17 okt. 2014

Vi uppfostrar alla varandra

Hanna pratar om trevligt bemötande, och också Helena tycker man ska vara snäll.

Häromdagen gick också jag lite utanför min bekvämlighetszon då jag bestämde mig för att "antaa hyvän kiertää". På vägen till dagis såg jag nämligen en ung flicka som bar på en sjujäklars massa grejer; ikeakassar, vanliga väskor, plastpåsar och dessutom en kabinväska på hjul som hon släpade bakom sig. Det var uppenbarligen tungt, för hon stannade emellanåt för att vila. Då kom jag ihåg hur en vänlig man en gång hjälpte mig då jag höggravid och frustande av ansträngning försökte få med mig återstoden av min loppisförsäljning till bussen, och hur otroligt glad jag blev över en främmande människas rättframma vänlighet - och beslöt mig genast att knacka henne på axeln då jag passerade, för att fråga om jag kunde hjälpa henne att bära. Hon var rätt fåordig, men jag vill gärna tro att hon uppskattade hjälpen - och i bästa fall låter tjänsten gå vidare nån dag.

Vi uppfostrar ju alla varandra, på sätt och vis, tror ni inte? Skulle inte den här farbrodern ha sträckt sin hand åt mig då i vintras, skulle jag kanske inte ha tänkt på att stanna upp för den här tjejen. Kanske jag skulle ha nöjt mig med att le lite medlidsamt bara?

3 kommentarer:

Mamin sa...

Bra sagt, så är det ju.

Minna sa...

Ännu en till som vill säga: "Bra sagt!"

Hannah sa...

Bra jobbat! Hon uppskattade garanterat din gest trots att hon i äkta finsk anda inte riktigt kunde verbalisera den.