Dolly Parton tar snart till flaskan

Mina dagar här hemma so far: stirra på Lykke och tycka hon är den underbaraste varelse som nånsin funnits. Stirra på hennes pappa och tänkt att jag är lycklig som fått ett så fint barn med just honom. Stirra på Simeon och varit stolt över hur duktig storebror han är. Gäspat och undrat över hur lite sömn man klarar sig på utan att bli tokig. Gråtit en skvätt och pärklat över att amningen än en gång strular. På riktigt, varför är det så svårt? Ska det göra så här ont? Ska brösten svälla upp till ballonger och ständigt värka och vara sjuka och såriga? Jag ger det ännu några dagar, men sen börjar jag nog allvarligt tänka på nånslags outsourcing i flaskform.

Leverans från storken

Nu kom hon äntligen! Här är bildbevis:



Hon ser kanske ut som en ordinär bebis, men jag lovar er, hon är den vackraste och finaste bebis mitt öga nånsin skådat.

The änänääs

Var på övertidskontroll till barnmorskeinstitutet idag, och blev inbokad för jump start på fredagen. Eftersom jag med alla medel skulle vilja undvika en sån situation, och vi testat de flesta hemmametoder redan, står denna näst i tur:



Snålvattnet rann nästan redan, tills insikten plötsligt slog mig att det är en grej av ungefär samma kaliber som ska UT snart - hujedamej, hur ska det riktigt gå till?

Tjyyven

Idag skulle det inhandlas Vespahjälm. Då det var avklarat och vi var på väg ut igen, var jag helt säker på att nån försäljare i vilket ögonblick som helst, med ett fast grepp om min axel och menande blick på min runda mage med myndig röst skulle fråga "har inte fröken glömt att betala för något kanske"?

Mer spänning än jag önskade

Gick omkring och muttrade och surade här hemma hela förmiddagen för att jag hade så tråkigt. Bakade en rabarberpaj, åt den* med lite glass och kände mig plufsig och otymplig. Sen tänkte jag att jag skulle ta mig en sväng till jobbet, för att städa upp det sista på mitt skrivbord, kolla läget lite allmänt och till sist lämna in min nyckel och mitt id-kort. Sagt och gjort, jag lämnar glad i hågen vårt tysta, trista kontorslandskap bakom mig och stiger in i hissen för att bege mig hemåt igen. Dörren glider fast, men sen händer inget mer. Inget alls. Jag trycker förvånat ett par gånger på diverse olika våningars knappar, men får ingen reaktion tillbaka från hissjäveln. Jag trycker på dörrens öppningsknapp - nada. Jag trycker riktigt jättehårt på dörrens öppningsknapp - nichts. Jag börjar prata högt för mig själv, det här kan ju inte vara sant. Det känns både komiskt, surrealistiskt och lite angstigt samtidigt. Jag behåller fattningen och knappar in telefonnumret till servicefirman. Min puls stiger samtidigt som tårarna då samtalet bryts för tredje gången pga dålig kontakt just då jag får svar och jag märker dessutom att jag har minimalt med batteri kvar, men till all lycka hittar jag en position i en knut av hissen där jag får behålla personalen på tråden och hastigt och lustigt förklara min nöd. Jag lovar, de knappa 45 minuterna jag satt där på golvet och försökte tänka angenäma tankar och andas lugnt kändes omänskligt långa. Nu är jag hemma och ämnar inte lämna soffans trygga djup på hela kvällen - jag kan dock tänka mig att göra ett undantag ifall det skulle behöva födas lite barn, men inte annars.


*nå inte nu precis hela ändå - jobbar parallellt också på sambons vikt, vill inte väga mera än han, haha!

Freudian slip?

Sleeping buddha - det var vad min sambo så älskvärt kallade mig igårkväll när han kröp ner i sängen där jag redan halvslumrade. Han försökte snabbt som blixten rätta till sitt misstag med att stamma fram "bjuuti, alltså sleeping beauty", men skadan var redan skedd.

En italienare i familjen

Vi har fått tillökning, och det inte bebisen som man kanske skulle kunna få för sig. Nej, vi har blivit med Vespa. En glänsande röd pärla står nu på vår gård och väntar på sol och utflykter. Jag är inte så lite kär.

*drömmer mig bort lite, och låtsas vara Audrey en stund,
chict susande omkring med den i ett somrigt Helsingfors *

Editerat en stund senare: Där ljög jag lite, den står i skrivande stund på Yles premisser i Böle, då sambon fick för sig att han absolut måste sköta nån liten jobbgrej så här en söndagkväll, och måste förstås fara med den, fast den nu lite råkar regna. Jepjep.

