En sista kraftansträngning

Dagarna går härute, ena stunden är det arktisk kyla så det smäller om det, och nästa droppar det från taken så man tror att våren strax är här. Svårt att hänga med. Vi har glidit runt i nånslags utdragen halvförkylning hela familjen, och nu har vi tydligen kommit till det hostiga stadiet- inget kul. Gör inte så mycket annat än hostar/snorar samt eldar kakelugnar, diskar och vallar/söver/matar/torkar barn.  Imorgon är det nyår, och oroar mig så smått för hur en ska lyckas trolla fram nån nyårsdinner under rådande omständigheter. Makaronilåda är allt jag egentligen skulle orka frambringa - och möjligen poksa en champpisflaska - men drömmer ju om en stämningsfull middag, fina dekorationer, gott att äta och, ja, den där nyårsmagin ni vet. Om inte för oss vuxna så åtminstone för barnen. Trolleritips, anyone? 

364

För vissa var julafton en enda lång utdragen väntan och för andra (mig) gick dagen i ett huj. Knappt hann jag svinga benen över sängkanten innan det var mörkt igen kändes det som. Att vara värdinna på julen är iofs roligt, men det finns inte en chans att man skulle hinna sätta sig ner och ta det lugnt under dagen, det är bara allt för mycket som ska fixas. Nå, slutet gott allting gott- maten var på bordet i tid, det fanns tillräckligt av allt, julgubben hittade fram och alla fick somna nöjda och mätta. Nu är det bara att blrja räkna ner igen- 364...

 

Dan före

Vi pickade och packade oss hit ut bakom två gula förjor igen, trots ambulerande feber, snöslask och en last som bilen just och just orkade med. Men katten är själaglad, och vi andra med- rätt så busy, och lite sjuka (mest maken), men nöjda. 

Idag tog vi oss ut i skogen med Lykke och min bror Peik, och jag överdriver inte när jag säger att vi fick hem södra Korpos ståtligaste gran!

Imorgon klär vi den, tittar på julfreden på tv, badar bastu och inväntar gäster på middag. Och sen kanske han med röda kläder och skägg, hedersgästen, visar sig en sväng också, om han hinner -spännande! Var detta lite reversed blogging, inte vad vi gjort, utan vad vi kommer att göra? Hehe. Gissar hursom att morgondagen inte kommer att lämna luckor för att hänga här, så önskar er nu en RIKTIGT GOD JUL! 

Julviner - snigeln tipsar

Jag har blivit ombedd att tipsa om några viner inför julen, och förstås vill jag gärna vara till hjälp och nytta här - men faktum är att det är jättesvårt att kombinera goda viner med den mishmash av smaker som hör till vårt traditionella julbord. Problemet är ju att det består av en massa smårätter, och det finns garanterat inget vin som passar som handen i handsken till ALLT - inlagd sill, köttbullar, rosoll, rom, patéer, skinka, kalkon, rökt fisk, charkuterier osv. Och inte går det ju heller att välja ut 14 olika viner, ett till varje rätt liksom...

Så mitt bästa tips (förutom att strunta i vinerna och istället ta öl/julmust -linjen) är att välja ut ett vitt till förrätterna, och ett rött till huvudrätten - och jag tror faktiskt att hemligheten ligger i att bara ta ett vin man tycker om, och inte övertänka det hela. Det är knappast någon idé att ta fram källarens mest förnämsta flaska, utan istället kan man välja nåt i kategorin "mångsidigt"- ett  icke-fatlagrat vitt, och ett mjukt och lite bärigt rött passar vanligtvis bra då det behövs nånting all-round.

Lånad bild, cambridgewine.com

Vill na ha namn och inte flum? Nå okej, man kan alltid inleda med en välkomstskumppa, tex budgetversionen från Australien Carrington, eller om man vill lyxa till det en riktig champagne, tex Roederer. Sen kommer vi troligtvis att köra med Spy Valley Riesling till fiskrätterna, för att sedan övergå till en ripasso av nåt slag, kanske Cecilia Beretta Valpolicella Superiore, eller Tommasi Ripasso Valpolicella. Och till efterrätten tror jag ett portvin - till exempel Churchill´s eller  Graham´s blir bra, lite beroende på vad som dukas upp - funderar på om jag ska våga byta ut vår sedvanliga Bûche de Noel:en till en parfait med lite julig smak av pepparkaka, eller kanske en glöggpannacotta.

Vad brukar ni dricka till julen? Är själv dålig på både öl och snaps, men tar gärna emot tips och tankar! Och även dessertidéer skulle vara roligt!

Högt och lågt

Peppe skriver om hög- och lågkultur, om hur det är okej att blanda hejvilt. Det tycker jag också, och jag tror faktiskt att det är bra att inte vara så kritiskt och sålla alltför hårt, utan att istället utsätta sig för så mycket som möjligt och av alla sorter - det är så sinnena stimuleras, och inte bara stryks medhårs liksom. Att bara uppleva sånt som man vet att man uppskattar är snudd på fegt, man ska kunna utmana sig själv också och lära sig nytt. Och det samma gäller barnen - våga prova olika saker, även om ni inte är säkra på att det kommer att vara en omedelbar hit!

Flicka i röd sammetsklänning

 För några dagar sedan var jag med äldre dottern, som är 4,5 år, för första gången på balett på operan. Vi såg Nötknäpparen, och hade en alldeles super kväll. Stämningen på operan är så fin och högtidlig - alla är uppklädda till tänderna, personalen står rak i ryggen och välkomnar en artigt, ögon tindrar av förvantasfullhet hos både stora och små. Man kan inte bete sig hur som helst, och man måste orka sitta tyst och stilla ganska länge. Men trots dehär ganska strikta ramarna klarade sig flickan jättefint, och där hon satt i min famn (vi hade fantastiska platser på första balkongens främsta rad, men räcket var ändå ganska högt för en som bara är lite över metern lång) och jag sufflerade händelseförloppet åt henne, imponerades av de duktiga dansarna, pekade ut instrumenten i orkesterdiket och vi beundrade de vackra kulisserna och dräkterna tillsammans, såg jag hur hon njöt - en helt magisk känsla som jag minns från min barndom då jag gick på operan med min egen mamma.

