Dolly Parton tar snart till flaskan

Mina dagar här hemma so far: stirra på Lykke och tycka hon är den underbaraste varelse som nånsin funnits. Stirra på hennes pappa och tänkt att jag är lycklig som fått ett så fint barn med just honom. Stirra på Simeon och varit stolt över hur duktig storebror han är. Gäspat och undrat över hur lite sömn man klarar sig på utan att bli tokig. Gråtit en skvätt och pärklat över att amningen än en gång strular. På riktigt, varför är det så svårt? Ska det göra så här ont? Ska brösten svälla upp till ballonger och ständigt värka och vara sjuka och såriga? Jag ger det ännu några dagar, men sen börjar jag nog allvarligt tänka på nånslags outsourcing i flaskform.

Leverans från storken

Nu kom hon äntligen! Här är bildbevis:



Hon ser kanske ut som en ordinär bebis, men jag lovar er, hon är den vackraste och finaste bebis mitt öga nånsin skådat.

The änänääs

Var på övertidskontroll till barnmorskeinstitutet idag, och blev inbokad för jump start på fredagen. Eftersom jag med alla medel skulle vilja undvika en sån situation, och vi testat de flesta hemmametoder redan, står denna näst i tur:



Snålvattnet rann nästan redan, tills insikten plötsligt slog mig att det är en grej av ungefär samma kaliber som ska UT snart - hujedamej, hur ska det riktigt gå till?

Tjyyven

Idag skulle det inhandlas Vespahjälm. Då det var avklarat och vi var på väg ut igen, var jag helt säker på att nån försäljare i vilket ögonblick som helst, med ett fast grepp om min axel och menande blick på min runda mage med myndig röst skulle fråga "har inte fröken glömt att betala för något kanske"?

Mer spänning än jag önskade

Gick omkring och muttrade och surade här hemma hela förmiddagen för att jag hade så tråkigt. Bakade en rabarberpaj, åt den* med lite glass och kände mig plufsig och otymplig. Sen tänkte jag att jag skulle ta mig en sväng till jobbet, för att städa upp det sista på mitt skrivbord, kolla läget lite allmänt och till sist lämna in min nyckel och mitt id-kort. Sagt och gjort, jag lämnar glad i hågen vårt tysta, trista kontorslandskap bakom mig och stiger in i hissen för att bege mig hemåt igen. Dörren glider fast, men sen händer inget mer. Inget alls. Jag trycker förvånat ett par gånger på diverse olika våningars knappar, men får ingen reaktion tillbaka från hissjäveln. Jag trycker på dörrens öppningsknapp - nada. Jag trycker riktigt jättehårt på dörrens öppningsknapp - nichts. Jag börjar prata högt för mig själv, det här kan ju inte vara sant. Det känns både komiskt, surrealistiskt och lite angstigt samtidigt. Jag behåller fattningen och knappar in telefonnumret till servicefirman. Min puls stiger samtidigt som tårarna då samtalet bryts för tredje gången pga dålig kontakt just då jag får svar och jag märker dessutom att jag har minimalt med batteri kvar, men till all lycka hittar jag en position i en knut av hissen där jag får behålla personalen på tråden och hastigt och lustigt förklara min nöd. Jag lovar, de knappa 45 minuterna jag satt där på golvet och försökte tänka angenäma tankar och andas lugnt kändes omänskligt långa. Nu är jag hemma och ämnar inte lämna soffans trygga djup på hela kvällen - jag kan dock tänka mig att göra ett undantag ifall det skulle behöva födas lite barn, men inte annars.


*nå inte nu precis hela ändå - jobbar parallellt också på sambons vikt, vill inte väga mera än han, haha!

Freudian slip?

Sleeping buddha - det var vad min sambo så älskvärt kallade mig igårkväll när han kröp ner i sängen där jag redan halvslumrade. Han försökte snabbt som blixten rätta till sitt misstag med att stamma fram "bjuuti, alltså sleeping beauty", men skadan var redan skedd.

