22 maj 2010

En italienare i familjen

Vi har fått tillökning, och det inte bebisen som man kanske skulle kunna få för sig. Nej, vi har blivit med Vespa. En glänsande röd pärla står nu på vår gård och väntar på sol och utflykter. Jag är inte så lite kär.


*drömmer mig bort lite, och låtsas vara Audrey en stund,
chict susande omkring med den i ett somrigt Helsingfors *





Editerat en stund senare: Där ljög jag lite, den står i skrivande stund på Yles premisser i Böle, då sambon fick för sig att han absolut måste sköta nån liten jobbgrej så här en söndagkväll, och måste förstås fara med den, fast den nu lite råkar regna. Jepjep.

4 kommentarer:

Housewife sa...

Men näääär tänker riktigt bebisen ploppa ut?!?

Linda sa...

Ja, man undrar ju. Jag lyfter på täcket och kollar varje morgon när jag vaknar, men nix, nada so far. Blä.

Sonja sa...

Härligt! Med vespa alltså. Och babyn kommer, men jag vet minsann hur det känns aldrig är väntan så lång. Blev igågsatt på fulla veckor 42! Inget kul alls. Artur brukade också springa in i rummet och titta sig omkring "har hon kommit nu, var e bebisen... :)

Kram.

Linda sa...

Jo den är nog som en karamell där den står - ska bli så roligt att prova den!
Och S frågar också heeeela tiden om bebin tänker komma snart, och räknar hur många dagar den är försenad. Han tyckte vid ngt tillfälle att "den är ganska oartig den där bebin" - tydligen har min noggrannhet kring att vara i tid lite fastnat på honom också. :)