18 dec. 2014

Högt och lågt

Peppe skriver om hög- och lågkultur, om hur det är okej att blanda hejvilt. Det tycker jag också, och jag tror faktiskt att det är bra att inte vara så kritiskt och sålla alltför hårt, utan att istället utsätta sig för så mycket som möjligt och av alla sorter - det är så sinnena stimuleras, och inte bara stryks medhårs liksom. Att bara uppleva sånt som man vet att man uppskattar är snudd på fegt, man ska kunna utmana sig själv också och lära sig nytt. Och det samma gäller barnen - våga prova olika saker, även om ni inte är säkra på att det kommer att vara en omedelbar hit!

Flicka i röd sammetsklänning
 För några dagar sedan var jag med äldre dottern, som är 4,5 år, för första gången på balett på operan. Vi såg Nötknäpparen, och hade en alldeles super kväll. Stämningen på operan är så fin och högtidlig - alla är uppklädda till tänderna, personalen står rak i ryggen och välkomnar en artigt, ögon tindrar av förvantasfullhet hos både stora och små. Man kan inte bete sig hur som helst, och man måste orka sitta tyst och stilla ganska länge. Men trots dehär ganska strikta ramarna klarade sig flickan jättefint, och där hon satt i min famn (vi hade fantastiska platser på första balkongens främsta rad, men räcket var ändå ganska högt för en som bara är lite över metern lång) och jag sufflerade händelseförloppet åt henne, imponerades av de duktiga dansarna, pekade ut instrumenten i orkesterdiket och vi beundrade de vackra kulisserna och dräkterna tillsammans, såg jag hur hon njöt - en helt magisk känsla som jag minns från min barndom då jag gick på operan med min egen mamma.


The Gator and the Girlz

Igår var vi på Arne Alligators julkoncert på Arbis. Där fick barnen dansa loss, springa av sig, hojta och härja och glädjen stod högt i tak. Nånting diametralt motsatt till vår operakväll, men likväl en rolig och viktig upplevelse det också. Friare, skrattigare.

Så mix it up! Allt behövs, och allt utvecklar och stimulerar på sitt sätt. Samma tror jag gäller litteratur och läsning, särskilt för barn. Det är för en gångs skull inte kvaliteten som är viktig utan kvantiteten. När vi går till bibban lånar vi kassen full av alltmöjligt, utan att sålla särskilt mycket - bara det är någotsånär åldersenligt. Och så läser vi - läserläserläser, varje dag. Sagor som man lär sig av, klassiska, moderna, sagor med mycket bilder, och såna med mest text, helt hömppä Disney-prinsess-sagor, och Elsa Beskow-sagor som stått sig i nästan hundra år redan.

 Ibland konstaterar vi att "nå det var en ganska underlig bok det här", och "den ids vi inte låna fler gånger", och det är okej det också. Andra har vi lånat hur många gånger som helst för att den blivit en favorit. Det är inställningen och nyfikenheten som väcks, fantasin och läslusten som är pudelns kärna, inte bara innehållet.




15 dec. 2014

Den här julen är det inte tanken som räknas, det är julklapparna!

Va? tänker ni kanske, det där lät ju inte rätt. Men vet ni, det pågår fler katastrofer i världen än på mycket, mycket länge och det är som vanligt ofta barnen som drabbas värst.

I Unicefs gåvoshop hittar du viktiga, livräddande produkter som skickas till de barn som behöver det mest. Det kostar inte dig en förmögenhet, och du får fina gåvobevis att ge bort i julklapp. Behöver farmor verkligen ytterligare en varm scarf, eller en till handkräm till badrumslådan, eller tror du hon skulle kunna uppskatta nåt sånt här istället? Kanske skulle svärfar bli gladare över att en sjuksköterska får en cykel än över en lyxig silkesslips? För det tror jag.

Köp julklappar som räddar barns liv här: http://www.uniceflahja.fi/kaikki-tuotteet


Detta inlägg är ett samarbete med Unicef.