The Gator and the Girlz

Igår var vi på Arne Alligators julkoncert på Arbis. Där fick barnen dansa loss, springa av sig, hojta och härja och glädjen stod högt i tak. Nånting diametralt motsatt till vår operakväll, men likväl en rolig och viktig upplevelse det också. Friare, skrattigare.

Så mix it up! Allt behövs, och allt utvecklar och stimulerar på sitt sätt. Samma tror jag gäller litteratur och läsning, särskilt för barn. Det är för en gångs skull inte kvaliteten som är viktig utan kvantiteten. När vi går till bibban lånar vi kassen full av alltmöjligt, utan att sålla särskilt mycket - bara det är någotsånär åldersenligt. Och så läser vi - läserläserläser, varje dag. Sagor som man lär sig av, klassiska, moderna, sagor med mycket bilder, och såna med mest text, helt hömppä Disney-prinsess-sagor, och Elsa Beskow-sagor som stått sig i nästan hundra år redan.

 Ibland konstaterar vi att "nå det var en ganska underlig bok det här", och "den ids vi inte låna fler gånger", och det är okej det också. Andra har vi lånat hur många gånger som helst för att den blivit en favorit. Det är inställningen och nyfikenheten som väcks, fantasin och läslusten som är pudelns kärna, inte bara innehållet.

Den här julen är det inte tanken som räknas, det är julklapparna!

Va? tänker ni kanske, det där lät ju inte rätt. Men vet ni, det pågår fler katastrofer i världen än på mycket, mycket länge och det är som vanligt ofta barnen som drabbas värst.

I Unicefs gåvoshop hittar du viktiga, livräddande produkter som skickas till de barn som behöver det mest. Det kostar inte dig en förmögenhet, och du får fina gåvobevis att ge bort i julklapp. Behöver farmor verkligen ytterligare en varm scarf, eller en till handkräm till badrumslådan, eller tror du hon skulle kunna uppskatta nåt sånt här istället? Kanske skulle svärfar bli gladare över att en sjuksköterska får en cykel än över en lyxig silkesslips? För det tror jag.

Köp julklappar som räddar barns liv här: http://www.uniceflahja.fi/kaikki-tuotteet

Detta inlägg är ett samarbete med Unicef.

Julmingel

Vill man ordna fest är det inte helt enkelt såhär ett veckoslut i december, för av nån underlig anledning är folk hemskt stressade, bokade och upptagna med allt möjligt annat, vad det nu kan tänkas vara. Ajjoo, julen kallas det ju. Nåväl, vi fick ihop ett bra gäng att pina till tonerna av Last Christmas, Rudolph och Halleluja.

Vi lovade cheesy, vi levererade cheesy!

Finfolket

Nu vill jag inte se lussekatter eller julstjärnor på give or take ett år - jag är ingen ost-fantast och lät därför bli Stiltonen och de övriga stinkbomberna, och vred i mig desto fler sötsaker som kompensation. Ingen bra idé. Men en kiva kväll var det, vänner är guld!

Lucia 2014

Och vips gick det en vecka igen. Idag är det Lucia-dagen, vilket betyder att vi bakade lussekatter igår. Om jag skulle få välja ett bakverk att äta resten av mitt liv skulle det vara vanliga bullar, eller örfilar, eller möjligen croissanter, finns inget godare! Och dessa Lussevarianter med saffran är ju rolig omväxling (nu låter det som om jag äter bullar jätteofta, det gör jag tyvärr INTE) - så här får ni mitt recept, ni hinner ännu!

 50 g jäst
100 g smör
5 dl mjölk
200 g kvarg (tex Valios vaniljkvarg)
en påse saffran
2,5 dl ljus sirap
1/2 tsk salt
ca 17 dl vetemjöl
russin
1 ägg

Smula jästen i en degbunke och smält smöret i en kastrull. Tillsätt mjölken i kastrullen och värm till fingervärme, ca 37°. Jag brukar mäta med en köttermometer för att vara säker! Är det för kallt vaknar inte jästen, och är det för varmt dör den. Häll degspadet över jästen och rör om så att jästen löser sig. Blanda i kvargen, saffran, sirap, salt och det mesta av mjölet. Knåda tills degen känns bra ochlossnar lätt från bunkens kanter. Tillsätt ev mera mjöl. Jag brukar spara ungefär en dl till det här skedet, och antingen använda den, eller så inte. Hehe. Låt jäsa övertäckt ca 30 min. Baka ut degen till lussekatter, finns flera modeller och man kan ju testa på olika Jag brukar göra U:n med insvängda toppar, inte S, för jag tycker de är finare. Lägg dem på plåtar med bakplåtspapper. Garnera med russin. Låt jäsa ytterligare 20-30 min, och värm under tiden ugnen till 225 grader.Pensla med ett uppvispat ägg. Grädda i mitten av ugnen 5-7 min. Låt svalna på galler under bakduk. De bullar man inte äter samma dag borde man frysa in, annars torkar de ganska snabbt.

Men vaddå, de bullar man inte äter...? Muahahahaaa!

Eko-russin, såklart! Vanliga är super besprutade, urk.

En bulle till mig, en smula till dig...

Och så imorse, efter att jag och Juni suttit på soffan en god stund och inväntat en ljusning därute, gick vi och väckte Lykke för lite lussning. Hann inte få nån bild med kronan på huvudet, men Santa Lucia löd klar och alla inblandade var nöjda (till skillnad från ifjol). Nu återstår bara att bestämma sig för var det bäst lönar sig att försöka bonga rikslucian - i kyrkan, på trapporna, på Alexandersgatan, eller möjligen på Folkhälsans/Hankens Luciafest (som inte är idag, tydligen, synd...)? Hur firar ni förresten?

Trevlig självständighet

Vi är inte fullt så exotiska som vi brukat (lokala kinesen har blivit en självständighetsdagstardition av nån anledning) eftersom vädret var ovanligt ruskigt och blött, men en trevlig afton har vi njutit av iallafall.

