30 jan. 2015

Snigelns thaisallad

Hade höggravida OCH superfräscha (hur det nu går ihop, har ingen erfarenhet själv) Maria här på lunch igår, och vi talade bl.a. om hur tråkigt det är att vareviga dag försöka hitta på nånting gott till middag. Kraven är ju så många - det ska gå snabbt, det ska gå hem hos alla kräsna middagsätare och dessutom kännas varierat, för man kan ju inte köra spenatplättar och fiskpinnar hela tiden heller. Så ifall nån behöver inspis så kommer här receptet på nudelsalladen jag blandade ihop, den tar cirka en halvtimme att fixa och kan ätas både varm och kall!

För 4 pers behöver du:

-nudlar
- en grillad kyckling
- en påse frusen wokmix
-saltade jordnötter
-en eller två krukor koriander
-några lime
-körsbärstomater
- en burk ananas
- en avocado
-en matsked fisksås
-sweet chili -sås
-rapsolja


Koka nudlarna, bena ur och skär kycklingen i små bitar. Fräs wokmixen i het panna med lite olja.
Blanda 2 msk olja med fisksåsen, lite sweet chili-sås och rejält med limesaft i en skål. Vänd ner nudlar, kyckling, grönsakerna och koriandern. Strö över nötter och servera med limeklyftor. 

Jag älskar koriander och tycker man kan klippa ner massor av den, men i övrigt kan man ju blanda ner vad man har hemma, lämna bort, eller addera sånt man gillar, samt variera styrkan på dressingen enligt vem som ska äta.




28 jan. 2015

Inte för inte

Gulp. Som jag skäms - här ställer ni upp och ger mig ämnen att blogga om, och så jag har helt glömt bort hela alltihop, frågestunden från november. Jepp, november. Kanske jag inte alls ska ändra namn på bloggen, Snigeln Harald lever ju verkligen upp till sitt namn.

Hanna frågar om hur det är att vara hemma med tredje barnet, om man är mer cool som mamma, om jag njuter mer, och om det här är sista gången gillt.
Det som främst skiljer sig nu med tredje barnet är att jag inte flänger omkring som en dåre överallt. Jag trivs bra hemma och har helt tillräckligt att fixa här, hinner liksom inte springa omkring på all världens baby caféer och sångstunder - vilket var jätteroligt med de två första. Nu uppskattar jag att mest softa hemma och bara sniffa baby, ta det helt lugnt - för jag vet att det här nog högst troligt är sista gången, och tiden går ju så förtvivlat fort. Om coolheten, så visst går det säkert oftast så att man blir mer självsäker och rutinerad för varje barn, men iofs tror jag mig vara av den mer laid-back sorten från början - och råkar man dessutom vara mamma till ett s.k. specialbarn så känns vardagsbekymren med de andra barnen för det mesta som peanuts.

Helena frågar om mitt bästa morsdagsminne.
Nu har jag minne som en kråka, men en minns jag speciellt: min andra morsdag (min första har försvunnit i ett dimtöcken, var nyseparerad och oändligt trött och ledsen) firade vi med sonen, min nuvarande man och jag på deras landeställe. Det var ovanligt varmt, soligt och vindstilla, man kunde nästan tro att det var en högsommardag - och där satt vi och åt piknik-morgonmål vid stranden. Jag minns inte vad vi pratade om, om jag fick nåt kort eller blommor eller nån gåva, men känslan av att allt kommer att ordna sig, och att vara lugn och varm om hjärtat, den minns jag. Sen minns jag vagt en annan morsdag, några år senare, då vi besökte mina föräldrar ute i Korpo och jag bakat en jättegod schwarzwald-tårta åt min mamma, nam. Eller mest är det alltså tårtan jag minns, haha!

Pia frågar om det bästa och det sämsta med att växa upp på ett litet ställe i skärgården, och om det är så jag önskar att mina barn skulle få växa upp.
Det bästa var att få vara ganska omedveten om omvärlden, att känna sig trygg och få vara lite naiv, att verkligen få vara ett barn. Och ponnyn, att få ha en egen ponny! Sen finns det nog en rad med tråkiga sidor också, varav ensamheten var en. Vi bodde i en liten by där det inte fanns jämnåriga, och förbindelserna var ju inte de bästa heller. Å andra sidan är jag inte säker på om det hade ändrat på min situation, för jag smälte aldrig riktigt in i gänget annars heller. På en liten ort är det inte sagt att utomstående tas emot med öppna armar, och barn kan vara ganska elaka om vi säger så.

