjligt det?

 Nu har det gått en tid sen den kvällen jag tänker på, och ingen behöver känna sig träffad, men jag blev påmind om fenomenet häromkvällen på Mikä Viini. Jag gick dit ensam för att höra på en paneldiskussion, och deltog sedan i cocktail-eventet efteråt. Jag kände ju förstås en del av personalen, men de övriga inbjudna hade jag inte så stor koll på. På en sån tillställning är det ju inte meningen att man ska stå och trycka i ett hörn, och jag tycker det är ganska roligt att träffa nya människor - men tammetusan om jag inte hittar mig själv i sällskap av två spanjorer och en tysk. Vi hade det utmärkt trevligt, men det är ju bara så typiskt. Ingen hade tagit kontakt med dem, och alla finländare på plats (dvs 95%) höll sig antingen väldigt tight till de sina, eller så köade de för mer gratis sprit.

Ytterligare en bidragande faktor till dehär funderingarna var morgonens dagisavlämning, då jag log och hälsade på samtliga föräldrar (okej, det var bara två) som passerade samtidigt i porten som jag - och inte en jäkel rörde en min till svar.

Förlåt för ösandet av galla en fredagkväll som denna, men jag måste få ventilera - VAD ÄR DET MED FOLK? Sa inte er mamma nånsin åt er hur man beter sig ute på byn? Eller på cocktailpartyn, dårå.

I mitt glas idag

...hittar ni en härlig Pinot Noir från Australien. Hur snygg är inte flaskan förresten? Mera kan ni läsa på vinbloggen.

Åtta år

Igår har åtta år passerat sedan jag låg på TYKS i Åbo och höll min nyfödda son mot bröstet. Idag kan jag låna hans huppare* när jag ska springa ut med soporna. Det känns så konstigt, hur kan tiden skena iväg sådär?
I paketen fanns en cykellampa och ett lås - själva cykeln som hörde till väntade i köket. Kan ni förstå att han redan vuxit ur 21" -cykeln han fick ifjol?

Vi firade med middag hos en lokal kinesisk förmåga, och cyklade sen hem för att inta desserten - i enlighet med herrens önskemål var detta INTE en hembakt tårta utan Frödinges kinuskikaka**, med så många ljus i som vi råkade ha i skåpet, dvs fem. 

 * okej, den är en aning kort i ärmarna, men ändå
** Mor i huset försöker att inte ta det personligt

12 sep. 2012

Vinmässa

Litet tips till dem av er som är sysslolösa imorgon, och gillar vin: Gå till Mikä Viini -mässan på restaurang Börs på Fabiansgatan! För en struntsumma får man smaka på en massa goda viner, prata med producenterna och mingla loss i vacker miljö.

 
Jag var där idag tillsammans med journalister, krögare och annat löst branschfolk, och blev bjuden på cocktails av A21-dudsen och en fantastisk småplocksbuffé.

Vackra Börsen, imponerar alltid!
Jag är så totalt o-cool för jag bara ääääälskar när det vankas gratis mat och vin, efter alla dessa år!
Pasqua har riktigt kivoga viner, fast man kunde tro annat på namnet

10 sep. 2012

Dagens tänkvärda

Jag hittade en bra point på Alexandras blogg. Det har igen kommit upp, åtminstone i mitt synfält mer än vanligt, i media om hur förvriden och ångestingivande bild av världen de sociala medierna ger åt så många. Att allt är så himla lyckat och roligt och kärleksfullt och balanserat och GOTT och dyrt och blablabla - hos alla andra. Hos alla de som bloggar, eller instagrammar, eller facebookar vill säga.

Och visst, jag hör själv till dem som hellre lägger upp fina bilder än fula, berättar roliga historier hellre än sorgliga, och delar med mig ett bra recept med tillhörande bild hellre än att visa upp en vidbränd stekpanna eller en ihopskuren, misslyckad majonnäs.

Men igen måste jag konstatera (som så många gånger förut då jag tex haft någon schism med mitt ex) att man inte kan ändra på omvärlden, utan bara på sig själv och på sitt sätt att se på den. Gillar du inte någon i din närhet, så måste du antingen bara acceptera det, eller bryta. Samma gäller sociala medier - om man inte kan hantera dem, och bara mår illa av att se hur bra andra har det - ja, då får man väl hitta nåt annat tidsfördriv. Eller så får man försöka se sitt eget livs ljuspunkter och glädjeämnen, och fokusera på dem istället för att gräva ner sig i sin misär, som tydligen uppstår då man jämför sig för mycket med andra.  För genom att sura och morra åt internätet åstadkommer man nog inget alls.

9 sep. 2012

Geo-gömmor

Vi sökte upp en geo cache idag, som visade sig vara alldeles på andra sidan gatan från oss, och de första logg-markeringarna i den var redan från 2009 - och den färskaste var från idag, en stund tidigare. Ni kan se detta som ett ganska skoj tips till er (exempelvis Malin) som har a) tråkigt b)nyfikna och äventyrslystna barn c) en smartphone med gps och d) annars ganska mager pengapung*.

Dehär gömmorna finns nämligen lite överallt, t.o.m. i knutarna kring stugan i Nagu finns de har jag märkt - också under en sten nära dig!

*äckligt ord på nåt sätt, varför skrev jag inte bara plånbok som vanligt?

7 sep. 2012

Äppelpäppelpirumparum

...puff! och så kom det ett nytt vintips på Höbläns nätsidor. Vinerna jag tipsar om idag passar jättebra till bär- och fruktefterrätter, och jag tror faktiskt också såna som vanligtvis inte dricker vin kunde gilla dem. Klickklick!

5 sep. 2012

Ett år

För ungefär ett år sen var jag på en sjukt bra fest. Idag går vi ut på tumis och äta, vi två som figurerade i de centrala rollerna under den där kvällen.


Maria Hedengren var fotograf!

Chop or not?

Jag är så i valet och kvalet nu, att jag bönfallande vänder mig till er - snälla hjälp mig med mitt hår, ska jag klippa eller inte, och isf hur? Såhär ser jag ut i dags dato:


Imorgon har jag nämligen tid till Loisto, en utmärkt salong på Högbergsgatan. Om ni varken kan säga bu eller bä lägger jag min kalufs öde i Ilonas proffsiga händer, men en liten känsla om vad som kunde vara snyggt vill jag gärna ge henne ändå. Förslag?

Bakgrunden till att jag brännt alldeles för mycket av min hjärnkapacitet på en så trivial sak som denna är att det hänger ihop med min börjajobba-ångest. Slutet på vårdledigheten är nära, och jag vill se sval, välvårdad och förtroendeingivande* ut när jag ska börja tjäna ihop mitt eget smör till brödet igen. Innerst inne är jag glad om jag ens hittar till vårt kontor mer, men det behöver inte synas utåt som ni säkert förstår.

  *läste just i en bok att man ska skippa "Alice in Wonderland -looken" om man vill vara en framgångsrik businesskvinna, vad säger ni om det? Blir man inte tagen på allvar om man ser för flickig ut?

3 sep. 2012

Dagisträning

Jag var på dagisinskolning idag. Var en halvtimme på gården, och en halvtimme inne. Jag klarade det förvånansvärt bra, och fortsättar min mjuklandning imorgon. Dotterns, menar jag, dotterns.



Puppeninen är med i fickan. Önskar jag rymdes dit jag också.