28 jan. 2015

Inte för inte

Gulp. Som jag skäms - här ställer ni upp och ger mig ämnen att blogga om, och så jag har helt glömt bort hela alltihop, frågestunden från november. Jepp, november. Kanske jag inte alls ska ändra namn på bloggen, Snigeln Harald lever ju verkligen upp till sitt namn.

Hanna frågar om hur det är att vara hemma med tredje barnet, om man är mer cool som mamma, om jag njuter mer, och om det här är sista gången gillt.
Det som främst skiljer sig nu med tredje barnet är att jag inte flänger omkring som en dåre överallt. Jag trivs bra hemma och har helt tillräckligt att fixa här, hinner liksom inte springa omkring på all världens baby caféer och sångstunder - vilket var jätteroligt med de två första. Nu uppskattar jag att mest softa hemma och bara sniffa baby, ta det helt lugnt - för jag vet att det här nog högst troligt är sista gången, och tiden går ju så förtvivlat fort. Om coolheten, så visst går det säkert oftast så att man blir mer självsäker och rutinerad för varje barn, men iofs tror jag mig vara av den mer laid-back sorten från början - och råkar man dessutom vara mamma till ett s.k. specialbarn så känns vardagsbekymren med de andra barnen för det mesta som peanuts.

Helena frågar om mitt bästa morsdagsminne.
Nu har jag minne som en kråka, men en minns jag speciellt: min andra morsdag (min första har försvunnit i ett dimtöcken, var nyseparerad och oändligt trött och ledsen) firade vi med sonen, min nuvarande man och jag på deras landeställe. Det var ovanligt varmt, soligt och vindstilla, man kunde nästan tro att det var en högsommardag - och där satt vi och åt piknik-morgonmål vid stranden. Jag minns inte vad vi pratade om, om jag fick nåt kort eller blommor eller nån gåva, men känslan av att allt kommer att ordna sig, och att vara lugn och varm om hjärtat, den minns jag. Sen minns jag vagt en annan morsdag, några år senare, då vi besökte mina föräldrar ute i Korpo och jag bakat en jättegod schwarzwald-tårta åt min mamma, nam. Eller mest är det alltså tårtan jag minns, haha!

Pia frågar om det bästa och det sämsta med att växa upp på ett litet ställe i skärgården, och om det är så jag önskar att mina barn skulle få växa upp.
Det bästa var att få vara ganska omedveten om omvärlden, att känna sig trygg och få vara lite naiv, att verkligen få vara ett barn. Och ponnyn, att få ha en egen ponny! Sen finns det nog en rad med tråkiga sidor också, varav ensamheten var en. Vi bodde i en liten by där det inte fanns jämnåriga, och förbindelserna var ju inte de bästa heller. Å andra sidan är jag inte säker på om det hade ändrat på min situation, för jag smälte aldrig riktigt in i gänget annars heller. På en liten ort är det inte sagt att utomstående tas emot med öppna armar, och barn kan vara ganska elaka om vi säger så.

Jag tror och hoppas mina barn får en bra uppväxt oberoende av geografin, det viktigaste är ändå familjen och de verktyg man får med sig hemifrån som behövs för att hantera livet, helt enkelt.

Nu dags för lite kaffe och dagens Hbl, resten tar vi.... tja, sen när vi tar det. :)

21 jan. 2015

Sånt jag inte gör

Jag bantar inte. Jag äter inte mögelost. Jag vattnar inte krukväxter. Jag läser inte skvallertidningar, och intresserar mig inte särskilt för kungligheter och kändisar. Jag gillar inte Berlin. Jag dricker inte surmjölk eller kotikalja. Jag fjäskar inte. Jag förstår mig inte på stringtrosor. Jag talar inte felfri finska. Jag använder inte läppstift. Jag håller inte hastighetsbegränsningarna på motorvägen. Jag orkar inte med Twitter. Jag tittar inte på dokusåpor. Jag gör inte plankan. Jag kan inte hålla tårarna tillbaka när jag är ledsen. Jag lämnar inte kvar Iittala-tarror på glas. Jag äter inte frukost i sängen, och kan inte spendera en hel dag i pyjamas. Jag badar inte i sjöar. Jag snowboardar inte. Jag golfar inte. Jag yogar inte. Jag tror inte på gud. Jag vänder inte kappan efter vinden. Jag kommer inte ihåg att ge barnen deras d-vitaminer. Jag har inte bestämt mig för vad jag vill bli när jag blir stor.

