1 juli 2012

I-landsproblem kanske

Segelbåten, som funnits i makens familj sedan tidigt 80-tal, har fått nya ägare. Och nu plötsligt inser man vilken lyx det varit att ha tillgång till den i alla dessa år, och hur mycket man saknar den. Att hänga i stan hela sommaren går ju inte för sig, och att gnabbas med syskonen om vilka som ryms på stugan och i vilka repriser är inte roligt heller. Nej, jag saknar nog att kunna åka ytterskärs, bort från allt. Att låta tiden stå still och bara vara tillsammans. Holmvandringar, dopp i havet, nypotatis och öl. Solrynkor i ögonvrårna, ägg och kalles till mellis.

Maken påstår att jag har helt för romantisk uppfattning om vad det innebär att ha en segelbåt, med underhåll och reparationer och allt, men oj så jag ändå önskar jag hade en egen liten balja att kasta loss med! En sommar utan att få vara på havet känns lite som plättar utan sylt.

4 kommentarer:

Pia sa...

Jag föstår dej så bra! När allt är på topp är det fantastiskt. Men kan inte ni komma och hänga med oss till Ekenäs? typ under vecka 29? Vi är stuck med lilla ponnyn då så vi är inte så rörliga.

Linda sa...

Oj, jag är ju lite kär i Ekenäs, hur skulle jag nu kunna motstå en sån inbjudan. Med ponny och allt! Jag ska kolla lite och återkomma, det vore jätteroligt att få hälsa på er där!

Pia sa...

Ja kom! Andra veckor passar också. Vi hörs!

skrutte sa...

oj, du skriver så det snöprer i hjärtat! Jag förstår precis vad du menar.

vi har alla år lyckats låna båt här eller där, men med jämna mellanrum drömmer jag också om den där egna baljan. det där egna reviret som man dessutom kan ta med sig till stugan så slipper ihoppassandet med andras liv.

visst är dte en romantisk bild... men ändå...
plättar utan sylt - bra sagt.

kanske jag våldgästar er ekenäs-täff , ska hänga i dehoodsen rätt mycket i sommar också!