Road rage

Igår fick mina barn ser prov på hur mamma drabbas av road rage. Eller snarare skyddsvägsraseri.

Nuförtiden rör vi oss alltså rätt mycket på cykel, särskilt när vi ska runt här på ön. Det är snabbare än att promenera och lättare än att ta bussen. Dessutom är det bra motion och nånting alla tycker är roligt. Tyvärr gnager några saker mig ändå när vi är ute, eftersom jag inte har helt stenkoll på reglerna - kanske nån kan upplysa mig?

Till saken hör att vi ofta cyklar på trottoaren, eftersom det ju inte på långa vägar när finns cykelbanor överallt dit man vill, och jag är inte bekväm med att cykla på bilarnas körfil med småbarn. Lagen säger väl dessutom att under 12-åringar får (ska?) cykla på trottoaren.

Problem 1: Eftersom jag är rejält över 12 borde jag då kanske hålla mig på vägen, medan barnen cyklar bland fotgängarna? Men det känns ju inte alls hållbart, jag måste ju ha koll på dem och cykla i deras omedelbara närhet. Vi hålls därför alla i en grupp, eller rad, på trottoaren. Synpunkter där?

Problem 2: Har hört att man ska leda cykeln över skyddsvägen. Eller ja, det fick jag höra igår, högt och tydligt, och halva resten av Drumsö också tror jag, då en man kom körandes en bit ifrån samtidigt som vi skulle över. Jag såg att han noterat oss, och såg att han saktade in, så jag vinkade åt de andra att komma efter mig över skyddsvägen och började igen trampa på. Då tvärnitar han demonstrativt och hoppar ut ur bilen och gastar nånting om att jag tydligen VILL bli påkörd när jag gör såhär, och vet jag inte att man inte får cykla på övergångsställen. Sedan följer en stunds ilsken munhuggning* mitt på gatan innan vi skiljs åt som ovänner.

Här lyder min frågeställning: Även om han hade rätt, att man i princip ska leda cykeln över skyddsvägar, så räknas inte barn på cykel i det här fallet som fotgängare? Kan de cykla på, eller ska de också hoppa av och leda cykeln? Och var går gränsen? Ska en tre-åring på trampcykel också göra det? Eller en 7-åring på scootti?

Oberoende om han hade rätt eller inte tycker jag han var en skitstövel, eftersom han helt klart registrerade oss på långt håll och såg våra intentioner att gå över gatan - det kändes som om han bara ville få nöjet att lära oss veta hut.

*för en gångs skull tappade jag inte noterna utan kunde attackera tillbaka direkt, och dessutom på korrekt finska - kände mig nöjd, trots den jobbiga situationen. Vanligtvis blir jag så paff över folks illvilja att jag inte kommer på poassligt genmäle förrän långt efter.

Att ens göra nånting

Vi har nog alla sett bilden på den lilla tre-årige Alan Kurdi, uppsköljd livlös på en strand. Jag kan knappt andas då jag tänker på honom och hans familj. Man må tycka vad man vill om huruvida det är etiskt rätt att publicera bilder på döda barn, men jag vet att det åtminstone är etiskt fel att inte göra NÅNTING alls. Faktum är att det finns 30 miljoner barn just nu på flykt i Europa och i övriga världen, och som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas allra hårdast.

UNICEF är en av organisationerna som finns på plats med katastrofinsatser både i de konfliktdrabbade länderna, i flyktinglägren och på själva flyktvägen, och de gör vad de kan för att hjälpa - men behoven är fortsatt stora och nu behövs verkligen varje strå som kan bäras till stacken.

 Här är två saker du kan göra nu genast:

- Ge en gåva på unicef.fi eller sms:a UNICEF till 16499 för att skänka 10 euro.

- Hjälp till att sprida UNICEFs krav på Europas regeringar och få fler att skriva under för barn på flykt. UNICEFs krav är att rädda liv, öppna lagliga vägar och följ barnkonventionen. Skriv själv under, och kopiera fast det här blogginlägget till din egen blogg om du har lust. Här är länken till namnunderskriften:  bit.ly/skriv-under.

Detta är ett inlägg i samarbete med Unicef som jag gör i egenskap som "Bloggare för varenda unge".

Tio saker ni inte visste om mig

Konstigt hur det känns som att ni ju måste veta precis allt om mig vid dethär laget, så länge som jag hållit på och krafsat ner saker om mig själv och min vardag. Men å andra sidan har ju bloggosfären förnyat sig, och kanske finns det bland er som läser också såna som inte känner mig så bra?

