4 dec. 2014

Vänskap och peppisar

Lykke hade bjudit in några kompisar på pepparkaksbak redan förra veckan, och idag var dagen äntligen kommen. Jag hade bullat upp med kristyrer i alla färger och en hel massa olika strössel och såg själv också riktigt fram emot det. Vad jag inte var beredd på var 1. tacksamheten jag kände över att min dotter har så fina, skojiga vänner - hjärtat riktigt värkte när jag tittade på deras samspel och 2. ljudnivån - öronen värkte de också. Hur kommer det sig att barn aldrig kan tala normalt utan deras röstläge har en standardinställning på ropande?

4 och 5 år måste ju vara den bästa åldern i livet!

Hans levnad blev inte lång, men han var snygg när det begav sig

Köpedeg, köpekristyr - minimum stress, maximum skoj

En intressant notering var att det tog max tre minuter från det att de sandiga halarna var avklädda innan samtliga var nakupelle. Sen tog det ytterligare två minuter innan de alla var uppstyrslade i diverse tyllkjolar, trollspön, prinsesskronor och kattsvansar från utklädningslådan.

Inga kommentarer: