Stilla natt

Vilken natt alltså, på ett BRA sätt! Vi fick sova hela natten ensamma i vår säng, mannen och jag, och behövde inte springa till nån annans rum en enda gång. Det har inte hänt på mannaminne. 8-åringen sover ju bra nuförtiden, men lillasyster vaknar fortfarande (så som hon gjort sen hon kom till oss) med några timmars mellanrum, och är ledsen och måste tröstas. Utan tutt är det svårare att få tyst på henne, och ett knep (också kallat björntjänst) är att låta henne komma till oss och sova.Och då sover hon, men inte vi.

Hemmadag igen, flunssa 2.0

Nytt på sovningsfronten är förresten att vi lämnat bort nattblöjan. Detta var natt nummer tre, med handdukar och tränings-småppare (med ett tunt lager plast innanför frottén) och det har gått relativt bra hittills. Vet inte när det är brukligt att sluta med nattblöja, men jag vill minnas att storebror slutade tvärt med allt vad heter blöja när han tre, så vi tänkte att det kan vara dags nu.

Undrar bara hur vi ska få detta fantastiska fenomen att fortsätta, och inte bli ett one night wonder. Tarror, vad tror ni om det? Fem klistermärken och sen valfri leksak som belöning? Undrar just om det funkkar på en tre-åring.

Nå sånt. Ha en bra dag!

Säkra tecken

Folk må tala om sensommaren hur mycket de vill, mig lurar de inte. Jag vet att hösten är här nu, fast den kanske inte kollat så noga i kalendern innan den gjorde entré.

-jag kokar soppor
- jag har grävt fram mina strumpor igen
- jag har vantar på då jag kör vespa på morgonen

- jag stickar yllesockor
- jag letar vinteroveraller och ylleställ på huuto.net
- jag vill inte doppa mig i havet mer efter bastun
- jag dricker te och tänder ljus om kvällarna

Vad kallas allt detta om inte höst, va?

Fenomen jag inte förstår mig på

- washitejp - vaaaaad ska man tejpa med sånt?
- papperssugrör - snygga kanske, men de SMAKAR papper och känns sträva i munnen, usch, urk, spott och tvi
- nomination -armband, eller att blanda silver och guld överlag
- att lämna kvar Iittalas lilla röda klistermärke
- varför man inte skulle få göra små hundöron i bibbaböcker - på vilket sätt påverkar det läsbarheten liksom?
- folk som BARA dricker rödvin ELLER vitt vin, eller BARA te ELLER kaffe - lite som att bara äta bulle eller pepparkaka för mig
- tonåringar som spottar på gatan. Och spottar. Och spottar igen. Har de nåt fel med sin salivavsöndring eller?
- hur tonåringar poserar på instagram (duckface och segertecken, med håret bakåtkastat eller huvudet coolt på sned och lite butter min, beroende på kön), och hur de sen berömmer varandras bilder med helt ofattbara förkortningar och utrop. Känner mig som en tvåhundra-åring, men förstår bara inte grejen.


Ni får fortsätta listan om ni har nåt på hjärtat.

Fredagstips

Fredagstipset är tillbaka, och vi kör ett vitt igen, för än lyser solen och träden är gröna!

Ett väldigt gott vitt vin från Portugal, som nyss släppts från beställningssortimentet till det vanliga alko-sortimentet (plus att det är en ny, fräsch årgång för er aficionados!): Esporao ReservaBranco 2012, för 16,90€. 

Inte helt gratis, men så är det inte särskilt ofta de billigaste är de godaste heller, dvs detta är klart värt sin peng (och tänk er att ni ju säkert utan att krångla betalar en rejäl slant per glas när ni är ute!). Här har ni mycket smak, syrliga citrustoner, en skön, grön örtighet och dröjande smak som passer bra till både mat och soffa. Köp bort, Alko tog in endast en begränsad mängd på 1500 flaskor och de lär ska gå åt.

Smink på dagis

Jag läste just på Pias blogg om diskussioner kring smink på dagis. Jag blev helt bestört – smink på småbarn? 

Jag känner mig redan väldigt tudelad inför att jag låter min tre-åring ha nagellack ibland, vilket jag inte direkt klassar som smink. Men egentligen så faller det ju på sätt och vis inom samma kategori. Jag är lätt övertalad när hon ber mig om lite rosa på tårna, för jag ser ju hur glad hon blir och hur fin hon känner sig då, vilket jag ju unnar henne. Och nog har hon fått prova mitt läppglans också – när hon sett hur jag duttat på lite har jag I farten låtit henne testa också. Fast det ser jag iofs mer som en mjukgörande salva, som läppomada ungefär. 