*inspirerad av Linn och Peppe

19 jan. 2015

Några grejer jag tänkt på

Vi var på resemässan på veckoslutet, sonen, lillisen och jag. Dock var jag inte superimponerad av utbudet, och kom hem enbart med lite choklad, en tygkasse som Scandic-hotellkedjan trugade på mig och ett gäng broschyrer om Gotland (vill dit!vill dit! vill dit!).

Så jag tycker vi går vidare till annat. En pot pourri av stuff jag grunnat på lite den senaste tiden:

- hundhatare. På Lauttasaariliikes fb-sida läser jag med jämna mellanrum varningar om hur nån hittat suspekta köttbullar i parkerna, såna som med stor sannolikhet är preparerade med giftiga ämnen, och som lagts dit i syfte om att hundar ska glufsa i sig dem och bli riktigt sjuka. Vad fan är det med folk riktigt? Okej, jag älskar inte att kliva i hundbajs, och kan således bli förbannad på vissa hundägare som struntar i att plocka upp efter sina hundar. Jag kan också nångång känna mig ganska osäker då jag joggar förbi en stor hund, men likväl får jag bara inte in i mitt huvud hur nån kan vara en kombo av så grymt elak, imbecill och beräknande att man tar sig för att randomly förgifta nåns husdjur sådär.

-wild fur, dvs etiska pälsar. Hur bra idé är inte det? Jag skulle nämligen inte komma på tanken att nånsin köpa en päls som är "framställd" på traditionellt vis - men däremot är ju detta helt super, att ta tillvara pälsen från djur som skjutits i tex viltvårdssyfte. Djuret har levt ett fritt, naturenligt liv och dött en plötslig, relativt smärtfri död. Är det dessutom ett djur där köttet kan användas är det ju ännu bättre - känns respektfullare och tacksammare att inte låta nånting gå förgäves.

-träpinnar att blanda kaffet med. Dålig idé, tycker jag. Jag är inte kräsen med mitt kaffe, men jag bara kan inte tåla den där träsmaken som de avger. Det räcker ju med att bara doppa pinnen i kaffet och hela muggen är förstörd, allt smakar bara sågspån efter det. Jag brukar faktiskt vara lite semibesvärlig och be om en riktig sked att bland med.

Så sånt, en grå måndag som denna. Hur är det med er då, vad går ni och funderar på?

17 jan. 2015

De godaste morotsfrallorna

Eller morotssemlorna då, hur ni vill. Det finns en mängd recept på nätet, men jag kommer att hålla mig trogen till detta - luftiga och superyummy, perfekta till helgfrukosten! Dessutom är barnen som tokiga i dehär semlorna, de som vanligtvis är superkräsna med brödsort (för surt, för hårt, för mycket frön - de skulle helst alltid äta såndär vit, smaklös, formpressad gegga som tex subs och oivallus) smäller gladeligen i sig både en och två till morgonmål, mellanmål och kvällsmål.

Knådandet är det enda jag inte gillar!