14 dec. 2014

Julmingel

Vill man ordna fest är det inte helt enkelt såhär ett veckoslut i december, för av nån underlig anledning är folk hemskt stressade, bokade och upptagna med allt möjligt annat, vad det nu kan tänkas vara. Ajjoo, julen kallas det ju. Nåväl, vi fick ihop ett bra gäng att pina till tonerna av Last Christmas, Rudolph och Halleluja.

Vi lovade cheesy, vi levererade cheesy!
Finfolket
Nu vill jag inte se lussekatter eller julstjärnor på give or take ett år - jag är ingen ost-fantast och lät därför bli Stiltonen och de övriga stinkbomberna, och vred i mig desto fler sötsaker som kompensation. Ingen bra idé. Men en kiva kväll var det, vänner är guld!

13 dec. 2014

Lucia 2014

Och vips gick det en vecka igen. Idag är det Lucia-dagen, vilket betyder att vi bakade lussekatter igår. Om jag skulle få välja ett bakverk att äta resten av mitt liv skulle det vara vanliga bullar, eller örfilar, eller möjligen croissanter, finns inget godare! Och dessa Lussevarianter med saffran är ju rolig omväxling (nu låter det som om jag äter bullar jätteofta, det gör jag tyvärr INTE) - så här får ni mitt recept, ni hinner ännu!

 50 g jäst
100 g smör
5 dl mjölk
200 g kvarg (tex Valios vaniljkvarg)
en påse saffran
2,5 dl ljus sirap
1/2 tsk salt
ca 17 dl vetemjöl
russin
1 ägg

Smula jästen i en degbunke och smält smöret i en kastrull. Tillsätt mjölken i kastrullen och värm till fingervärme, ca 37°. Jag brukar mäta med en köttermometer för att vara säker! Är det för kallt vaknar inte jästen, och är det för varmt dör den. Häll degspadet över jästen och rör om så att jästen löser sig. Blanda i kvargen, saffran, sirap, salt och det mesta av mjölet. Knåda tills degen känns bra ochlossnar lätt från bunkens kanter. Tillsätt ev mera mjöl. Jag brukar spara ungefär en dl till det här skedet, och antingen använda den, eller så inte. Hehe. Låt jäsa övertäckt ca 30 min. Baka ut degen till lussekatter, finns flera modeller och man kan ju testa på olika Jag brukar göra U:n med insvängda toppar, inte S, för jag tycker de är finare. Lägg dem på plåtar med bakplåtspapper. Garnera med russin. Låt jäsa ytterligare 20-30 min, och värm under tiden ugnen till 225 grader.Pensla med ett uppvispat ägg. Grädda i mitten av ugnen 5-7 min. Låt svalna på galler under bakduk. De bullar man inte äter samma dag borde man frysa in, annars torkar de ganska snabbt.

Men vaddå, de bullar man inte äter...? Muahahahaaa!

Eko-russin, såklart! Vanliga är super besprutade, urk.



En bulle till mig, en smula till dig...
Och så imorse, efter att jag och Juni suttit på soffan en god stund och inväntat en ljusning därute, gick vi och väckte Lykke för lite lussning. Hann inte få nån bild med kronan på huvudet, men Santa Lucia löd klar och alla inblandade var nöjda (till skillnad från ifjol). Nu återstår bara att bestämma sig för var det bäst lönar sig att försöka bonga rikslucian - i kyrkan, på trapporna, på Alexandersgatan, eller möjligen på Folkhälsans/Hankens Luciafest (som inte är idag, tydligen, synd...)? Hur firar ni förresten?

6 dec. 2014

Trevlig självständighet

Vi är inte fullt så exotiska som vi brukat (lokala kinesen har blivit en självständighetsdagstardition av nån anledning) eftersom vädret var ovanligt ruskigt och blött, men en trevlig afton har vi njutit av iallafall.

Pizza och balen på tv var det som gällde. Vi hade för övrigt kommit överens om att inte kommentera negativt på gästerna - sånt snappas upp hos barn snabbare än man tror, och jag önskar att mina barn kunde lära sig att se längre än till bara utseendet hos en människa. Vackra klänningar och fina frisyrer är ju svårt att undgå att berömma med en prinsessfixerad fyraåring, men vi bet ihop då det kom till sånt som inte var fullt så estetiskt. Att påpeka att en klänning inte alls sitter på nån, eller skratta åt att nån snubblade är ju bara inte sjysst, och ett barn vet inte skillnad på att "nå det är ju bara här hemma, inte får de ju nånsin veta det", och "det hör till när man kollar på balen" och på att ta en sån jargong med sig till dagis eller skolan och applicera det på barnen omkring sig.