Men alltså hur ska man dra gränsen, vid vilka produkter? Vid vilken ålder? Och hur motiverar man det? För nog tycker jag att också ett barn ska få uppleva njutningen av att känna sig extra fin ibland, utan att för den skull känna att det inte räcker till med att bara vara helt sig själv, och “vanlig” för det allra mesta. Kanske borde man dra en av dedär gränserna vid antalet tillfällen då, hur ofta det är okej att piffa till sig, och göra skillnad på vardag och fest? 

Åh, svåra frågor, som lär komma upp allt oftare ju äldre barnet blir. Kan inte säga att jag direkt längtar efter att ha tonåringar i huset.

Bloppis, höstkläder flicka

Hittade lite mer, så vi fortsätter väl. Finns det önskemål om damkläder också? Har nog ett och annat jag kunde avvara, närmast med tanke på utrymme...

Calippo stövlar strlk 22, 3e

Brun HM vinterjacka strlk 98, 5e

Rosa regnrock med katter, fleecefoder i huvan och kring halsen, strlk 90, 5e

Bloppis, höstkläder pojke

Är hemma med småsjuk lillasyster idag, och bestämde mig för att rensa i skåpen lite. Mest är det storebror som skjutit i höjden och behöver påfyllning, så här kommer lite jag behöver bli av med. Först till kvarn!

Paul Frank långärmad, strlk 120, 3e samt Katvig ylleväst strlk 128, 7e

Fleece och tunn vindjacka i strlk 128, 3e /st.

Nokia gumppare i strlk 34. Gröna är fodrade! 5e . Blå- fula kanske, men hela - 2 e

Everest regnställ i strlk 122/128, 12e - i prima skick!

2 jeans och ett par chinos i strlk 128 - 5e st, eller 12e för alla tre - prima skick!

On the road

Hej från skärgårdsvägen. Har suttit cirka tre och en halv timme i plåthästen nu, och är glad att det bara är en endaste ynka färja kvar innan vi är framme. Vet inte hur andra förhåller sig till att nästan 9-åringar sitter framme i bilen, men om vi säger såhär: trafiksäkerheten har varit närmast hjärtat också då vi beslöt oss att skilja åt våra små hjärtegryn. 

Själv satt jag bak ännu då jag var tonåring tror jag. Jag är inte helt hundra, men månne inte den magiska gränsen gick vid konfirmationen? Där har den en tendens att gå i vår familj gällande många saker- också en skvätt vin kunde man få smaka på till maten efter att man blivit konfirmerad. 

Hur var det för er? Eller vad tänker ni med era barn, när får man sitta framme?

The Grand Zin och en fråga

Det efterfrågades vintips, och jag vet att det varit alldeles för glest mellan dem på sistone. Problemet är att vi är rätt självförsörjande* med vin, och har därför inte stenkoll på nyheter på Alko för tillfället, utan det blir mest de "gamla vanliga" nu. Men här är en rätt ny Zinfandel vi testade igår:

 

  The Grand Zin heter vinet, och trots att den ser amerikansk ut, och Zinfandel oftast härstammar från Kalifornien, så kommer denna från Zinfandeln-druvans ursprungsland Italien. Vinet finns på både Alkos (11 €) och Systembolagets (72 kr) beställningssortiment, och passar bra såhär när det börjar bli kyligt och mörkt om kvällarna. Det är fylligt, med en viss sötma/bärighet (tänk er plommon och choklad) – lättdrucket, eller publikfriande som man säger, och funkkar bra med smakrika kötträtter.

 

Förresten, ibland undrar jag över det här med beställningssortimentet – använder ni er nånsin av det eller känns det för krångligt? För den som inte är bekant med det är det alltså ett “extra” sortiment hos Alko, dvs produktersom inte finns framme i butikerna utan måste beställas. Det finns ingen minimimängd, man kan bra beställa bara en flaska, och det kostar ingenting extra. Man kan göra det antingen på nätet eller i butiken, och sen ringer de när flaskan finns att hämtas, oftast tar det ett par dagar. Fördelen med beställningssortimentet är att det finns nästan lika många produkter där som i det vanliga sortimentet – nackdelen är att så få uttnyttjar denna guldgruva!

