18 nov. 2014

Vi fortsätter!

Vi fortsätter med frågorna:

Vad tycker du mest om med att ha barn? Vad tycker du minst om? 
Hm, inga små frågor där inte. Och jag som inte är känd för att uttrycka mig i långa haranger utan hellre kort och koncist. Nå, förutom det mest uppenbara, den enorma kärlek man känner, så är det bästa med att ha barn nog det att man lever sitt liv så i stunden, det är här och nu som gäller. De håller en jordade, dedär små. All eyes on me, liksom - det blir inte så många tomma stunder över att fylla med ångest, oro över framtiden, sorg över misstag man begått eller drömmar som man befarar kanske inte kommer att uppfyllas. Man får fokusera på lyckan, känns det som. Om jag levde helt för mig själv tror jag att jag skulle grubbla mycket mer än vad jag gör idag. Nu känns livet intensivt och färgfyllt på ett annat sätt. Och så är barn väldigt roliga att umgås med också, när det vill sig. Man underhålls från morgon till kväll, och har aldrig en tråkig stund.

Minst tycker jag om sömnbristen (har inte sovit ordentligt på...tja, sisådär 10 år, beat that!), och att jag inte kan sätta mig själv först. Mina hobbyer, min äventyrslust, min fåfänga, den har inte så stort utrymme i vår vardag - men det har jag inte haft särskilt svårt att acceptera, eftersom man inte kan få allt, och det kommer tids nog att finnas tid för sånt också. Men just nu är det så här.

Tre saker från din framtidslista? 
1. Resor, definitivt resor. Långa sådana, spännande såna -inga Aurinkomatkat sen mera!
2. Att bo på landet, gå med stor solhatt och pyssla med mina rosor och höra fåren bräka på ängen. Klappa hunden och ta en kopp kaffe på trappan i solskenet. Nåt sånt visionerar jag nu som då.
3. Att ha ett eget företag av nån sort

 Och du verkar alltid så underbart lugn, klok och saklig. Finns det nåt som får dej att go nuts? 
Vilken fin komplimang, tack. Tro det eller ej men jag var ganska eldig och outspoken nångång i tiden. Men så fick jag barn, och ett ganska speciellt barn dessutom -och insåg plötsligt det ena och det andra om både mig själv och om min omvärld. Det var mycket som måste omprövas helt enkelt, och jag insåg att världen, livet, inte är svart-vitt och det lönar sig inte ofta att elda upp sig över småsaker.

Därmed inte sagt att jag inte skulle ha några passioner, eller nånsin bli upprörd eller arg. Sånt som får mitt hjärta att bulta hårdare varierar kraftigt, det kan vara verkligen allt på en skala från samhälleliga orättvisor (tänker på till exempel rasism, eller barn, djur och åldringar som far illa) till irriterande särskrivningar och nyöppnade gourmetrestauranger med intressanta vinlistor!


Nu trött som attan, måste kravla mig i säng. Vi fotsätter om ett tag igen!

Inga kommentarer: