Jag läste just på Pias blogg om diskussioner kring smink på dagis. Jag blev helt bestört – smink på småbarn?
Jag känner mig redan väldigt tudelad inför att jag låter min tre-åring ha nagellack ibland, vilket jag inte direkt klassar som smink. Men egentligen så faller det ju på sätt och vis inom samma kategori. Jag är lätt övertalad när hon ber mig om lite rosa på tårna, för jag ser ju hur glad hon blir och hur fin hon känner sig då, vilket jag ju unnar henne. Och nog har hon fått prova mitt läppglans också – när hon sett hur jag duttat på lite har jag I farten låtit henne testa också. Fast det ser jag iofs mer som en mjukgörande salva, som läppomada ungefär.
Men alltså hur ska man dra gränsen, vid vilka produkter? Vid vilken ålder? Och hur motiverar man det? För nog tycker jag att också ett barn ska få uppleva njutningen av att känna sig extra fin ibland, utan att för den skull känna att det inte räcker till med att bara vara helt sig själv, och “vanlig” för det allra mesta. Kanske borde man dra en av dedär gränserna vid antalet tillfällen då, hur ofta det är okej att piffa till sig, och göra skillnad på vardag och fest?
Åh, svåra frågor, som lär komma upp allt oftare ju äldre barnet blir. Kan inte säga att jag direkt längtar efter att ha tonåringar i huset.
3 kommentarer:
Smink på dagis? Oj då.
Vet inte. Det beror väl på orsaken.
Tänker på maskerad och kemikalier.
Tänker på att varför.
Vad beror det på att ungar vill ha smink på dagis?
Har inte ställts inför den frågan tidigare. Bra att du tog upp den.
Nagellack har jag tillåtit(trots obehaget över kemikalierna). Både Flickor och pojkar har fått måla naglarna. Klorna, som vi kallar det
Hos oss är det bara vuxna som har lack påå fingernaglarna, tårna ok. Sen knner jag mig alltid som en idiot när jag sminkar mig framför henne, speciellt då hon såklart frågar "vaffö?". Ja, man är ju fin som man är. Svåra frågor, indeed.
Jag blir helt matt. Tycker redan det är jobbigt då 4-pringen vill ha dödö då han ser mig sätta rexona efter bastun.
Skicka en kommentar