Här är nu tio random påståenden (20 kändes överväldigande), en blandning av gammalt och nytt - och kommer ni på nånting att fråga så är det fritt fram i kommentarsfältet!

1. Jag är ett matvrak och älskar det mesta - men blåmögelost kan jag inte med.Det är ju mögel! Hela mitt väsen skriker ÄT DET INTE!, av ren och skär överlevnadsinstinkt.

2. Jag borde kunna rätt så hyfsat tyska (skrev E i studentexamen), men nuförtiden kan jag knappt få fram mitt namn på det språket - det är vad som händer när man beblandar sig med en holländare i fem år.

3. Jag är en stor djurvän, men ju mindre djur, desto räddare är jag. Mest gillar jag hundar och hästar, och så tycker jag att vår katt Pepsi är rätt finurlig den också. Men kaniner, marsvin, råttor, möss och sånt, nej tack. Jag kan inte läsa dem, och jag får ingen respons av dem - de liksom bara är, och jag har aldrig upplevt en connection med ett sånt djur.

4. Jag dricker mest pulverkaffe. Det är klart snabbast att fixa till, och så tycker jag faktsikt smaken är rätt god också - det har en viss mild nötighet som vanligt bryggkaffe saknar. Folk tror ofta att jag som vinkännare ska vara lika selektiv med kaffe som med viner, men där gör jag dem alltid besvikna - det klassiska bensinstationskaffet undantaget går allt ner utan gnäll.

5. Att small-talka på finska upplever jag som otroligt krävande. Antar att det är en kombination av det allmänna ointresset för ytligt chit-chat hos det finsk-ugriska folket och mina egna imperfekta kunskaper i det andra inhemska (som jag brukar skylla på min uppväxt i skärgården). Dock bör nämnas att jag tappert försöker, och att övning nog ger färdighet.

6. Bästa Netflix-serien just nu är Suits och i mitt nästa liv ska jag få tummen ur och se till att bli jurist.

7. En gång när jag var fem år hittade jag en burk vit målfärg i garaget. Jag fick en snilleblixt och tyckte att vår svarta schäfer Bonnie skulle klä mycket bättre i vitt, vilket även gällde min rosa kjol. Jag är tacksam att min femåring verkar förståndigare än vad jag var, och att min mamma inte adopterade bort mig på studs när hon upptäckt mig.

8. Jag skulle gärna vilja gå mer med klänning till vardags, men av nån anledning tycker jag att jag dels ser ut som en tolvåring i klänning, dels har jag svårt att matcha klänningar med bekväma låga skor. På andra kan det se okej ut med lenkkare och klänning, men jag har svårt för det själv - det enda som funkkar någorlunda är skinnstövlar. Och strumpbyxor ger mig också lite svåra känslor.

9. Jag är yngst av fem syskon. Våra familjetillställningar är hopplöst stora!

10. Bloggandet känns väldigt trögt just nu. Allt intressant i mitt liv just nu känns för privat, och ytligheter som shopping, inredning och mode känner jag mig för det mesta ganska ointresserad av att skriva om. Ändå skulle jag inte vilja lägga ner helt, eftersom det är ett så roligt sätt att arkivera sitt liv. Och roligt att läsa era kommentarer, ett sätt att umgås. Finns det nånting ni skulle vilja läsa mera om här kanske?

Prima vinfredag

Fredag igen, dags för ett vintips (ja vi kör på utan större mankemang tycker jag). Plockade ner den här flaskan från hyllan i Nagu-Alkon i största hast, utan att veta nånting om det. Har man bråttom till nästa färja så har man inte tid att fundera så värst. Registrerade bara att det var spanskt, vitt och ekologiskt samt att det inte kostade en förmögenhet.

Njuter varje gång jag dricker ur dehär glasen!

Nåväl, det var ett lyckat val - en halvtimme från Barcelona finns Massis del Garraf, och därifrån kommer den här lite krejsiga blenden på inte mindre än sex olika druvsorter. Vinet heter alltså Terraprima och kostar knappa 13 euro. En rolig kuriosa jag ramlade på när jag googlade var också att vinmakaren och nuvarande ägaren till vingården tog över rodret år 1979 - samma år jag föddes. Han kan troligen sin grej vid det här laget, trots att jag på inga vis vill insinuera att detta skulle göra mig till åren kommen. Den kalkrika marken ger sig så smått tillkänna i vinets smak, tillsammans med en fräsch citrussyrlighet och en torr generositet. Bra stuff, köp bort, säger jag.