5 dec. 2014

Fredagstjutet

Igår kväll efter att flickorna hade avhämtats och min egen kompis kom på besök kände jag mig på gott humör och beslöt ex tempore att öppna en flaska rödvin jag egentligen tänkt panta på en tid i experimentsyfte, en kalifornisk Zinfandel från Ravenswood.


Denna Old Vine Zinfandel från 2010 är nämligen helt perfekt såna här sena decemberkvällar i gott sällskap. Man kan betala allt mellan 15 och 23 euro för den, både Tallink Silja och Alko har tagit in av den, och den har fått god kritik av många vinkännare. Jag kan bara hålla med - kraftfull men balanserad och med sammetslen lång eftersmak. Kuriosa: Ravenswood startades på 1970-talet, och sedan starten har deras slogan varit "No Wimpy Wines", haha!

4 dec. 2014

Vänskap och peppisar

Lykke hade bjudit in några kompisar på pepparkaksbak redan förra veckan, och idag var dagen äntligen kommen. Jag hade bullat upp med kristyrer i alla färger och en hel massa olika strössel och såg själv också riktigt fram emot det. Vad jag inte var beredd på var 1. tacksamheten jag kände över att min dotter har så fina, skojiga vänner - hjärtat riktigt värkte när jag tittade på deras samspel och 2. ljudnivån - öronen värkte de också. Hur kommer det sig att barn aldrig kan tala normalt utan deras röstläge har en standardinställning på ropande?

4 och 5 år måste ju vara den bästa åldern i livet!

Hans levnad blev inte lång, men han var snygg när det begav sig

Köpedeg, köpekristyr - minimum stress, maximum skoj

En intressant notering var att det tog max tre minuter från det att de sandiga halarna var avklädda innan samtliga var nakupelle. Sen tog det ytterligare två minuter innan de alla var uppstyrslade i diverse tyllkjolar, trollspön, prinsesskronor och kattsvansar från utklädningslådan.

1 dec. 2014

Mycket på gång i babybubblan

Det är inte ofta jag skrivit nåt om Junis (eller de andra kidsens för den delen) utvecklingssteg, men nu händer det rätt mycket på en gång, så ska plita ner några rader för att själv minnas bättre. Hon är nu 8 månader, och har börjat få mera koll över både armar, ben och balans. Hon både sitter på golvet och drar sig upp och står själv, vilket betyder att de lugna dagarna är förbi - hon är all over the place, som Daniel i Sverige kanske skulle uttrycka det.


På bilden jag valde för att illustrera dethär mobilitetsfenomenet ser den skarpögde läsaren även en nappflaska. Jag har nämligen också slutat amma, eller egentligen var det delvis Juni själv som gjorde det.

På dagarna hade hon inte ro att koncentrera sig på sånt, och var inte intresserad heller med magen full av "riktig" mat - medan det på nätterna däremot smakade. Och det smakade så till den grad att jag knappt fick nåt sovet, och helt enkelt fick nog av att simulera napp åt den unga damen. Jag tvekade en tid, men när rådgivningsläkaren dessutom sade att dåliga sömnvanor hos babysar med fördel kan avbrytas före 10 månaders ålder, annars riskerar de att sitta i hårdare, bestämde jag mig. Så nu får hon en flaska ersättning per natt istället, som antingen maken eller jag ger, och så ägnar vi resten av tiden att sova istället. Känns bra. Och med de orden säger jag gonatt, igen!

30 nov. 2014

Första advent

Dunsade just ner på soffan, precis hemkommen från långhelg på landet, och konstaterade förvånat att det gått en hel vecka sedan jag bloggat. Hur är det möjligt? Iofs är jag lika förvånad över att hela hösten gått såhär fort, tycker det är fredag ungefär var tredje dag. Idag är jag för trött för att få ner nåt av substans, men vi ses imorgon, visst? Ha en fin första advent!