Finns det nåt godare än rykande färskt, hemlagat bröd? Nej.
Här kommer:
50 gr jäst
5 dl varmt vatten
1 dl olja
1/2 dl ljus sirap
1 tsk salt
4 dl rivna morötter (2 dl finrivna och 2 grovrivna blir bäst!)
3 dl havregryn
1 dl rågmjöl
1 dl havrekli
10 dl vetemjöl
1/2 dl frön/nötter/linfrö vad man nu gillar

Smula ner jästen i en stor bunke, vispa i det fingervarma vattnet. Blanda i olja, sirap och salt. Rör ner morötter, havregryn, nötter/frön och havrekliet samt rågmjöl. Rör sist ner vetemjölet, lite åt gången. Arbeta ihop till en deg, den får vara aningen klibbig, det gör inget. Låt jäsa unbder duk till dubbel storlek, ungefär en halv timme. Forma bullar och låt jäsa på plåt ytterligare en halvtimme. Grädda i 225 C cirka 10-15 minuter.

Ät med rejält med smör på! :)

16 jan. 2015

Fredagstipset goes snåltipset

Folk är naturligtvis olika, men ibland vill jag bara ha ett glas vin. Ibland spelar det inte ens så stor roll om det är rött eller vitt, bara det är ett någorlunda drickbart vin. Jag kan öppna ett 50-euros vin en vardagkväll och ta ett glas till makaronilådan - och jag kan lika väl njuta av ett glas 8-eurostjut i soffan till en spännande serie*. Ikväll blir det just en sån kväll, och vinet är Il Papavero, ett italienskt rött för 7,98€.

 Här har jag skrivit om det förut. Den uppmärksamme vindrickaren lägger säkert märke till att både pris och utseende har förändrats, men samma hyfsade budgetvin är det fortfarande. Jag vill även passa på att klargöra ifall ni undrade över bildtexten i inlägget jag länkade till i förra meningen, att jag ingalunda är uppvuxen i Afganistan, utan i Haute-Savoie.

Vinställningen i bakgrunden från Ikea

*orsaken till mitt minst sagt usla bloggande på sistone är förresten totalt patetiskt, nästan så jag inte täcks säga: jag är helt fast i en ny netflix-serie, Homeland. Genast då barnen stängt sina blå om kvällen sträcktittar vi på så många avsnitt vi bara orkar med, olidligt spännande!

12 jan. 2015

Vardag igen

Känns jätteskönt att det börjat rulla på som vanligt igen, med dagis och skola -det blir lätt lite ansträngande med lov fast det kanske låter konstigt. Men att ha en massa barn klängande på sig hela tiden som ska ha mat, kläder, torkas här och där, som råddar och som har trååååååkiiiit, som gråter och som grälar och som väsnas och som inte kan bestämma sig om de ska vara inne eller ute osv - det tär lite på en stackars mamma kan jag säga. Det sagt har det varit extra välförtjänt med vuxentid, både med kompisarna och med maken.

Middagsparty hos Sara

Testade Tårget i Åbo, på snabbdejt med maken
 Är annars också nöjd med att det är januari. Det känns redan ljusare, tidtabellen är inte lika stressig som december, och folk hinner ses mer ex tempore. Och kanske är det bara den enkla vissdomen om att våren snart kommer som ger mig en kick, jag känner mig rätt glad och energisk just nu.


1 jan. 2015

Hej 2015!

Det gamla året var fint, och jag är säker på att även du kommer att bli det med alla ups and downs som hör till. 

Nyårsaftonen firade vi i vårt eget gäng med god middag, champagne, nyårslycksstöpning och sprakastickor (och lite av Årklobbarnas fyrverkerier)- och en hel del tjafs och bråk av barnen. Men vi lyckades iaf muta dem en kort stund, tillräcklig för ett familjeporträtt:


Gott nytt år på er, och nu drar vi igång med en splitterny januari!