Och augusti med

Den här sommaren kommer tydligen att gå till bloggens historia som den absolut innehållsfattigaste inläggsmässigt. Men jag är inte så brydd faktiskt, eftersom det tyder på att jag inte suttit vid datorn mer än absolut nödvändigt. Jag har överlag inte hunnit sitta ner så mycket, förutom vid måltider och sagoläsning vid sängdags.

På landet, där vi alltså vistats mer eller mindre sedan mitten av juni, känns det som att man är igång precis hela tiden - renovering har krävt sitt, trädgården sitt, för att inte tala om barnen såklart - och plötsligt är man nästan fem kilo lättare när man kommer tillbaka till stan.

 Nå, vi tar en liten re-cap av augusti för att sedan fortsätta med nya tag.

Makens födis firades med kräftis på glasverandan

En helt egen glass, vad är bättre än det?

Den store Jägaren

Vi har fått en hästflicka (till) i familjen

Och hallen fick vi ju färdig, ska se om jag inte skulle kunna få lite bilder åt er när jag åker ut nästa gång - vilket enligt planen skulle ha varit idag, men så bestämde vi oss för att ha magsjuka istället, för det var så länge sen sist.

Swiiiish så var juli slut

Helt otroligt hur sommaren susat -förbi, tänkte jag säga, men det är ju ännu en månad kvar minst- fram. Jag beklagade mig åt min man häromkvällen då vi var bjudna på fest om hur bleka mina ben var under klänningsfållen, men kom snabbt fram till att inte många är bruna som pepparkakor den här sommaren. Inte för det, vädret har faktiskt varit hyfsat fint härute i skären- lite kallt, men ändå sol eller halvmulet för det mesta, till skillnad mot vad jag hört inåt landet och i stan. Så mellan renoverandet har vi seglat, ridit och umgåtts med folk och haft det riktigt bra (förutom min lilla visit på kirurgiska på TYKS pga mystiska infektioner i magen då, men den storyn kan vi ta en annan gång).

Utfärd till Nagu

J&J på grannholmen bjöd in oss på lunch, och eftersom vi gärna tog oss en paus från snickrandet och slipandet här på hemmabacken var det en välkommen utfärd. Förutom god traktering och sällskap på Lönnbacka bjöd Nagu även på en liten antikrunda på Pietaris köp och sälj-affär, en svängom i hamnen och såklart en proviantering i vinbutiken. Lyckad dag!

Busy bee

Ni minns kanske vårt hus här på landet, har säkert nämnt det tidigare. Underbart hus från 1920-talet, rymligt och charmigt med stor trädgård och strandbastu. Dock oändligt mycket jobb som krävs, här ligger man inte och solar sig på bryggan så ofta om vi säger så. Förra sommaren byggde vi om köket, och i år tar vi itu med hallen och trappan. Såhär ser det ut idag:

Så ni vet vad jag grejar med. Och blir det en stund över försöker jag hinna läsa dagstidningen, rensa ogräs i rabatterna, eller lagar mat åt mina barn/diskar upp efter mina barn. Och på kvällen innan jag slocknar läser jag böcker i sängen med en skjorta på sänglampan så att inte toddlern i spjälsängen brevid mig ska vakna. Är trött men glad, känns som ett bra sommarlov dethär!

Syrensaft

På midsommaren serverade jag en fördrink som jag döpte till "Kir Syrene". Festlig och vacker, och framförallt mycket somrig! Till det behöver du champagne (kan bytas mot annat torrt mousserande vin om man så vill), syrensaft och en liten syrenkvist som dekoration, proportionerna är en smaksak, men ungefär en del saft mot fem delar champagne. Mycket enkelt! 

Saften hade jag gjort några dagar innan, och konstaterat att den pga av sin parfymiga smak med en lätt bitterhet i bakgrunden egentligen kommer bättre till sin rätt i vuxendrinkar än som blandsaft åt barnen. Följde detta recept:

20 klasar vanlig lila bondsyren

1 kg socker

1 l vatten

1 ekologisk citron

Några cm färsk, skalad ingefära i bitar

Skölj blomklasarna och rensa dem så att bara blommorna blir kvar. Koka upp vatten och socker och rör tills sockret löst sig. Tvätta och skär citronen i skivor och lägg tillsammans med blommorna i en stor skål med lock. Häll över sockervattnet (medan det fortfarande är hett) och låt svalna under lock. Förvara i kallt i 3 dagar och sila sedan. Tappa på rena flaskor. Servera genom att späda en del saft med 4 delar vatten.