Pizza och balen på tv var det som gällde. Vi hade för övrigt kommit överens om att inte kommentera negativt på gästerna - sånt snappas upp hos barn snabbare än man tror, och jag önskar att mina barn kunde lära sig att se längre än till bara utseendet hos en människa. Vackra klänningar och fina frisyrer är ju svårt att undgå att berömma med en prinsessfixerad fyraåring, men vi bet ihop då det kom till sånt som inte var fullt så estetiskt. Att påpeka att en klänning inte alls sitter på nån, eller skratta åt att nån snubblade är ju bara inte sjysst, och ett barn vet inte skillnad på att "nå det är ju bara här hemma, inte får de ju nånsin veta det", och "det hör till när man kollar på balen" och på att ta en sån jargong med sig till dagis eller skolan och applicera det på barnen omkring sig.

Fredagstjutet

Igår kväll efter att flickorna hade avhämtats och min egen kompis kom på besök kände jag mig på gott humör och beslöt ex tempore att öppna en flaska rödvin jag egentligen tänkt panta på en tid i experimentsyfte, en kalifornisk Zinfandel från Ravenswood.

Denna Old Vine Zinfandel från 2010 är nämligen helt perfekt såna här sena decemberkvällar i gott sällskap. Man kan betala allt mellan 15 och 23 euro för den, både Tallink Silja och Alko har tagit in av den, och den har fått god kritik av många vinkännare. Jag kan bara hålla med - kraftfull men balanserad och med sammetslen lång eftersmak. Kuriosa: Ravenswood startades på 1970-talet, och sedan starten har deras slogan varit "No Wimpy Wines", haha!

Vänskap och peppisar

Lykke hade bjudit in några kompisar på pepparkaksbak redan förra veckan, och idag var dagen äntligen kommen. Jag hade bullat upp med kristyrer i alla färger och en hel massa olika strössel och såg själv också riktigt fram emot det. Vad jag inte var beredd på var 1. tacksamheten jag kände över att min dotter har så fina, skojiga vänner - hjärtat riktigt värkte när jag tittade på deras samspel och 2. ljudnivån - öronen värkte de också. Hur kommer det sig att barn aldrig kan tala normalt utan deras röstläge har en standardinställning på ropande?

4 och 5 år måste ju vara den bästa åldern i livet!

Hans levnad blev inte lång, men han var snygg när det begav sig

Köpedeg, köpekristyr - minimum stress, maximum skoj

En intressant notering var att det tog max tre minuter från det att de sandiga halarna var avklädda innan samtliga var nakupelle. Sen tog det ytterligare två minuter innan de alla var uppstyrslade i diverse tyllkjolar, trollspön, prinsesskronor och kattsvansar från utklädningslådan.

Mycket på gång i babybubblan

Det är inte ofta jag skrivit nåt om Junis (eller de andra kidsens för den delen) utvecklingssteg, men nu händer det rätt mycket på en gång, så ska plita ner några rader för att själv minnas bättre. Hon är nu 8 månader, och har börjat få mera koll över både armar, ben och balans. Hon både sitter på golvet och drar sig upp och står själv, vilket betyder att de lugna dagarna är förbi - hon är all over the place, som Daniel i Sverige kanske skulle uttrycka det.

På bilden jag valde för att illustrera dethär mobilitetsfenomenet ser den skarpögde läsaren även en nappflaska. Jag har nämligen också slutat amma, eller egentligen var det delvis Juni själv som gjorde det.

På dagarna hade hon inte ro att koncentrera sig på sånt, och var inte intresserad heller med magen full av "riktig" mat - medan det på nätterna däremot smakade. Och det smakade så till den grad att jag knappt fick nåt sovet, och helt enkelt fick nog av att simulera napp åt den unga damen. Jag tvekade en tid, men när rådgivningsläkaren dessutom sade att dåliga sömnvanor hos babysar med fördel kan avbrytas före 10 månaders ålder, annars riskerar de att sitta i hårdare, bestämde jag mig. Så nu får hon en flaska ersättning per natt istället, som antingen maken eller jag ger, och så ägnar vi resten av tiden att sova istället. Känns bra. Och med de orden säger jag gonatt, igen!

Första advent

Dunsade just ner på soffan, precis hemkommen från långhelg på landet, och konstaterade förvånat att det gått en hel vecka sedan jag bloggat. Hur är det möjligt? Iofs är jag lika förvånad över att hela hösten gått såhär fort, tycker det är fredag ungefär var tredje dag. Idag är jag för trött för att få ner nåt av substans, men vi ses imorgon, visst? Ha en fin första advent!

Risgrynsgröt in the making

Som motvikt till Disney

Hade redan packat skrinnarna och skulle ta oss till järnvägstorget för en svängom, jag och sonen, men så var det bara så jäkla blött och slaskigt att vi lämnade dem hemma och beslöt oss för att gå på bio istället. Hade ingen aning om vilka filmer som går för tillfället, utan stod och scrollade alternativ medan vi väntade på bussen - och tio minuter senare stod vi i kassan och köpte två biljetter till filmen Amazonia.

Herr Nilsson?

Det är en fransk-brasiliansk film som utspelar sig Amazonas, och äventyret upplevs genom en liten apas ögon. Efter att flygplanet den åkte med kraschat i ett oväder, måste den tama cirkusapan ut i regnskogen och försöka komma tillrätta - söka mat, möta andra, vilda djur och försöka klara sig i en helt ny miljö. Supersnyggt filmat och utan berättarröst, samt en lagom mix av spännande, skojiga och rörande moment. Ingen regelrätt barnfilm, men jag skulle säga att den passar 5-åringar och uppåt, med en reservation för att den är rätt lång -nästan en och en halv timme, vilket också är min enda kritik mot den, den kunde ha kortats ner lite utan att förlora nåt.

Är ni trötta på amerikansk disney och inhemsk risto räppääjä så tycker jag absolut ni ska se denhär, fräscht och vackert som motvikt!

Vi fortsätter!

