Jag satt på långlunch på Sandro med en vän och hennes lilla baby idag, och plötsligt kom vi att prata om mammakroppen ur ett viktperspektiv. Jag var sugen på att gå och hämta lite mer från det jättegoda salladsbordet, men bestämde mig sedan högt för att låta bli eftersom jag egentligen redan var mätt. Vi började då tala om bantning efter graviditeten och under amningen, och jag kände att jag genast måste inta en försvarsposition, något som säkert inte var meningen från min kompis sida då hon undrande tittade på mig efter vad jag sagt.
Också Malena skriver om kroppen efter förlossningen, om hur den förändrats men hur hon ändå trivs. Jag själv gick upp mindre denna gång än under mina tidigare graviditeter, ungefär 18 kilo tror jag - men tyvärr så lämnade jag ju bara en del av dem kvar på sjukhuset, och har i nuläget fortfarande 6-8 kilo kvar innan jag är tillbaka i mina gamla jeans. Och det är ju inte det att jag vill banta (ett ord som känns väldigt förlegat på nåt sätt, förresten) bara för att bli smal, för min kropp känns helt okej också såhär, med sina mjuka valkar kring magen och höfterna, och bysten som är lite större och lite slappare än tidigare.
Det som harmar mig är att jag inte riktigt känner mig som mig själv. Jag ryms inte in i en förvånansvärt stor del av min garderob (topparna för tajta, byxorna spänner kring midjan och låren, klänningarna sitter konstigt då proportionerna förändrats), och jag blir alldeles för flåsig när jag skuffar vagnen uppför långa backar. När jag går förbi ett skyltfönster ser jag en kvinna med dålig hållning i dess reflektion. Vart har jag tagit vägen?
Nå, jag är inte lagd för att filosofera desto mer, men måste säga att jag längtar till efterkontrollen nästa vecka och det förhoppningsvis gröna kortet att börja springa igen. Jag vill bli av med överloppsvikten, och jag vill bli starkare och spänstigare igen! Jag tänker inte banta, nej, men jag ska försöka se till att äta hälsosamt (skippa en del av sockret bland annat, och det vita mjölet), inte ta en portion till om jag redan är nöjd och så det allra viktigaste, att röra på mig mera!
3 kommentarer:
Sunt och klokt. Här är det också lite oformligt och obekvämt. Lite amningstjänst över alltsammans. Men jag tror definitivt på sommaren
Oj herregud så jag känner igen mig. Blir så evinnerligt trött då A L L A verkar tycka att man absolut inte får tänka på sin vikt och ändrade kroppsform och att man ska tycka om sina nya mjuka kurvor. Tyvärr. Jag gillar det inte.
Jag vill använda min garderob. Jag vill inte ha valkar då jag knäpper på mig jeansen. Jag vill inte ha putmage. Jag vill inte ha dessa runda kinder.
Har som sagt ett antal kilo kvar till min egen kropp. Den jag känner igen och trivs med.
Den min garderob gillar.
Ändå gör amningen mig så fruktansvärt hungrig. Måste äta. Och ibland blir det onyttigheter. Lite väl ofta.
Minna, jo, amningstjänst var ordet. Tvivlar starkt på att jag kommer att orka amma lika länge med trean som jag gjort tidigare!
Mammaspring, vad är det för runda kinder du snackar om, du är ju snygg som bara den? Men visst, trivs man inte så trivs man inte, och då måste man ju få göra nåt åt saken. Läste ditt inlägg igår, och håller SÅ med.
Skicka en kommentar