Landeliv

Har varit härute i drygt en vecka nu med barnen och katten, och till midsommar fick vi sällskap av maken och några vänner. Tiden rinner iväg i en salig blandning av små och större projekt varvat med nånslags mindfulness och försök att stanna upp, njuta av stunden, inte stressa i onödan.

Det är sommar på gång

Ja, det är ju inte som att jag inte skulle HINNA blogga, egentligen. Jag menar, jag sitter en hel del vid sandlådan nu och dricker kaffe. Så promenerar vi till stranden och bygger sandkakor. Vi klättrar upp till utkikstorn och picknickar. Vi bygger kojor. Vi tittar på småkryp och doftar på blommor. Och så allt det där vardagliga däremellan, lagar mat, handlar, dammsuger, hänger tvätt.

Bästa gården i stan: träd, blommor, sol, vindskydd, grillplats, allt!

Men att sitta vid datorn är ingen prioritet just nu, och ärligt sagt vet jag inte hur intresserade ni är av våra myrstigar, syrenbuketter och högst subjektiva och inofficiella glasspanelsresultat.

Ett somrigt vitt

Letar ni efter ett stiligt vittvin att bunkra upp med till sommarens alla fester kan ni stanna upp och pusta ut nu. Pfaff Pinot Blanc är väldigt lättdrucket och fräscht med toner av honung och citron, vilket gör det till en riktigt bra matchning till många fiskrätter och sallader. Inte det mest mång-facetterade vinet kanske, men desto mångsidigare - och till priset av 11 euro är ett vin från den uppskattade nordost-franska vinregionen Alsace inte dumt alls.

Vi testade med sallad med rökt braxen - MVG.

Borgbacken

Trots att vi blev hellurade av vädergudarna (sol hela dagen, yeah right) så tillbringade vi i stort sett hela dagen på Borgbacken. Jag satt mest på olika bänkar och läste, och vinkade lite emellanåt, medan sonen åkte i diverse magvridande åk flera gånger om. Och om igen. Och ännu en gång. Hårt blundandes.

Mor och son

Jag känner mig för gammal för att pina mig med sånt, hur trist det än låter. Fast upp i pariserhjulet kom jag utan övertalning, och även i några andra åk - så länge det inte går upp och ner eller baklänges fixar även jag det. Men frisk luft har vi nu fått idag, också med tanke på att vi cyklade dit och hem igen, vilket blev en elva, tolv kilometer tror jag.

Lördagsrosén

Les Bateaux - vinet (minns ni, en flaska med rosa båtar, lite gammal-gubbe-fiilis över det hela?) har piffat till sin look och heter nuförtiden MJ Janeil. En bra make over tycker jag, för vinet i sig självt är rätt sjysst trots att priset börjar sakteliga stiga till en nivå som inte riktigt längre känns fullt så sympatiskt -för ett par år sedan kostade det här vinet under 8€ - nu kostar det strax under tian.

Det är gjort i franska Languedoc på Syrah-druvan, av den "flygande winemakern" François Lurton, och är vackert laxfärgat och lättdrucket i sin fräschet. Med röda bär och en svag antydan av sol och sötma i kombination med skön syra serveras det till sin fördel välkylt i valfritt somrigt och socialt sammanhang: på bryggan, på picknicken eller på balkongen till charkistallriken.

En dag i Stockholm

Den färska femåringen och jag försvann en sväng med Silja Symphony till Stockholm på tumanhand. Resan var mycket lyckad, och höjdpunkterna för Lykke inkluderade bollhavet, Junibacken och pool-avdelningen på båten på hemvägen. Själv gav jag plus i kanten åt att vid varenda måltid få sätta mig vid dukat bord, att jag råkade känna sommelieren på vinbaren ombord och att sluträkningen jag bävade för blev dryga 4€, samt att vi till och med hann med en liten shoppingrunda på Åhlens i city. Dessutom är jag mycket nöjd över hur bra jag lyckades lotsa oss kors och tvärs genom stan med allmänna färdmedel och rätt pressad tidtabell.

Fint väder till sjöss!

Solnedgång över finska viken

Emellanåt överskuggades dock äventyret av födelsedagsbarnets hjärtskärande längtan efter sin lilla syster. Vi konstaterade att vi nästa gång nog ändå gör bäst i att ta med de övriga i familjen, även om det var mysigt också bara vi.

Kärt återseende