- Och min fråga till dig är vart skulle du vilja resa till näst och varför? Och så vill jag passa på att tacka för en bra blogg, glad att jag hittade hit!
Jag säger ju aldrig nej till Stockholm, men egentligen längtar jag nog efter lite värme och sol just nu. I våras var vi var på vippen att boka en solresa till i höst, men så bestämde vi oss för att satsa slantarna på sommarhuset istället ( det är visserligen underbart, men väldigt gammalt och slitet och i behov av oändliga mängder både tid och pengar...). Och det harmar ju lite nu, hade varit så himla skönt med en sån energikick - men än en gång måste vi konstatera att det är omöjligt att få precis allt. Men om pengarna inte vore nåt hinder skulle jag vara väldigt nyfiken på Vietnam. Både maten, klimatet och levnadstempot verkar skönt, och eftersom vi gillar Thailand tror jag inte Vietnam heller skulle göra oss besvikna.
- Har du nånsin hållit på med lagsport?
Nej, faktiskt inte. Jag har aldrig varit särskilt sportig i traditionell bemärkelse, däremot har jag ju ridit och hållit på med hästar sen jag var bara en liten tösabit. Från det att jag var fem år tills jag flyttade hemifrån red jag sgs som dagligen, och det är nåt jag saknar väldigt mycket. Visst finns det ju stall här i trakterna, men problemet är det att jag aldrig varit intresserad av dressyr och av att rida runt på en bana eller i en manege. För mig har det varit äventyret, naturen, den varma hästryggen, vänskapen mellan djur och människa som betytt mest - och den längtan har jag inte hittat nån lösning på ännu.
Opportunist och Peter Pan och jag |
Jag blir väldigt nostalgisk varje gång jag besöker Åbo. Vacker stad, många fina minnen! Saknar ån och livet däromkring. Det jag däremot inte saknar är att kretsarna är så små, och att det inte riktigt känns som att det finns utrymme för alla - åbobornas inåtvändhet är inte bara en myt tycker jag. Och som min man uttryckte det häromdagen, då vi lekte med tanken om en återflytt (bla a med tanke på prisnivån - omg vilket fint hus med trädgård man kunde få där för samma peng som en höghusvåning här!): det är bara så mycket junttigare än Helsingfors. Och så är det ju, på gott och ont. Och då upplever jag inte Helsingfors som särskilt snobbigt, utan mer så att det finns en större acceptans och en större mångfald - såväl de dammiga, blåhåriga Von Schnabelsköld-tanterna i Eira som de coola reklamnissarna i tajta brallor i Berghäll och Rödbergen till barnfamiljerna på Drumsö och Munksnäs - alla är okej, liksom. Jag tror ni kommer att trivas!
- Vill du ha fler barn? Bo utomlands? Bästa vardagsmaten?
Jag tror det räcker såhär för vår del. Fast babysjuk kommer jag nog att vara i framtiden också (vad är det med babysar, som gör att man bara vill ha fler och fler??) men måste väl bara hålla mig på armlängds avstånd från de sötaste parvlarna sen då äggstockarna börjar värka - och visualisera nätter av ostörd sömn, långa och sena fancy-restaurangbesök, kvällspromenader på tumis med min man, vandringsresor till Lappland etc etc.
Jag skulle gärna bo utomlands en tid, men tror det får vänta tills barnen är stora. Är man skild med delad vårdnad är det inte bara sådär att flytta nånstans, det är väl det största hindret just nu. Men Frankrike lockar mig alltid(landsbygden, inte Paris), liksom övriga Norden (läs Danmark) och USA (NY eller Kalifornien).
Bästa vardagsmaten är väl pasta i nån form. Gillar tex färsk spenatpasta med räkor och en burk smaksatt creme fraiche. Purésoppor är också gott, med lite bacon/krutonger/grynost och baguette till.
1 kommentar:
Här kommer en fråga till for good measure: Har du nånsin varit blond?
Skicka en kommentar