Virgin Snigel

Var hos rådgivningstanten på övertidskoll idag, och när hon med glimten i ögat föreslog att jag tar mig en svängom i sänghalmen med sambon ikväll för att få igång det hela blev jag paradoxalt nog generad ända ner till tårna.

Dags för fredagsflaskan

Jo, jag gjorde det. Jag smuttade på lite rosé igår, jag kunde bara inte motstå. Mina föräldrar var hos oss på middag, och här är ett litet meddelande till Martha Stewart - släng dig i väggen kvinna! Före jag berättar om vinerna måste jag nämligen berätta vad jag bjöd på: salviamarinerad grisfilé på rabarberbädd till huvudrätt, och vitchokladpannacotta med färska fikon och sesamfrökex till efterrätt. Nu har jag tyvärr inga bildbevis att dra fram, men det var faktiskt riktigt lyckat.

Nå nu till det väsentliga, vinerna. Vi korkade två franska, somriga roséer - Petit Bourgeois Rosé de Pinot Noir, 11€ och Château d'Aquéria Tavel, 14,50€.



Petit Bourgeois´n var perfekt till grisen och rabarbern, eftersom den var aningen syrligare än Tavelen. Den hade friska bäriga toner och kändes som ett typiskt Loire-vin med lite mineralisk touch. Den är gjord på 100% Pinot Noir.

Tavelen å andra sidan kändes mer sofistikerad, med djupare och mjukare smak - vi borde egentligen ha öppnat den först och avnjutit som aperitif, då skulle den ha kommit bäst till sin rätt. Druvblandningen i det här vinet är ganska spännande, jag har åtminstone inte medvetet smakat på vare sig Bourboulenc eller Piquepoul förut.

Underground byteshandel

Min privata pillertrillare var här på visit på förmiddagen, och medan vi till synes endast avnjöt lite kaffe och mockarutor under belevad konversation skedde det i verkligheten även en diskret byteshandel av hårda varor - lite arnica montana i utbyte mot rabarbermarmelad med topphemligt recept. Skenet bedrar, gott folk.

Nykokt, enligt Famos recept

Antiseptiskt, anti-inflammatoriskt, milt smärtstillande och sårläkande -
ska man ha ett enda homeopatiskt medel hemma
ska det vara detta!

Falafelutmaningen antagen och avklarad

Fixade falafels a la Magnus - det blev sjukt gott, testa! I min version ersatte jag dock spiskumminen med garam masala ( man tager vad man haver) och lämnade bort koriandern, då sambon blir grön i uppsynen vid blotta omnämnandet. Och lite couscous kom med på tallriken också för mer substans för den hungriga preggon.



De avnjöts andäktigt i kvällssolen på balkongen och sköljdes ner med kall öl. Vi snackar alltså allvarlig njutning nu. Peppe, är det go att fara och föda nu då?

Kängurupappan

Kidnappade en av sonens nallar och tvingade den med som försöksdjur i våra knytningsexperiment med trikåsjalen.

Sjalen är förresten från mamdesign, och tillverkad
av 55% hampa och 45% ekologisk bomull.

Dagens bak

Hah, väntade ni er nånting helt annat? Måste ju börja med dagens bröd istället för dagens magar eller dagens outfittar. Dagens vintips skulle också vara att ta i lite under rådande förhållanden. Jag sörjer fortfarande iPhonens kamera, men kom på att jag ju lyckligtvis ändå har Photo Booth. Här får ni nu alltså ta del av vårt dagliga bröd, som idag blev både en plåt semlor och en liten limpa (som ser blekare ut på bild än i verkligheten) med trekornsblandning och spenat.

Neeeeej

Lurens kamera har gått sönder, gaaaaaaaaaaaaaah! Vad ska jag nu göra? Månne hemförsäkringen kan anlitas då man tappat telefonen i marken och kameran gått kaputt? Kolla nu, helt kiva med lite warholisk touch ibland, men knappast såhär permanent.

En titt in i ett parallellt universum

Jag trodde jag satt på golvet och skruvade ihop en liten Ikea-byrå till barnenas rum* idag, men i själva verket var jag en bilmekaniker som byggde ihop en Skoda Fabia TDI med dubbla avgasrör.


* känns väldigt, väldigt konstigt att säga så, fortfarande.