Vi fortsätter med frågorna:

Vad tycker du mest om med att ha barn? Vad tycker du minst om? 
Hm, inga små frågor där inte. Och jag som inte är känd för att uttrycka mig i långa haranger utan hellre kort och koncist. Nå, förutom det mest uppenbara, den enorma kärlek man känner, så är det bästa med att ha barn nog det att man lever sitt liv så i stunden, det är här och nu som gäller. De håller en jordade, dedär små. All eyes on me, liksom - det blir inte så många tomma stunder över att fylla med ångest, oro över framtiden, sorg över misstag man begått eller drömmar som man befarar kanske inte kommer att uppfyllas. Man får fokusera på lyckan, känns det som. Om jag levde helt för mig själv tror jag att jag skulle grubbla mycket mer än vad jag gör idag. Nu känns livet intensivt och färgfyllt på ett annat sätt. Och så är barn väldigt roliga att umgås med också, när det vill sig. Man underhålls från morgon till kväll, och har aldrig en tråkig stund.

Minst tycker jag om sömnbristen (har inte sovit ordentligt på...tja, sisådär 10 år, beat that!), och att jag inte kan sätta mig själv först. Mina hobbyer, min äventyrslust, min fåfänga, den har inte så stort utrymme i vår vardag - men det har jag inte haft särskilt svårt att acceptera, eftersom man inte kan få allt, och det kommer tids nog att finnas tid för sånt också. Men just nu är det så här.

Tre saker från din framtidslista? 
1. Resor, definitivt resor. Långa sådana, spännande såna -inga Aurinkomatkat sen mera!
2. Att bo på landet, gå med stor solhatt och pyssla med mina rosor och höra fåren bräka på ängen. Klappa hunden och ta en kopp kaffe på trappan i solskenet. Nåt sånt visionerar jag nu som då.
3. Att ha ett eget företag av nån sort

 Och du verkar alltid så underbart lugn, klok och saklig. Finns det nåt som får dej att go nuts? 
Vilken fin komplimang, tack. Tro det eller ej men jag var ganska eldig och outspoken nångång i tiden. Men så fick jag barn, och ett ganska speciellt barn dessutom -och insåg plötsligt det ena och det andra om både mig själv och om min omvärld. Det var mycket som måste omprövas helt enkelt, och jag insåg att världen, livet, inte är svart-vitt och det lönar sig inte ofta att elda upp sig över småsaker.

Därmed inte sagt att jag inte skulle ha några passioner, eller nånsin bli upprörd eller arg. Sånt som får mitt hjärta att bulta hårdare varierar kraftigt, det kan vara verkligen allt på en skala från samhälleliga orättvisor (tänker på till exempel rasism, eller barn, djur och åldringar som far illa) till irriterande särskrivningar och nyöppnade gourmetrestauranger med intressanta vinlistor!


Nu trött som attan, måste kravla mig i säng. Vi fotsätter om ett tag igen!

En smula lyx i novemberdysterheten

För en tid sedan plingade det på dörren och ett bud räckte över ett stort paket till mig. Jag är ingen skönhetsbloggare som ni vet, men Jurlique är faktiskt ett av de märkena jag med gott samvete kan tipsa om och ge synlighet till här på bloggen - deras naturnära ideal överensstämmer med mina, och dessutom är produkterna snygga, effektiva och doftar helt fantastiskt. Och såhär i mörkaste, tråkigaste november så tyckte jag det kunde sitta bra med ett inlägg om hur man kan piffa till sin vardag en smula - det är vi alla värda!

Serum, mist och olja - och några kottar, som jag tyckte passade i bilden.

I mitt paket fanns ett härligt serum, Herbal Recovery Advanced Serum, som till konsistensen är lite gel-aktigt, och passar såna som jag som passerat 30 år-strecket och de första tecknen på åldrande redan syns på. Serumet motverkar alltså rynkor och fina linjer, ger direkt lyster och elasticitet - ja, huden känns liksom smidigare av det.

Så fanns det en ansiktsspray, Rose Water Mist, som förutom att den doftar sådär somrigt av rosor i farmors trädgård också känns uppiggande (hello morgnar med väckning kl 06! - jag lär puffa på av denna ett par gånger under dagen...), lugnande och återfuktande då huden känns i obalans eller grå och livlös. Man kan använda den som sådan på helt bar hy - testa till exempel att ha den i kylskåpet för en extra fräsch effekt - eller så kan man använda den som finish på sin vanliga make-up och spraya på under dagens lopp efter behov.

Och till sist, vilket jag var extra glad över eftersom jag blivit totalt beroende av Jurliques Herbal Recovery Oil jag fick i våras, var en ansiktsolja som heter Skin Balancing Face Oil. Det är nåt med sånahär oljor; de känns väldigt lyxiga, huden blir mjuk på momangen och känns mer skyddad än med vanliga krämer - för mig som alltid haft torr hy i ansiktet är de otroligt sköna att massera in, hela fejset liksom vaknar till. Och så är de helt ofattbart dryga också, några droppar räcker gott - flaskan jag fick i våras har säkert hälften kvar trots att jag använt den slaviskt morgon och kväll.

Lyx på silverfat, kan vi kalla den här bilden - samt några kottar.

Ska förresten snart ta mig an resten av era frågor, stay tuned!

Fredagsvitt

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Chablis-viner. De är oftast friska, krispiga, syrliga och lite mineraliska, jämfört med chardonnayer från tex USA och Australien, som haft en tendens att vara lite oljiga och tunga. Men tiderna ändras, och ABC-rörelsen* tappar nog följare i takt med att fräscha exempel på modern vinkonst kommer ut på marknaden. Old Coach Road Unoaked Chardonnay, för lite dryga 12 € är just en sådan goding som jag tycker ni ska testa på.

Citron, lime och äppel samsas här med en aptitretande mineralprofil, och ger en helhet som håller riktigt bra ihop både för aperitifer och som sällskap till olika fisk- och skaldjursrätter.

Kuriosa: Vinområdet kring staden Nelson på södra ön är en rätt intressanta uppkomling (Nya Zealand är mer än bara Marlborough!), och Seifried är en av de största producenterna där, med en export på ungefär 50%. 

