Jag kollade vilka som var med, i fortsättningen tänker jag INTE följa programmet. Konstigt hur de olika deltagarna lyckades väcka så blandade känslor hos mig- jag menar, jag trodde jag inte kunde bry mig mindre, men plötsligt satt jag där och stirrade. Andy är i mitt tycke är den enda som kan klassas som en celebritet i sällskapet. Miss Finland verkade alltför snäll för att vara med i ett sånt här program. Spåtanten fick mig att undra vem som fixar hennes fem barn medan hon gör bort sig på tv, igen. Frederik hade vita sockor i sina svarta loafers. Jag trodde Mr Gay Finland var nyss fyllda 14 år, ville ringa hans mamma. Trodde den andra Mr Finland var Mr Gay Finland, och får fortfarande inte det att gå ihop. Blondinerna borde skaffa stylister, eller åtminstone byta frisör- det finns en skillnad mellan tuff och trashig.
Och nu känner jag mig som en liten människa, en småsint, arrogant översittare som kritiserar andra, för mig helt främmande individer. Kanske är de alla verkligen intressanta typer med goda hjärtan, vad vet jag. Men Big Brother (som för övrigt känns väldigt, tja, tidigt 2000-tal, visst?) framkallar tydligen inte mina bästa sidor, och jag misstänker att det inte gör det hos dem heller.