Risgrynsgröt in the making

23 nov. 2014

Som motvikt till Disney

Hade redan packat skrinnarna och skulle ta oss till järnvägstorget för en svängom, jag och sonen, men så var det bara så jäkla blött och slaskigt att vi lämnade dem hemma och beslöt oss för att gå på bio istället. Hade ingen aning om vilka filmer som går för tillfället, utan stod och scrollade alternativ medan vi väntade på bussen - och tio minuter senare stod vi i kassan och köpte två biljetter till filmen Amazonia.


Herr Nilsson?

Det är en fransk-brasiliansk film som utspelar sig Amazonas, och äventyret upplevs genom en liten apas ögon. Efter att flygplanet den åkte med kraschat i ett oväder, måste den tama cirkusapan ut i regnskogen och försöka komma tillrätta - söka mat, möta andra, vilda djur och försöka klara sig i en helt ny miljö. Supersnyggt filmat och utan berättarröst, samt en lagom mix av spännande, skojiga och rörande moment. Ingen regelrätt barnfilm, men jag skulle säga att den passar 5-åringar och uppåt, med en reservation för att den är rätt lång -nästan en och en halv timme, vilket också är min enda kritik mot den, den kunde ha kortats ner lite utan att förlora nåt.

Är ni trötta på amerikansk disney och inhemsk risto räppääjä så tycker jag absolut ni ska se denhär, fräscht och vackert som motvikt!

18 nov. 2014

Vi fortsätter!

Vi fortsätter med frågorna:

Vad tycker du mest om med att ha barn? Vad tycker du minst om? 
Hm, inga små frågor där inte. Och jag som inte är känd för att uttrycka mig i långa haranger utan hellre kort och koncist. Nå, förutom det mest uppenbara, den enorma kärlek man känner, så är det bästa med att ha barn nog det att man lever sitt liv så i stunden, det är här och nu som gäller. De håller en jordade, dedär små. All eyes on me, liksom - det blir inte så många tomma stunder över att fylla med ångest, oro över framtiden, sorg över misstag man begått eller drömmar som man befarar kanske inte kommer att uppfyllas. Man får fokusera på lyckan, känns det som. Om jag levde helt för mig själv tror jag att jag skulle grubbla mycket mer än vad jag gör idag. Nu känns livet intensivt och färgfyllt på ett annat sätt. Och så är barn väldigt roliga att umgås med också, när det vill sig. Man underhålls från morgon till kväll, och har aldrig en tråkig stund.

Minst tycker jag om sömnbristen (har inte sovit ordentligt på...tja, sisådär 10 år, beat that!), och att jag inte kan sätta mig själv först. Mina hobbyer, min äventyrslust, min fåfänga, den har inte så stort utrymme i vår vardag - men det har jag inte haft särskilt svårt att acceptera, eftersom man inte kan få allt, och det kommer tids nog att finnas tid för sånt också. Men just nu är det så här.

Tre saker från din framtidslista? 
1. Resor, definitivt resor. Långa sådana, spännande såna -inga Aurinkomatkat sen mera!
2. Att bo på landet, gå med stor solhatt och pyssla med mina rosor och höra fåren bräka på ängen. Klappa hunden och ta en kopp kaffe på trappan i solskenet. Nåt sånt visionerar jag nu som då.
3. Att ha ett eget företag av nån sort

 Och du verkar alltid så underbart lugn, klok och saklig. Finns det nåt som får dej att go nuts? 
Vilken fin komplimang, tack. Tro det eller ej men jag var ganska eldig och outspoken nångång i tiden. Men så fick jag barn, och ett ganska speciellt barn dessutom -och insåg plötsligt det ena och det andra om både mig själv och om min omvärld. Det var mycket som måste omprövas helt enkelt, och jag insåg att världen, livet, inte är svart-vitt och det lönar sig inte ofta att elda upp sig över småsaker.

Därmed inte sagt att jag inte skulle ha några passioner, eller nånsin bli upprörd eller arg. Sånt som får mitt hjärta att bulta hårdare varierar kraftigt, det kan vara verkligen allt på en skala från samhälleliga orättvisor (tänker på till exempel rasism, eller barn, djur och åldringar som far illa) till irriterande särskrivningar och nyöppnade gourmetrestauranger med intressanta vinlistor!