*Anything But Chardonnay

Svar på frågor, del ett

Tack för alla svar, skoj att få veta mer om er också istället för att det alltid bara är jag som håller låda här! Nu ska jag börja beta av era frågor, här kommer de första:

- Och min fråga till dig är vart skulle du vilja resa till näst och varför? Och så vill jag passa på att tacka för en bra blogg, glad att jag hittade hit!

Jag säger ju aldrig nej till Stockholm, men egentligen längtar jag nog efter lite värme och sol just nu. I våras var vi var på vippen att boka en solresa till i höst, men så bestämde vi oss för att satsa slantarna på sommarhuset istället ( det är visserligen underbart, men väldigt gammalt och slitet och i behov av oändliga mängder både tid och pengar...). Och det harmar ju lite nu, hade varit så himla skönt med en sån energikick - men än en gång måste vi konstatera att det är omöjligt att få precis allt. Men om pengarna inte vore nåt hinder skulle jag vara väldigt nyfiken på Vietnam. Både maten, klimatet och levnadstempot verkar skönt, och eftersom vi gillar Thailand tror jag inte Vietnam heller skulle göra oss besvikna.

- Har du nånsin hållit på med lagsport?

Nej, faktiskt inte. Jag har aldrig varit särskilt sportig i traditionell bemärkelse, däremot har jag ju ridit och hållit på med hästar sen jag var bara en liten tösabit. Från det att jag var fem år tills jag flyttade hemifrån red jag sgs som dagligen, och det är nåt jag saknar väldigt mycket. Visst finns det ju stall här i trakterna, men problemet är det att jag aldrig varit intresserad av dressyr och av att rida runt på en bana eller i en manege. För mig har det varit äventyret, naturen, den varma hästryggen, vänskapen mellan djur och människa som betytt mest - och den längtan har jag inte hittat nån lösning på ännu.

Opportunist och Peter Pan och jag

- En fråga om Hesa vs Åbo som en stad att bo i. Fördelar, nackdelar, andra saker du tycker skiljer/är lika? (Har ev. en flytt framför mig om mannen får jobb där, det känns som en väldigt stor grej att flytta dit)

Jag blir väldigt nostalgisk varje gång jag besöker Åbo. Vacker stad, många fina minnen! Saknar ån och livet däromkring. Det jag däremot inte saknar är att kretsarna är så små, och att det inte riktigt känns som att det finns utrymme för alla - åbobornas inåtvändhet är inte bara en myt tycker jag. Och som min man uttryckte det häromdagen, då vi lekte med tanken om en återflytt (bla a med tanke på prisnivån - omg vilket fint hus med trädgård man kunde få där för samma peng som en höghusvåning här!): det är bara så mycket junttigare än Helsingfors. Och så är det ju, på gott och ont. Och då upplever jag inte Helsingfors som särskilt snobbigt, utan mer så att det finns en större acceptans och en större mångfald - såväl de dammiga, blåhåriga Von Schnabelsköld-tanterna i Eira som de coola reklamnissarna i tajta brallor i Berghäll och Rödbergen till barnfamiljerna på Drumsö och Munksnäs - alla är okej, liksom. Jag tror ni kommer att trivas!

- Vill du ha fler barn? Bo utomlands? Bästa vardagsmaten? 

Jag tror det räcker såhär för vår del. Fast babysjuk kommer jag nog att vara i framtiden också (vad är det med babysar, som gör att man bara vill ha fler och fler??) men måste väl bara hålla mig på armlängds avstånd från de sötaste parvlarna sen då äggstockarna börjar värka - och visualisera nätter av ostörd sömn, långa och sena fancy-restaurangbesök, kvällspromenader på tumis med min man, vandringsresor till Lappland etc etc.

Jag skulle gärna bo utomlands en tid, men tror det får vänta tills barnen är stora. Är man skild med delad vårdnad är det inte bara sådär att flytta nånstans, det är väl det största hindret just nu. Men Frankrike lockar mig alltid(landsbygden, inte Paris), liksom övriga Norden (läs Danmark) och USA (NY eller Kalifornien).

Bästa vardagsmaten är väl pasta i nån form. Gillar tex färsk spenatpasta med räkor och en burk smaksatt creme fraiche. Purésoppor är också gott, med lite bacon/krutonger/grynost och baguette till.

Iurima Ultima

Längst ut i havet, Salpausselkäs sista spets. Skönheten är alldeles slående, och fast ön inte är värst stor upptäcker man nya platser varje gång. Idag promenerade jag ut till en av de sydvästra spetsarna, som vanligtvis är fredade för fåglarnas häckning. Några detaljer fastnade på kameran innan kölden tog musten ur den.

Hej från Jurmo

Veckan har svishat förbi igen, och en snigel hinner inte alls med. Nu är vi hur som helst på Jurmo, långt ute till havs och laddar batterier inför november. Jag sade just åt C idag att jag tror jag varit fler gånger här off season än under sommaren- dessa höststormar är helt magiska att beskåda från första parkett, där längst ute på stensnabeln. Vida stenlandskap, saltstänkt ljung och vågornas piskande. Ett av de allra vackraste ställena i vårt land, utan tvekan, och oslagbart för att låta kropp och själ vila och läka.

Grå söndag, how about en frågestund?

Sitter här för mig själv i soffan medan babyn sover på balkongen och storebror spelar på min telefon. De övriga är på lande. Det regnar ute, är grått som bara den och jag har tråhåååkigt. Ska vi köra frågestund? Statistiken visar att det trillat in en del nya läsare på sistone, så kanske det finns nåt om mig som ni undrat över? Dessutom vill jag ju gärna veta vem ni är, så vi tar det turvist* va?

Hej photobooth, det var inte igår!

1. Vem är du, hur gammal och varifrån?
2. Vad måste finnas med i din helgfrukost?
3. En bra bok du läst eller film du sett?
4. Planer för farsdag? Och sen SHOOOT! Fråga mig vad som helst!