30 dec. 2014

En sista kraftansträngning

Dagarna går härute, ena stunden är det arktisk kyla så det smäller om det, och nästa droppar det från taken så man tror att våren strax är här. Svårt att hänga med. Vi har glidit runt i nånslags utdragen halvförkylning hela familjen, och nu har vi tydligen kommit till det hostiga stadiet- inget kul. Gör inte så mycket annat än hostar/snorar samt eldar kakelugnar, diskar och vallar/söver/matar/torkar barn.  Imorgon är det nyår, och oroar mig så smått för hur en ska lyckas trolla fram nån nyårsdinner under rådande omständigheter. Makaronilåda är allt jag egentligen skulle orka frambringa - och möjligen poksa en champpisflaska - men drömmer ju om en stämningsfull middag, fina dekorationer, gott att äta och, ja, den där nyårsmagin ni vet. Om inte för oss vuxna så åtminstone för barnen. Trolleritips, anyone? 

25 dec. 2014

364

För vissa var julafton en enda lång utdragen väntan och för andra (mig) gick dagen i ett huj. Knappt hann jag svinga benen över sängkanten innan det var mörkt igen kändes det som. Att vara värdinna på julen är iofs roligt, men det finns inte en chans att man skulle hinna sätta sig ner och ta det lugnt under dagen, det är bara allt för mycket som ska fixas. Nå, slutet gott allting gott- maten var på bordet i tid, det fanns tillräckligt av allt, julgubben hittade fram och alla fick somna nöjda och mätta. Nu är det bara att blrja räkna ner igen- 364...
 

23 dec. 2014

Dan före

Vi pickade och packade oss hit ut bakom två gula förjor igen, trots ambulerande feber, snöslask och en last som bilen just och just orkade med. Men katten är själaglad, och vi andra med- rätt så busy, och lite sjuka (mest maken), men nöjda. 

Idag tog vi oss ut i skogen med Lykke och min bror Peik, och jag överdriver inte när jag säger att vi fick hem södra Korpos ståtligaste gran!


Imorgon klär vi den, tittar på julfreden på tv, badar bastu och inväntar gäster på middag. Och sen kanske han med röda kläder och skägg, hedersgästen, visar sig en sväng också, om han hinner -spännande! Var detta lite reversed blogging, inte vad vi gjort, utan vad vi kommer att göra? Hehe. Gissar hursom att morgondagen inte kommer att lämna luckor för att hänga här, så önskar er nu en RIKTIGT GOD JUL! 

19 dec. 2014

Julviner - snigeln tipsar

Jag har blivit ombedd att tipsa om några viner inför julen, och förstås vill jag gärna vara till hjälp och nytta här - men faktum är att det är jättesvårt att kombinera goda viner med den mishmash av smaker som hör till vårt traditionella julbord. Problemet är ju att det består av en massa smårätter, och det finns garanterat inget vin som passar som handen i handsken till ALLT - inlagd sill, köttbullar, rosoll, rom, patéer, skinka, kalkon, rökt fisk, charkuterier osv. Och inte går det ju heller att välja ut 14 olika viner, ett till varje rätt liksom...

Så mitt bästa tips (förutom att strunta i vinerna och istället ta öl/julmust -linjen) är att välja ut ett vitt till förrätterna, och ett rött till huvudrätten - och jag tror faktiskt att hemligheten ligger i att bara ta ett vin man tycker om, och inte övertänka det hela. Det är knappast någon idé att ta fram källarens mest förnämsta flaska, utan istället kan man välja nåt i kategorin "mångsidigt"- ett  icke-fatlagrat vitt, och ett mjukt och lite bärigt rött passar vanligtvis bra då det behövs nånting all-round.

Lånad bild, cambridgewine.com


Vill na ha namn och inte flum? Nå okej, man kan alltid inleda med en välkomstskumppa, tex budgetversionen från Australien Carrington, eller om man vill lyxa till det en riktig champagne, tex Roederer. Sen kommer vi troligtvis att köra med Spy Valley Riesling till fiskrätterna, för att sedan övergå till en ripasso av nåt slag, kanske Cecilia Beretta Valpolicella Superiore, eller Tommasi Ripasso Valpolicella. Och till efterrätten tror jag ett portvin - till exempel Churchill´s eller  Graham´s blir bra, lite beroende på vad som dukas upp - funderar på om jag ska våga byta ut vår sedvanliga Bûche de Noel:en till en parfait med lite julig smak av pepparkaka, eller kanske en glöggpannacotta.