Nu trött som attan, måste kravla mig i säng. Vi fotsätter om ett tag igen!

17 nov. 2014

En smula lyx i novemberdysterheten

För en tid sedan plingade det på dörren och ett bud räckte över ett stort paket till mig. Jag är ingen skönhetsbloggare som ni vet, men Jurlique är faktiskt ett av de märkena jag med gott samvete kan tipsa om och ge synlighet till här på bloggen - deras naturnära ideal överensstämmer med mina, och dessutom är produkterna snygga, effektiva och doftar helt fantastiskt. Och såhär i mörkaste, tråkigaste november så tyckte jag det kunde sitta bra med ett inlägg om hur man kan piffa till sin vardag en smula - det är vi alla värda!

Serum, mist och olja - och några kottar, som jag tyckte passade i bilden.


I mitt paket fanns ett härligt serum, Herbal Recovery Advanced Serum, som till konsistensen är lite gel-aktigt, och passar såna som jag som passerat 30 år-strecket och de första tecknen på åldrande redan syns på. Serumet motverkar alltså rynkor och fina linjer, ger direkt lyster och elasticitet - ja, huden känns liksom smidigare av det.

Så fanns det en ansiktsspray, Rose Water Mist, som förutom att den doftar sådär somrigt av rosor i farmors trädgård också känns uppiggande (hello morgnar med väckning kl 06! - jag lär puffa på av denna ett par gånger under dagen...), lugnande och återfuktande då huden känns i obalans eller grå och livlös. Man kan använda den som sådan på helt bar hy - testa till exempel att ha den i kylskåpet för en extra fräsch effekt - eller så kan man använda den som finish på sin vanliga make-up och spraya på under dagens lopp efter behov.

Och till sist, vilket jag var extra glad över eftersom jag blivit totalt beroende av Jurliques Herbal Recovery Oil jag fick i våras, var en ansiktsolja som heter Skin Balancing Face Oil. Det är nåt med sånahär oljor; de känns väldigt lyxiga, huden blir mjuk på momangen och känns mer skyddad än med vanliga krämer - för mig som alltid haft torr hy i ansiktet är de otroligt sköna att massera in, hela fejset liksom vaknar till. Och så är de helt ofattbart dryga också, några droppar räcker gott - flaskan jag fick i våras har säkert hälften kvar trots att jag använt den slaviskt morgon och kväll.

Lyx på silverfat, kan vi kalla den här bilden - samt några kottar.



Ska förresten snart ta mig an resten av era frågor, stay tuned!


14 nov. 2014

Fredagsvitt

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Chablis-viner. De är oftast friska, krispiga, syrliga och lite mineraliska, jämfört med chardonnayer från tex USA och Australien, som haft en tendens att vara lite oljiga och tunga. Men tiderna ändras, och ABC-rörelsen* tappar nog följare i takt med att fräscha exempel på modern vinkonst kommer ut på marknaden. Old Coach Road Unoaked Chardonnay, för lite dryga 12 € är just en sådan goding som jag tycker ni ska testa på.



Citron, lime och äppel samsas här med en aptitretande mineralprofil, och ger en helhet som håller riktigt bra ihop både för aperitifer och som sällskap till olika fisk- och skaldjursrätter.

Kuriosa: Vinområdet kring staden Nelson på södra ön är en rätt intressanta uppkomling (Nya Zealand är mer än bara Marlborough!), och Seifried är en av de största producenterna där, med en export på ungefär 50%. 

*Anything But Chardonnay

10 nov. 2014

Svar på frågor, del ett

Tack för alla svar, skoj att få veta mer om er också istället för att det alltid bara är jag som håller låda här! Nu ska jag börja beta av era frågor, här kommer de första:

- Och min fråga till dig är vart skulle du vilja resa till näst och varför? Och så vill jag passa på att tacka för en bra blogg, glad att jag hittade hit!