*nä jag vet, det är inte ett ord, men det BORDE vara det.

Allhelgonavinet

Jag letade efter nånting som skulle passa in i temat, och en flaska Gnarly Head var vad jag kom hem med. En höstlig zinfandel (11,90€) från Lodi, Kaliforniens "zin country", med en etikett med äkta halloween-känsla.

Jag har druckit det förut, men faktiskt så gillade jag den förra årgången bättre. 2009:an hade lite mer karaktär, medan 2011:an var alltför följsam i min smak. Det är fortfarande mycket bärigt och mustigt, som zinfandlar ofta är, men jag hade nog uppskattat lite mer sting.

Nöjd med stillebenet i bakgrunden, var tvungen att klämma in det på bild åt er!

Domen lyder således: inget för mig, men den som tycker om lättdruckna, bussiga viner med maximal syltighet kan gott ge det en chans.

Happy Halloween hörni!

Jag gillar Halloween! Den komersiella tumulten i butikerna kan man ju rätt långt strunta i om man vill, och det behöver inte kosta mycket att till exempel klä ut sig, än mindre att baka ngt.

Dotterns piratoutfit är en vanlig randig klänning hon hade i skåpet, och scarfen sydde jag av en bit svart tyg som jag sen tryckte en dödsskalle på. Ögonlappen och örhänget köpte jag för en femma.
 

Piraten
 

Boooooooooh!

Första gången jag lyckats med maränger - tror jag haft dem för varmt och för kort tid i ugnen tidigare, och ändrade nu taktik. Dessa var ungefär två timmar i 100 grader och blev riktigt bra - krispiga utanpå och lite sega innuti.

Jack o Lantern

En pumpa-lykta måste man ha, det är ungefär det enda kravet jag har på vår halloween. Nångång skulle det vara roligt att odla egna, men tills dess går det bra med butiksköpta.

Spindelkex

Och sist dehär roliga krabaterna - enkla att göra, och skoj att se på! Försökte först ta en genväg och göra endast tre ben på var sida, men det var helt tydligt nåt som inte funkkade - för genast då jag fixade fyra gjorde sig spindeleffekten påmind, och det där instiktiva obehaget för åttabenade varelser som tycks sitta djupt i ryggmärgen gjorde så jag rös till... Men goda var de!

CrossFit-passet och mamman

Förra veckan var en riktigt bra träningsvecka för mig - förutom de vanliga vagnpromenaderna var jag på två springpass och dessutom en timme CrossFit med personliga tränaren Lina Björkskog (och sen hur mycket lövkrattning som helst under veckoslutet då vi åkte till landet - det räknas också!). Jag inbillade mig att mitt flås inte var helt fy skam med tanke på att jag fött barn för en tid sen, och inte tränat just alls under graviditeten - men nu insåg jag ju att det börjar bli hög tid att ta itu med muskelstyrkan också, för den var ju under all kritik.

Jag såg glad ut efteråt men grät en smula inombords

Visserligen var passet intensivt och roligt, men jag blev nog lite besviken på hur otroligt tungt det kändes för mig (tänk er yr i huvudet och blodmak i mun), och hur ont jag hade i hela kroppen i flera dagar efteråt. Det är ju inte alls bra det, nu måste jag verkligen försöka få in lite styrkeövningar också mellan varven.

Lite uppvärmning först, sen detta

Burpees, squats och push-ups - pleased to meet you!

Från ebola till fredagsmys

Nå, nu har ni alla skänkt en slant hoppas jag, och vi kan gå vidare till mindre seriösa ämnen. Det är ju fredag idag, hurra! Idag tipsar jag er om ett billigt rödtjut från Italiens häl, dvs Apuglia. Kostar knappa 8 € och smakar mysigt höstligt av tranbär, vanilj och mjuka kryddor.

Inget märkvärdigt vin alls, men ibland vill man ha det så - nånting som funkkar med det mesta i matväg och som värmer skönt i magen utan några pretentioner, men som ändå håller en viss standard och smakar bra.

FN-dagen och ebola

Idag flaggas det, som ni kanske märkt. Det är för att vi firar FN-dagen den 24.10. och högtidsdagen instiftades i tiderna för att främja syftena, målsättningarna och resultaten som FN står för. Unicef i sin tur är FN:s barnfond, och deras arbete kretsar kring bekämpning av fattigdom, barns rätt till överlevnad och utveckling, skydd mot våld och övergrepp, utbildning och jämställdhet, katastrofarbete och opinionsbildning för barns rättigheter.

En annan sak som ingen har missat är att det härjar en fruktansvärd epidemi i världen, vars blotta namn ger mig rysningar. Ebolan. Värst är läget i Liberia, Sierra Leone och Guinea, men det ploppar upp namn på länder närmare och närmare oss, gränserna suddas ut. För att få läget stabiliserat, och förhindra spridningen av den här mycket dödliga och oerhört plågsamma sjukdomen menar FN att stora insatser måste göras ASAP - inom den närmaste månaden. Om inget händer snart är risken stor att vi får uppleva en total samhällskollaps med stora flyktingströmmar och ännu mera sjukdomsspridning - också här hos oss. Världen är sist och slutligen mycket liten, och ingen går trygg.

 Här i den rika västvärlden är det lätt att luta sig tillbaka och blunda inför den här humanitära krisen, men faktum är att varje en av oss kan med ett klick göra en viktig insats. Ni som går på mat- och vinmässan idag, smuttar lite portvin och äter en bit ost med en god sylt till - och ni som flanerar på bokmässan, bläddrar i vackert illustrerade barnböcker, myser över den nyaste coola romanen som ännu doftar av trycksvärtan och stannar upp en stund för att lyssna på en författare bli intervjuad. Kan ni tänka er att avvara ett glas eller bok och ge den slanten till Unicef (eller annan valbar organisation som jobbar hårt för vår säkerhet och hälsa as we speak)  istället? Ursäkta skuldbeläggningen, jag vet att det anses fult i vårt samhälle och vår tid, men lite skam och självgranskning kanske behövs för att ge en själv den där sparken i baken ibland - så funkkar åtminstone jag.