Vad brukar ni dricka till julen? Är själv dålig på både öl och snaps, men tar gärna emot tips och tankar! Och även dessertidéer skulle vara roligt!


18 dec. 2014

Högt och lågt

Peppe skriver om hög- och lågkultur, om hur det är okej att blanda hejvilt. Det tycker jag också, och jag tror faktiskt att det är bra att inte vara så kritiskt och sålla alltför hårt, utan att istället utsätta sig för så mycket som möjligt och av alla sorter - det är så sinnena stimuleras, och inte bara stryks medhårs liksom. Att bara uppleva sånt som man vet att man uppskattar är snudd på fegt, man ska kunna utmana sig själv också och lära sig nytt. Och det samma gäller barnen - våga prova olika saker, även om ni inte är säkra på att det kommer att vara en omedelbar hit!

Flicka i röd sammetsklänning
 För några dagar sedan var jag med äldre dottern, som är 4,5 år, för första gången på balett på operan. Vi såg Nötknäpparen, och hade en alldeles super kväll. Stämningen på operan är så fin och högtidlig - alla är uppklädda till tänderna, personalen står rak i ryggen och välkomnar en artigt, ögon tindrar av förvantasfullhet hos både stora och små. Man kan inte bete sig hur som helst, och man måste orka sitta tyst och stilla ganska länge. Men trots dehär ganska strikta ramarna klarade sig flickan jättefint, och där hon satt i min famn (vi hade fantastiska platser på första balkongens främsta rad, men räcket var ändå ganska högt för en som bara är lite över metern lång) och jag sufflerade händelseförloppet åt henne, imponerades av de duktiga dansarna, pekade ut instrumenten i orkesterdiket och vi beundrade de vackra kulisserna och dräkterna tillsammans, såg jag hur hon njöt - en helt magisk känsla som jag minns från min barndom då jag gick på operan med min egen mamma.


The Gator and the Girlz

Igår var vi på Arne Alligators julkoncert på Arbis. Där fick barnen dansa loss, springa av sig, hojta och härja och glädjen stod högt i tak. Nånting diametralt motsatt till vår operakväll, men likväl en rolig och viktig upplevelse det också. Friare, skrattigare.

Så mix it up! Allt behövs, och allt utvecklar och stimulerar på sitt sätt. Samma tror jag gäller litteratur och läsning, särskilt för barn. Det är för en gångs skull inte kvaliteten som är viktig utan kvantiteten. När vi går till bibban lånar vi kassen full av alltmöjligt, utan att sålla särskilt mycket - bara det är någotsånär åldersenligt. Och så läser vi - läserläserläser, varje dag. Sagor som man lär sig av, klassiska, moderna, sagor med mycket bilder, och såna med mest text, helt hömppä Disney-prinsess-sagor, och Elsa Beskow-sagor som stått sig i nästan hundra år redan.

 Ibland konstaterar vi att "nå det var en ganska underlig bok det här", och "den ids vi inte låna fler gånger", och det är okej det också. Andra har vi lånat hur många gånger som helst för att den blivit en favorit. Det är inställningen och nyfikenheten som väcks, fantasin och läslusten som är pudelns kärna, inte bara innehållet.




15 dec. 2014

Den här julen är det inte tanken som räknas, det är julklapparna!

Va? tänker ni kanske, det där lät ju inte rätt. Men vet ni, det pågår fler katastrofer i världen än på mycket, mycket länge och det är som vanligt ofta barnen som drabbas värst.

I Unicefs gåvoshop hittar du viktiga, livräddande produkter som skickas till de barn som behöver det mest. Det kostar inte dig en förmögenhet, och du får fina gåvobevis att ge bort i julklapp. Behöver farmor verkligen ytterligare en varm scarf, eller en till handkräm till badrumslådan, eller tror du hon skulle kunna uppskatta nåt sånt här istället? Kanske skulle svärfar bli gladare över att en sjuksköterska får en cykel än över en lyxig silkesslips? För det tror jag.