 *Ja, detta i och med mitt jobb som produktchef. Önskar dock att jag hade en egen liten vingård nånstans där jag kunde gå och prata mjukt med vinrankorna, rycka upp lite ogräs mellan raderna och trampa runt bland druvfaten med mina bara fötter – DET vore nånting det! Fast ni kanske föredrar det såhär, utan inblandning av mina tår?

Grå måndag

Det går inte så hårt just nu hörni, förutom kanske ner mot gropen igen. Så uppmärksamheten bort från mig - nu tycker jag ni ska gå in och önska Peppe där långtbortistan en glad födelsedag! Och sen kan ni ju svara på frågorna här hos mig också, så blir jag lite gladare:

1. Vad heter du?
2. Var bor du?
3. Hur gammal är du?
4. Hur hittade du bloggen?
5. Hur länge har du läst?
6. Bloggar du själv? Var?
7. Vad gillar du mest att läsa om?

Födelsedag i huset

Idag inledde vi starkt med guldkantsfrulle* och paket. Ikväll är det holmliv som gäller, med bastu, grillning och dopp i havet.

Svårt det där med presenter förresten. I början av ett förhållande är det relativt lätt att  hitta på spännande, skojiga gåvor att överaska den andra med i tid och otid, men ju längre ett förhållande lider (pun intended) desto mer hjärnjumppa krävs det att komma på nånting till de obligatoriska jul – och födelsedagsfirningarna. Läste nångång i Kaksplus-tidningen om vad finska kvinnor främst önskar sig av sina respektive: nummer ett var smycken och diamanter. Okej, det förstår jag, alla flickor gillar väl ett vackert smycke.

 

Paketet innehöll stövelskor.

Men när jag kom till nummer två satte jag téet i vrånghalsen – muminmuggar. Jag upprepar, MUMINMUGGAR. Visst har det smugit sig in ett par såna också i vårt hushåll, och barnen dricker ju glatt ur dem – men jag säger då bara att den dag min man kommer med en muminmugg till mig kommer jag att tro att utomjordingar bytt ut honom.

Nå nu var jag inte så värst romatisk heller iofs, då jag gav honom en grill-kokbok och ett par gummiskor, men de torde åtminstone inte hamna på worst-listan.

 

Gick nuts på Herkkun
 

Vad är de bästa och de sämsta gåvorna ni fått förresten? Den bästa var då jag fyllde 12 och fick en egen livslevande ponny, tätt följt av Islandsresan när jag fyllde 30. De sämsta är utan tvekan Ab-tronicen (magbälte som med elektriska impulser ska träna magen, fås från tv-shop) samt presentkort på tandputsning hos tandläkare. Behöver kanske inte nämna att gåvogivaren är mitt ex nuförtiden.

* alla ska väl få dra maximal nytta ifall nån annan i hushållet råkar ha födelsedag, tycker jag.

Krakow eller St Petersburg?

Väger mellan dessa två som nästa resemål - vad vet vi om dem, vad skulle ni välja?

- Har varit i Piter tidigare, och tror att mycket blev o-upplevt. Tågresa dit lockar - tänk er att få läsa bok ostört i många timmar! Tycker ryska kulturen är lite spännande, och skulle gärna testa ifall min gymnasieryska alldeles rostat bort eller om jag fortfarande kunde knaggla mig igenom en meny på restaurang. Känner svag skam över att det östra grannlandet är så outforskat - jmfr med Sverige!

- Har varit i Polen (Gdansk), och var måttligt imponerad, vilket dock kan ha haft att göra med min samtida magsjuka. Vacker arkitektur. Billiga restauranger och hotell, men man får vara ganska selektiv för att finna pärlorna. Aningen deprimerande historia, finns det annat än Auswitch och dylikt?

Krakow enligt Google

Min lunchflopp

Siter här och surar. Först dumpade mitt originallunchsällskap mig, och sen tänkte jag gottgöra det för mig själv med en smarrig och hälsosam lunch med räksallad och ett stort glas kokosvatten. Räksalladen visade sig vara skämd, och åkte raka vägen i soporna (bio-soporna, såklart). Och kokosvattnet - det som är så himla hypat och som hollywoodstjärnorna* klunkar i sig för att bevara sin ungdom och skönhet - det smakade ju rent ut sagt förskräckligt!

