29 juli 2014

Man får inte klaga

...men det är nog lite väl hett. Mätte vattnet vid bryggan, termometern visade 26 grader. Crazy! Idag seglade vi undan den värsta hettan med segelföreningens vackra Fina, och även om den inte är den snabbaste båten around så var det fruktansvärt skönt. Hur noga är ni förresten med alger? Jag tycker det är så svårt att veta var gränsen går- på vissa ställen är det ju äckliga, stora sjok av alger (dedär blågröna då), och då är det ju inte fråga om att man sku vilja doppa sig- men sällan är ju vattnet härute helt kristallklart på högsommaren. 


23 juli 2014

I vår trappa

Inredningsgurun här hej! Nånä, händer inte varje dag att jag hittar på nåt nytt i inredningsväg, och mina Pinterest-mappar bläddrar jag i ytterst sällan när allt kommer omkring, för att inte tala om vad jag faktiskt förverkligar därifrån. Men häromdagen hittade jag på en skoj idé- om jag får säga det själv. Eller vad tycker ni, ser inte dessa hattar ( dotterns, min och sonens) i trappuppgången ganska söta och somriga ut?

21 juli 2014

En nattlig hälsning

Hej hej, klockan är snart två på natten och endast jag och myggan (som är orsaken till detta inlägg och min insomnia) är vakna. Jag ligger inbäddad mitt emellan småtjejerna, och undrar om min man och son har det bra därute på Konungskär dit de åkt för att tälta. Troligtvis. De packade ner choklad, ett kortspel, tandborstar och rena kalsare och åkte glatt iväg. 

Det har varit sällsynt glest med uppdateringar här, jag vet. Men mobilbloggning är så oinspirerande! Här kommer en bildbomb, och ett löfte om skärpning.












8 juli 2014

Lajara Rosé Frizzante

Ingen aning om vad det är för veckodag. Knappast fredag, men vad gör det: dagens rosé heter La Jara, är italienskt, ekologiskt och kostar 8,94€. Bubbligt, lätt och mycket bärigt och somrigt. Plus för skoj kapsylkork. Drick som det är, väl avkylt och analysera inte desto mer! 

6 juli 2014

Paus

Vi har en massa att göra här-gräs ska klippas, ved ska huggas, barn ska utfodras och underhållas, ogräs ska rensas, båtbottnar ska målas, simstegar ska repareras, mat ska lagas osv. 

Men igårkväll smög vi ner till bryggan med varsitt vinglas, knäppte på baby-larmet och bara pratade och tittade ut över viken en stund. Guld värt!

3 juli 2014

En åsikt, varsågoda

Peppe efterlyser fler åsikter i sin blogg, och jag nappar nu på utmaningen! Ja, efterlysningen är på hennes blogg, åsikterna ska ju vara på andras bloggar, höhö. Jag har nämligen också tidigare funderat på det där med att våga säga saker, och skrivit några inlägg där jag tyckt till om det ena och det andra, men sen ändå fegat ur och raderat, eller låtit bli att publicera.

Orsaken är oftast att jag helt enkelt tycker att ganska få saker är totalt svart-vita, och mina åsikter är sällan huggna i sten - förutom då det gäller helt självklara ämnen (jag tänker rasism, djurplågeri, lika-lön-för-lika-jobb osv - och så iittala-klistermärkena bort från glasen såklart). Men annars försöker jag vara ganska diplomatisk och om möjligt se saker från flere håll - tråkigt kanske, men ändå nånting som känns rätt för mig. Sen får jag ofta, på alltför nära håll, uppleva fenomenet "men jag måste få säga vad jag tycker, jag är ju bara ääääärlig" - vilket jag avskyr innerligt. För allt måste man inte säga högt, fast man tänker det.

Vilket för mig vidare till det som efterlystes, en tanke som jag faktiskt kan tänka mig att ventilera högt här: Jag läste just om Blondinbellas  imperium och hur bra hon tycker det gått det senaste året. Nå bra så, jag är inte en särskilt missunnsam person och tycker att jantelagen suger - men det som jag däremot reagerade på var meningen "jag är en superwoman". Där gick nånslags gräns för mig.

Överlag har jag de senaste åren märkt att ödmjukhet är en dygd som verkar komma mer och mer i skymundan - nuförtiden är det helt okej, och nästan normen, att sätta sig själv i fokus. Det är me, myself and I för hela pengen, och ju mer man syns och hörs desto bättre. Men sini en sån självcentrering tycker jag faktiskt är lite fult. Gott självförtroende är en sak jag önskar alla, för man kan inte älska andra om man inte är nöjd med sig själv - men det finns en skillnad: att alltid ha ett behov att framhäva sig själv, att alltid vara den som talar istället för att bara lyssna ibland. Människor som tar sig själv på så himmelens stort allvar, det är nånting jag inte riktigt kan med. Vi är alla ganska små myror i en jäkligt stor och gammal myrstack, och jag tycker inte det är så dumt att stanna till och komma ihåg det ibland, och få lite perspektiv på saker.