Köp julklappar som räddar barns liv här: http://www.uniceflahja.fi/kaikki-tuotteet


Detta inlägg är ett samarbete med Unicef.

14 dec. 2014

Julmingel

Vill man ordna fest är det inte helt enkelt såhär ett veckoslut i december, för av nån underlig anledning är folk hemskt stressade, bokade och upptagna med allt möjligt annat, vad det nu kan tänkas vara. Ajjoo, julen kallas det ju. Nåväl, vi fick ihop ett bra gäng att pina till tonerna av Last Christmas, Rudolph och Halleluja.

Vi lovade cheesy, vi levererade cheesy!
Finfolket
Nu vill jag inte se lussekatter eller julstjärnor på give or take ett år - jag är ingen ost-fantast och lät därför bli Stiltonen och de övriga stinkbomberna, och vred i mig desto fler sötsaker som kompensation. Ingen bra idé. Men en kiva kväll var det, vänner är guld!

13 dec. 2014

Lucia 2014

Och vips gick det en vecka igen. Idag är det Lucia-dagen, vilket betyder att vi bakade lussekatter igår. Om jag skulle få välja ett bakverk att äta resten av mitt liv skulle det vara vanliga bullar, eller örfilar, eller möjligen croissanter, finns inget godare! Och dessa Lussevarianter med saffran är ju rolig omväxling (nu låter det som om jag äter bullar jätteofta, det gör jag tyvärr INTE) - så här får ni mitt recept, ni hinner ännu!

 50 g jäst
100 g smör
5 dl mjölk
200 g kvarg (tex Valios vaniljkvarg)
en påse saffran
2,5 dl ljus sirap
1/2 tsk salt
ca 17 dl vetemjöl
russin
1 ägg

Smula jästen i en degbunke och smält smöret i en kastrull. Tillsätt mjölken i kastrullen och värm till fingervärme, ca 37°. Jag brukar mäta med en köttermometer för att vara säker! Är det för kallt vaknar inte jästen, och är det för varmt dör den. Häll degspadet över jästen och rör om så att jästen löser sig. Blanda i kvargen, saffran, sirap, salt och det mesta av mjölet. Knåda tills degen känns bra ochlossnar lätt från bunkens kanter. Tillsätt ev mera mjöl. Jag brukar spara ungefär en dl till det här skedet, och antingen använda den, eller så inte. Hehe. Låt jäsa övertäckt ca 30 min. Baka ut degen till lussekatter, finns flera modeller och man kan ju testa på olika Jag brukar göra U:n med insvängda toppar, inte S, för jag tycker de är finare. Lägg dem på plåtar med bakplåtspapper. Garnera med russin. Låt jäsa ytterligare 20-30 min, och värm under tiden ugnen till 225 grader.Pensla med ett uppvispat ägg. Grädda i mitten av ugnen 5-7 min. Låt svalna på galler under bakduk. De bullar man inte äter samma dag borde man frysa in, annars torkar de ganska snabbt.

Men vaddå, de bullar man inte äter...? Muahahahaaa!

Eko-russin, såklart! Vanliga är super besprutade, urk.



En bulle till mig, en smula till dig...
Och så imorse, efter att jag och Juni suttit på soffan en god stund och inväntat en ljusning därute, gick vi och väckte Lykke för lite lussning. Hann inte få nån bild med kronan på huvudet, men Santa Lucia löd klar och alla inblandade var nöjda (till skillnad från ifjol). Nu återstår bara att bestämma sig för var det bäst lönar sig att försöka bonga rikslucian - i kyrkan, på trapporna, på Alexandersgatan, eller möjligen på Folkhälsans/Hankens Luciafest (som inte är idag, tydligen, synd...)? Hur firar ni förresten?