Jag tror och hoppas mina barn får en bra uppväxt oberoende av geografin, det viktigaste är ändå familjen och de verktyg man får med sig hemifrån som behövs för att hantera livet, helt enkelt.

Nu dags för lite kaffe och dagens Hbl, resten tar vi.... tja, sen när vi tar det. :)

21 jan. 2015

Sånt jag inte gör

Jag bantar inte. Jag äter inte mögelost. Jag vattnar inte krukväxter. Jag läser inte skvallertidningar, och intresserar mig inte särskilt för kungligheter och kändisar. Jag gillar inte Berlin. Jag dricker inte surmjölk eller kotikalja. Jag fjäskar inte. Jag förstår mig inte på stringtrosor. Jag talar inte felfri finska. Jag använder inte läppstift. Jag håller inte hastighetsbegränsningarna på motorvägen. Jag orkar inte med Twitter. Jag tittar inte på dokusåpor. Jag gör inte plankan. Jag kan inte hålla tårarna tillbaka när jag är ledsen. Jag lämnar inte kvar Iittala-tarror på glas. Jag äter inte frukost i sängen, och kan inte spendera en hel dag i pyjamas. Jag badar inte i sjöar. Jag snowboardar inte. Jag golfar inte. Jag yogar inte. Jag tror inte på gud. Jag vänder inte kappan efter vinden. Jag kommer inte ihåg att ge barnen deras d-vitaminer. Jag har inte bestämt mig för vad jag vill bli när jag blir stor.

*inspirerad av Linn och Peppe

19 jan. 2015

Några grejer jag tänkt på

Vi var på resemässan på veckoslutet, sonen, lillisen och jag. Dock var jag inte superimponerad av utbudet, och kom hem enbart med lite choklad, en tygkasse som Scandic-hotellkedjan trugade på mig och ett gäng broschyrer om Gotland (vill dit!vill dit! vill dit!).

Så jag tycker vi går vidare till annat. En pot pourri av stuff jag grunnat på lite den senaste tiden:

- hundhatare. På Lauttasaariliikes fb-sida läser jag med jämna mellanrum varningar om hur nån hittat suspekta köttbullar i parkerna, såna som med stor sannolikhet är preparerade med giftiga ämnen, och som lagts dit i syfte om att hundar ska glufsa i sig dem och bli riktigt sjuka. Vad fan är det med folk riktigt? Okej, jag älskar inte att kliva i hundbajs, och kan således bli förbannad på vissa hundägare som struntar i att plocka upp efter sina hundar. Jag kan också nångång känna mig ganska osäker då jag joggar förbi en stor hund, men likväl får jag bara inte in i mitt huvud hur nån kan vara en kombo av så grymt elak, imbecill och beräknande att man tar sig för att randomly förgifta nåns husdjur sådär.

-wild fur, dvs etiska pälsar. Hur bra idé är inte det? Jag skulle nämligen inte komma på tanken att nånsin köpa en päls som är "framställd" på traditionellt vis - men däremot är ju detta helt super, att ta tillvara pälsen från djur som skjutits i tex viltvårdssyfte. Djuret har levt ett fritt, naturenligt liv och dött en plötslig, relativt smärtfri död. Är det dessutom ett djur där köttet kan användas är det ju ännu bättre - känns respektfullare och tacksammare att inte låta nånting gå förgäves.

-träpinnar att blanda kaffet med. Dålig idé, tycker jag. Jag är inte kräsen med mitt kaffe, men jag bara kan inte tåla den där träsmaken som de avger. Det räcker ju med att bara doppa pinnen i kaffet och hela muggen är förstörd, allt smakar bara sågspån efter det. Jag brukar faktiskt vara lite semibesvärlig och be om en riktig sked att bland med.

Så sånt, en grå måndag som denna. Hur är det med er då, vad går ni och funderar på?