Jag säger ju aldrig nej till Stockholm, men egentligen längtar jag nog efter lite värme och sol just nu. I våras var vi var på vippen att boka en solresa till i höst, men så bestämde vi oss för att satsa slantarna på sommarhuset istället ( det är visserligen underbart, men väldigt gammalt och slitet och i behov av oändliga mängder både tid och pengar...). Och det harmar ju lite nu, hade varit så himla skönt med en sån energikick - men än en gång måste vi konstatera att det är omöjligt att få precis allt. Men om pengarna inte vore nåt hinder skulle jag vara väldigt nyfiken på Vietnam. Både maten, klimatet och levnadstempot verkar skönt, och eftersom vi gillar Thailand tror jag inte Vietnam heller skulle göra oss besvikna.

- Har du nånsin hållit på med lagsport?

Nej, faktiskt inte. Jag har aldrig varit särskilt sportig i traditionell bemärkelse, däremot har jag ju ridit och hållit på med hästar sen jag var bara en liten tösabit. Från det att jag var fem år tills jag flyttade hemifrån red jag sgs som dagligen, och det är nåt jag saknar väldigt mycket. Visst finns det ju stall här i trakterna, men problemet är det att jag aldrig varit intresserad av dressyr och av att rida runt på en bana eller i en manege. För mig har det varit äventyret, naturen, den varma hästryggen, vänskapen mellan djur och människa som betytt mest - och den längtan har jag inte hittat nån lösning på ännu.

Opportunist och Peter Pan och jag
- En fråga om Hesa vs Åbo som en stad att bo i. Fördelar, nackdelar, andra saker du tycker skiljer/är lika? (Har ev. en flytt framför mig om mannen får jobb där, det känns som en väldigt stor grej att flytta dit)

Jag blir väldigt nostalgisk varje gång jag besöker Åbo. Vacker stad, många fina minnen! Saknar ån och livet däromkring. Det jag däremot inte saknar är att kretsarna är så små, och att det inte riktigt känns som att det finns utrymme för alla - åbobornas inåtvändhet är inte bara en myt tycker jag. Och som min man uttryckte det häromdagen, då vi lekte med tanken om en återflytt (bla a med tanke på prisnivån - omg vilket fint hus med trädgård man kunde få där för samma peng som en höghusvåning här!): det är bara så mycket junttigare än Helsingfors. Och så är det ju, på gott och ont. Och då upplever jag inte Helsingfors som särskilt snobbigt, utan mer så att det finns en större acceptans och en större mångfald - såväl de dammiga, blåhåriga Von Schnabelsköld-tanterna i Eira som de coola reklamnissarna i tajta brallor i Berghäll och Rödbergen till barnfamiljerna på Drumsö och Munksnäs - alla är okej, liksom. Jag tror ni kommer att trivas!

- Vill du ha fler barn? Bo utomlands? Bästa vardagsmaten? 

Jag tror det räcker såhär för vår del. Fast babysjuk kommer jag nog att vara i framtiden också (vad är det med babysar, som gör att man bara vill ha fler och fler??) men måste väl bara hålla mig på armlängds avstånd från de sötaste parvlarna sen då äggstockarna börjar värka - och visualisera nätter av ostörd sömn, långa och sena fancy-restaurangbesök, kvällspromenader på tumis med min man, vandringsresor till Lappland etc etc.

Jag skulle gärna bo utomlands en tid, men tror det får vänta tills barnen är stora. Är man skild med delad vårdnad är det inte bara sådär att flytta nånstans, det är väl det största hindret just nu. Men Frankrike lockar mig alltid(landsbygden, inte Paris), liksom övriga Norden (läs Danmark) och USA (NY eller Kalifornien).

Bästa vardagsmaten är väl pasta i nån form. Gillar tex färsk spenatpasta med räkor och en burk smaksatt creme fraiche. Purésoppor är också gott, med lite bacon/krutonger/grynost och baguette till.



8 nov. 2014

Iurima Ultima

Längst ut i havet, Salpausselkäs sista spets. Skönheten är alldeles slående, och fast ön inte är värst stor upptäcker man nya platser varje gång. Idag promenerade jag ut till en av de sydvästra spetsarna, som vanligtvis är fredade för fåglarnas häckning. Några detaljer fastnade på kameran innan kölden tog musten ur den.