Här kan man ge en tia per sms. Klick.

Kladdkakemuffins in every sense of the word

Medan jag väntar på röksignaler från jobbet om hur samarbetsförhandlingarna gått så bakar vi muffinsar - lika så bra att testa nervernas hållbarhet på hemmaplan liksom. Iofs borde jag väl vara relativt trygg nu på moderskapsledigheten, men ändå känns det tråkigt och mina tankar är hos mina kollegor, som dessutom ska orka hålla god min på Viini, Ruoka ja Hyvä Elämä -mässan.

Kladd var nyckelordet!

Nå muffinsen blev kanongoda, här är receptet, som är min variant av Leila Lindholms:

1 tsk vaniljsocker
2 dl strösocker
2  ägg
50 g smör
0.5 dl rypsolja
0,5 dl mörk sirap
1 dl fazer kakao

1 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
1 nypa salt
100 gr mörk choklad (jag hade 60%)

1. Sätt ugnen på varmluft och 175 grader
2. Vispa vaniljsocker, strösocker och ägg pösigt
3. Smält smöret, häll i matolja och sirap, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda kakao, bakpulver, vetemjöl och salt och vänd ner i smeten.
5. Smält chokladen i vattenbad och blanda den med smeten.
6. Placera muffinsformar i en muffinsplåt och fyll formarna till hälften med smet.
7. Grädda muffinsen i mitten av ugnen i cirka 14 minuter. Låt svalna.

Vill man kan man låta stå i kylen ett tag och garnera med vispgrädde och bär - men det hade vi inte tålamod till!

Nu sover lillisen ute, och vi större mumsar och njuter

Att springa med eller utan

Igårkväll hade jag tänkt få sällskap av min personlige tränare, han med dryga tio års erfarenhet av att röra på sig konstant. Han som gillar att cykla brevid mig och prata nonstop då jag springer. Men så backade han ur i sista minuten, vädjandes till det kalla vädret och det faktum att han hittat en av våra gamla iphonar som han ville undersöka istället. Så jag sprang iväg ensam.

Och eftersom jag vanligtvis då jag har sällskap måste vara uppmärksam på pladdret och gärna dessutom besvara det, så hade jag inte tänkt på att ta med hörlurarna. Dem har jag alltid nuförtiden (inte då, för det var tiden innan jag hittat poddarna, och innan jag köpt min armhållare till telefonen), men alltså inte nu - och SOM det var skönt som omväxling! Dessutom var det lättare att peppa mig själv att hållas igång, eftersom jag liksom förde en konstant monolog i huvudet och inte behövde lyssna på nån annan. Då händer det nämligen att jag lyssnar på kroppen istället, och plötsligt saktar av för att promenera utan att jag ens riktigt märker det, för jag lyssnar så intensivt på pratet i lurarna - men nu var jag hela tiden in tune med mig själv så att säga. Så jag tror jag ska köra med det ett par gånger till, innan jag får tillbaka flåset ordentligt och kan springa mer oansträngt.

Några frågor på det? Japp!
1. Lyssnar ni på nåt när ni springer? Vad?
2. Vad ska man ha på sig när det börjar bli kallt? Nu hade jag vanliga tights, t-shirt och långärmad och en tunn jacka på, plus pipo på huvudet, men det kändes ändå svinkallt och jag var helt flammig på hela kroppen då jag kom hem. Måste skaffa varmare grejer!

Tankar om babymat, och lite inspiration

Jag föredrar hemlagad mat till Juni (7 månader redan!) av några orsaker. Dels vet jag exakt vad som är däri, dels känns det fullständigt onödigt att lägga surt ihoptjänade pengar på mosad blomkål, potatis och morot på burk när det är hundra gånger billigare att själv fixa det, och man slipper berget av jobbiga små glasburkar - men framför allt är det främsta skälet att det är SÅ MYCKET GODARE! Alltså, den här industriella barnmaten må vara riktigt ok annars, det finns ju ekologiska alternativ och allt, och de är helt säkert näringsriktigt sammansatta och så, men har ni nånsin luktat eller smakat på dem? Blä.

Glad ätare

Jag förstår inte hur det har blivit så att det nästan är normen att ge mat på burk åt sina barn, är inte det ganska konstigt liksom? Att många inte ens tänker på att man bra kan bjuda helt enkel, heimlaga vanlig mat? Inte måste man vara nån guru i köket ens, vem som helst kan ju koka en potis eller lite ris.

Nå, jag förstår att det kan uppstå problem då man helt enkelt inte hittar på så många varianter kanske, och tänker att babyn blir utled på menyn. Nå, iofs tror jag babysar är så enkla varelser (förlåt Juni) att de inte majndar en ganska enformig servering. Jag brukar varva potatis, ris, morot, broccoli, blomkål, brysselkål, ärter, majs, tomat och paprika med ägg, malet kött eller fisk - detta i olika konstellationer, så det blir lite olika varje gång. Och så en droppe rypsolja i för fettets skull, och babymjölk för att späda ut. Tror det räcker bra så för fröken.

Men jag själv - som har en större referensram och allmänt intresse inom mat än babyn - är ju ganska less på att koka, mosa, mixa samma grejer hela tiden. Så därför kikar jag ibland in hos Theres på Mejas Mat eller hos Ann-Louise på Lilla Matderivén, ta det som inspirationstips. Fina bilder och goda rätter som ofta funkkar hos både stora och små!

Lilla Matderivéns bild

EDIT: Nå, det här med burkmat finns det också fler åsikter om. Råkade just på följande kritiska artikel, klick! Jag har själv erfarenhet av allt: första barnet fick antagligen till största delen burkmat, då jag var ung, oerfaren och internet var inte vad det är nu. Dessutom var jag ensamstående och lagade inte mat åt mig själv särskilt ofta heller. Antagligen ägde jag inte ens en stavmixer! Nåväl, med andra barnet var jag klokare, mer påläst -och tyckte om att fixa i köket. Och tja, nu med tredje barnet så är det bara så att vi har kylen full med råvaror mest hela tiden, och det skulle vara ganska dumt att köpa skilda grejer bara för babyn.