17 jan. 2015

De godaste morotsfrallorna

Eller morotssemlorna då, hur ni vill. Det finns en mängd recept på nätet, men jag kommer att hålla mig trogen till detta - luftiga och superyummy, perfekta till helgfrukosten! Dessutom är barnen som tokiga i dehär semlorna, de som vanligtvis är superkräsna med brödsort (för surt, för hårt, för mycket frön - de skulle helst alltid äta såndär vit, smaklös, formpressad gegga som tex subs och oivallus) smäller gladeligen i sig både en och två till morgonmål, mellanmål och kvällsmål.

Knådandet är det enda jag inte gillar!

Finns det nåt godare än rykande färskt, hemlagat bröd? Nej.
Här kommer:
50 gr jäst
5 dl varmt vatten
1 dl olja
1/2 dl ljus sirap
1 tsk salt
4 dl rivna morötter (2 dl finrivna och 2 grovrivna blir bäst!)
3 dl havregryn
1 dl rågmjöl
1 dl havrekli
10 dl vetemjöl
1/2 dl frön/nötter/linfrö vad man nu gillar

Smula ner jästen i en stor bunke, vispa i det fingervarma vattnet. Blanda i olja, sirap och salt. Rör ner morötter, havregryn, nötter/frön och havrekliet samt rågmjöl. Rör sist ner vetemjölet, lite åt gången. Arbeta ihop till en deg, den får vara aningen klibbig, det gör inget. Låt jäsa unbder duk till dubbel storlek, ungefär en halv timme. Forma bullar och låt jäsa på plåt ytterligare en halvtimme. Grädda i 225 C cirka 10-15 minuter.

Ät med rejält med smör på! :)

16 jan. 2015

Fredagstipset goes snåltipset

Folk är naturligtvis olika, men ibland vill jag bara ha ett glas vin. Ibland spelar det inte ens så stor roll om det är rött eller vitt, bara det är ett någorlunda drickbart vin. Jag kan öppna ett 50-euros vin en vardagkväll och ta ett glas till makaronilådan - och jag kan lika väl njuta av ett glas 8-eurostjut i soffan till en spännande serie*. Ikväll blir det just en sån kväll, och vinet är Il Papavero, ett italienskt rött för 7,98€.

 Här har jag skrivit om det förut. Den uppmärksamme vindrickaren lägger säkert märke till att både pris och utseende har förändrats, men samma hyfsade budgetvin är det fortfarande. Jag vill även passa på att klargöra ifall ni undrade över bildtexten i inlägget jag länkade till i förra meningen, att jag ingalunda är uppvuxen i Afganistan, utan i Haute-Savoie.

Vinställningen i bakgrunden från Ikea

*orsaken till mitt minst sagt usla bloggande på sistone är förresten totalt patetiskt, nästan så jag inte täcks säga: jag är helt fast i en ny netflix-serie, Homeland. Genast då barnen stängt sina blå om kvällen sträcktittar vi på så många avsnitt vi bara orkar med, olidligt spännande!

12 jan. 2015

Vardag igen

Känns jätteskönt att det börjat rulla på som vanligt igen, med dagis och skola -det blir lätt lite ansträngande med lov fast det kanske låter konstigt. Men att ha en massa barn klängande på sig hela tiden som ska ha mat, kläder, torkas här och där, som råddar och som har trååååååkiiiit, som gråter och som grälar och som väsnas och som inte kan bestämma sig om de ska vara inne eller ute osv - det tär lite på en stackars mamma kan jag säga. Det sagt har det varit extra välförtjänt med vuxentid, både med kompisarna och med maken.

Middagsparty hos Sara

Testade Tårget i Åbo, på snabbdejt med maken
 Är annars också nöjd med att det är januari. Det känns redan ljusare, tidtabellen är inte lika stressig som december, och folk hinner ses mer ex tempore. Och kanske är det bara den enkla vissdomen om att våren snart kommer som ger mig en kick, jag känner mig rätt glad och energisk just nu.


1 jan. 2015

Hej 2015!

Det gamla året var fint, och jag är säker på att även du kommer att bli det med alla ups and downs som hör till. 

Nyårsaftonen firade vi i vårt eget gäng med god middag, champagne, nyårslycksstöpning och sprakastickor (och lite av Årklobbarnas fyrverkerier)- och en hel del tjafs och bråk av barnen. Men vi lyckades iaf muta dem en kort stund, tillräcklig för ett familjeporträtt:


Gott nytt år på er, och nu drar vi igång med en splitterny januari!