Okej, jag medger att Tiger är kanske inte det rätta inköpsställe för såna här grejer.

Har ni testat? Finns det på riktigt nån som kan med handen på hjärtat säga att de gillar det?
Nej det får bli kaffe, grekisk yoghurt och en näve körsbär istället.

*å andra sidan är de lite tassiga dedär amerikanarna överlag - enligt vad jag googlade så gör vissa nyförlösta mammor där en smoothie på moderkaka, banan och kokosvatten. Jag tänker då knappast prova, men återkom gärna ifall ni gör det.

Måste få ventilera om kroppar

Okej, dethär blir lite längre än vanligt hörrni.

Jag har på några bloggar sett hur A Beautiful Body –utmaningen spridit sig. Det handlar alltså om hur kroppen ser ut hos en kvinna efter att hon fött barn. Hur brösten kan ändra form, magen bli degig och så. Och utmaningen går ut på att posta en bild på sig själv, så att andra kvinnor ska få se verkligheten och utplåna eventuella idéer om att man måste se ut som värsta photoshoppade supermodellen också efter att ha varit med om barnafödningsresan. Eller ja, åtminstone se helt oförändrad ut.

 Först tänkte jag att det var en bra grej. Och det kan jag ju tycka fortfarande, för visst är självförtroende och självkänsla viktigt. Men så kom jag plötsligt ihåg min lilla Barnsjukhus-utmaning här på våren, den som nu aldrig riktigt tog fart i mitt tycke – och började jämföra dehär två. Dumt iofs, eftersom min blogg är en fjärt i rymden, och det antagligen skulle ha varit en helt annan sak ifall nån annan dragit igång den grejen på allvar, nån finsk eller rikssvensk storbloggare. Men det som gör mig betänksam är alltså att det här med att en skruttig mage och bristningar på låren kan engagera så himla många, medan sjuka barn inte verkar inspirera till desto större medborgaraktivism.

 Kanske nån tänker att jag reagerar barnsligt nu, att det handlar om att mitt “projekt” inte fått tillräckligt uppmärksamhet och att jag är sur för det. Och kanske det är lite så, men barnsligt eller inte, så känns det ju lite konstigt hur folk “väcks upp” av olika saker. Och vill nån dra fram argumentet om att man inte kan eller hinner engagera sig i ALLT, för det finns ju så mycket - allt från jämlikhet till djurens rättigheter till mobbning till droger till flygekorrar – jo, så är det ju. Men nu blev jag så pass provocerad att jag bara måste ventilera mina tankar lite. För ganska knäppt känns det att folk inte har annat att fundera på än sin egen napa!

Men nu är poängen alltså INTE att dissa vare sig A Beautiful Body-kampanjen eller dess deltagare, utan tvärtom lyfta fram hur tråkigt det är att den verkar behövas överhuvudtaget. Att så många sätter ner så mycket tid och energi på nånting som sist och slutligen är helt naturligt, och dessutom borde vara ganska oväsentligt. Jag var själv lite noijig over min kropp i tonåren, som de flesta, men nuförtiden tänker jag inte just alls på den. Det som irriterar mig är inte min tigerrandiga, mjuka mage eller låren mönstrade av blå spindelväv, utan snarare då jag inte orkar springa den sträckan jag tänkt mig, eller då ryggen gör sig påmind när jag dammsugit under soffan. Men skillnaden däri är ju att vissa saker går att åtgärda, andra inte. Vissa saker spelar roll för framtiden, andra verkligen inte.

Pappersbollar

Mycket pompoms därute på bloggarna nu. Och visst är de ju fina, men dessa bollar tycker jag faktiskt ännu bättre om! Lite knepigare att fixa själv kanske, men det torde nog gå - googla för instruktioner! Eller så går ni, som jag, till den lilla nyöppnade butiken vid Drumsö bro -vad den nu sen heter - (där Hio Hoi var tidigare) och inhandlar dem helt färdiga. Fanns i många färger och storlekar, och dessutom var servicen galet trevlig - vi blev t.o.m. bjudna på kex och kakao, sådär bara!

Dessa hänger nu i Lykkes taklampa!

Är det regnet som gör det, att man blir lite inredningssugen igen? Balkongsblommorna är trötta och bortom all räddning, och det går ju inte att drömma om bokläsning på bryggan eller ett glas svalt vitt på terassen heller i det här vädret.