Saker som irriterar AKA klagolistan

Denhär listan var ju en veritabel publiksuccé förra gången, ska vi ta den pånytt? De flesta punkter är lika hot and sizzling på min lista med irritationsmoment fortfarande, men jag har kommit på en rad nya och fräscha på senaste tiden, och vill så gärna dela med mig:

1. Folk som går mot rött när det finns småbarn som också väntar vid övergångsstället.
2. Stekpannor (relativt dyra och mukamas av hög kvalité) där allt bränns vid, hur mycket olja/smör man än klickar i och hur låg värme man än har.
3. exklamationen BOOM, som ploppat upp här och där på sistone
4. chippat/kantstött/krackelerat nagellack - det är FULT, och tar två sekunder att torka bort! Så varför?
5. barnvagnhysterin bland endel småbarnsföräldrar - hur har man tid och energi att hålla på och sälja, köpa byta, mixtra med olika reservdelar och beställa hit och dit HELA tiden? Kan man inte bara köpa en vagn, eventuellt byta då barnet blir större/får syskon och liksom bara vara nöjd?
6. Hopkoket av norsk/svensk/danska texter på tex schampooflaskor. Helt för krångligt för mig, jag läser hellre då på engelska eller finska.
7. Folk som inte håller sig till höger i rulltrappan
8. Torra läppar, som bara inte blir bra hur man än smetar läppbalsam på. Jäkla höst.
9. Alla dessa tråkiga inredningsbloggar som visar upp precis samma grejer. Hur kvalificerar de som inredare liksom? Väljer man klassiker i några enkla baskulörer - så ja, SÅKLART funkkar det. Det behövs ju noll talang eller egen smak där.

Huh, tack för det. Känns lite bättre nu. Varsågoda och fortsätt listan om ni känner för det!

Vi uppfostrar alla varandra

Hanna pratar om trevligt bemötande, och också Helena tycker man ska vara snäll.

Häromdagen gick också jag lite utanför min bekvämlighetszon då jag bestämde mig för att "antaa hyvän kiertää". På vägen till dagis såg jag nämligen en ung flicka som bar på en sjujäklars massa grejer; ikeakassar, vanliga väskor, plastpåsar och dessutom en kabinväska på hjul som hon släpade bakom sig. Det var uppenbarligen tungt, för hon stannade emellanåt för att vila. Då kom jag ihåg hur en vänlig man en gång hjälpte mig då jag höggravid och frustande av ansträngning försökte få med mig återstoden av min loppisförsäljning till bussen, och hur otroligt glad jag blev över en främmande människas rättframma vänlighet - och beslöt mig genast att knacka henne på axeln då jag passerade, för att fråga om jag kunde hjälpa henne att bära. Hon var rätt fåordig, men jag vill gärna tro att hon uppskattade hjälpen - och i bästa fall låter tjänsten gå vidare nån dag.

Vi uppfostrar ju alla varandra, på sätt och vis, tror ni inte? Skulle inte den här farbrodern ha sträckt sin hand åt mig då i vintras, skulle jag kanske inte ha tänkt på att stanna upp för den här tjejen. Kanske jag skulle ha nöjt mig med att le lite medlidsamt bara?

Chop chop!

Och så gick det såhär igen. Fast nu tog det bara sju månader, och håret blev ännu lite kortare än sist. Såhär korthårig har jag ju inte varit sen sjuan i högstadiet! Vad jag var ute efter var att bli av med den tunna, risiga svans som jag lämnats med efter amningen, lite glans och lite volym. Och gärna en fräschare, piggare helhetslook - så jag gick till Loisto, och såhär blev Ilonas vision av det hela, och jag tycker det blev rätt bra.

Okej, på hemvägen fällde jag nog upp hupparen och kunde knappt vänta att få komma hem och rufsa till det på mitt eget sätt - ni vet, det känns alltid lite off när en annan människa stylar det? Man måste liksom få dra och puffa och fixa det själv ett par gånger innan det sitter.

En teaterkväll

Var igår på Gräset är mörkare på andra sidan på Viirus, och har fortsatt att tänka på pjäsen hela dagen. Vilken upplevelse alltså! Sällan man får hela skalan av känslor serverad på det där sättet - jag både skrattade, fnissade, kände med, var tårögd och rädd. Skådisarna var naturligtvis bra, men den som ska ha den största elogen är nog regissören och scenografen - otroligt uttrycksfullt med minimala medel. Så väldigt, väldigt synd att detta var en av de sista föreställningarna , hade mer än gärna uppmanat alla jag känner att gå och se den. Är glad att Helena tog mig med, ibland behöver man en spark i baken för att få saker på gjorda, även om de hängt på to do-listan en tid.

Som tur finns boken för er som missade pjäsen!

Sovpåse makeover

Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om mammalådans sovpåse sådär utseendemässigt, men det är faktiskt inte särskilt svårt att göra om dem till att bättre passa ens egen smak.

Jag tog bara lådan till det första barnet, för tio år sedan, och den påsen (blå med hundar på, nån som känner igen?) var ändå såpass söt att jag inte nändes förstöra den - plus att den känns så nostalgisk på nåt sätt, så jag köpte en på en fb-grupp för 2€ och tänkte att det får gå som det går.Tyget jag valde heter Älgört och kommer från Ikea, och innertyget i fleece är från Eurokangas.

Chockrosa fleece innuti, Älgört-tyget i vitt, rosa, orange och rött utanpå.

Badbrallesäsongen är definitivt över

Så mätte jag, klippte och nålade, och sydde ihop. Och voilá! En snäppet fräsigare sovpåse, som dessutom garanterat ingen annan har. Sen är det en annan femma att den blev tjock nog för att hålla barnet varmt under en polarexpedition - jag orkade ju inte ta loss det gamla tyget, som någon mer petig än jag hade kunnat tänkats göra, utan sydde bara dit det nya rakt ovanpå. Och ja, så hamnade älgarna eventuellt lite upp och ner också - fast det beror ju på vem som tittar på dem! Petitesser.