En italienare i familjen

Vi har fått tillökning, och det inte bebisen som man kanske skulle kunna få för sig. Nej, vi har blivit med Vespa. En glänsande röd pärla står nu på vår gård och väntar på sol och utflykter. Jag är inte så lite kär.

*drömmer mig bort lite, och låtsas vara Audrey en stund,
chict susande omkring med den i ett somrigt Helsingfors *

Editerat en stund senare: Där ljög jag lite, den står i skrivande stund på Yles premisser i Böle, då sambon fick för sig att han absolut måste sköta nån liten jobbgrej så här en söndagkväll, och måste förstås fara med den, fast den nu lite råkar regna. Jepjep.

Virgin Snigel

Var hos rådgivningstanten på övertidskoll idag, och när hon med glimten i ögat föreslog att jag tar mig en svängom i sänghalmen med sambon ikväll för att få igång det hela blev jag paradoxalt nog generad ända ner till tårna.

Dags för fredagsflaskan

Jo, jag gjorde det. Jag smuttade på lite rosé igår, jag kunde bara inte motstå. Mina föräldrar var hos oss på middag, och här är ett litet meddelande till Martha Stewart - släng dig i väggen kvinna! Före jag berättar om vinerna måste jag nämligen berätta vad jag bjöd på: salviamarinerad grisfilé på rabarberbädd till huvudrätt, och vitchokladpannacotta med färska fikon och sesamfrökex till efterrätt. Nu har jag tyvärr inga bildbevis att dra fram, men det var faktiskt riktigt lyckat.

Nå nu till det väsentliga, vinerna. Vi korkade två franska, somriga roséer - Petit Bourgeois Rosé de Pinot Noir, 11€ och Château d'Aquéria Tavel, 14,50€.



Petit Bourgeois´n var perfekt till grisen och rabarbern, eftersom den var aningen syrligare än Tavelen. Den hade friska bäriga toner och kändes som ett typiskt Loire-vin med lite mineralisk touch. Den är gjord på 100% Pinot Noir.

Tavelen å andra sidan kändes mer sofistikerad, med djupare och mjukare smak - vi borde egentligen ha öppnat den först och avnjutit som aperitif, då skulle den ha kommit bäst till sin rätt. Druvblandningen i det här vinet är ganska spännande, jag har åtminstone inte medvetet smakat på vare sig Bourboulenc eller Piquepoul förut.

Underground byteshandel

Min privata pillertrillare var här på visit på förmiddagen, och medan vi till synes endast avnjöt lite kaffe och mockarutor under belevad konversation skedde det i verkligheten även en diskret byteshandel av hårda varor - lite arnica montana i utbyte mot rabarbermarmelad med topphemligt recept. Skenet bedrar, gott folk.

Nykokt, enligt Famos recept

Antiseptiskt, anti-inflammatoriskt, milt smärtstillande och sårläkande -
ska man ha ett enda homeopatiskt medel hemma
ska det vara detta!

Falafelutmaningen antagen och avklarad

Fixade falafels a la Magnus - det blev sjukt gott, testa! I min version ersatte jag dock spiskumminen med garam masala ( man tager vad man haver) och lämnade bort koriandern, då sambon blir grön i uppsynen vid blotta omnämnandet. Och lite couscous kom med på tallriken också för mer substans för den hungriga preggon.



De avnjöts andäktigt i kvällssolen på balkongen och sköljdes ner med kall öl. Vi snackar alltså allvarlig njutning nu. Peppe, är det go att fara och föda nu då?

Kängurupappan

Kidnappade en av sonens nallar och tvingade den med som försöksdjur i våra knytningsexperiment med trikåsjalen.

Sjalen är förresten från mamdesign, och tillverkad
av 55% hampa och 45% ekologisk bomull.

Dagens bak

Hah, väntade ni er nånting helt annat? Måste ju börja med dagens bröd istället för dagens magar eller dagens outfittar. Dagens vintips skulle också vara att ta i lite under rådande förhållanden. Jag sörjer fortfarande iPhonens kamera, men kom på att jag ju lyckligtvis ändå har Photo Booth. Här får ni nu alltså ta del av vårt dagliga bröd, som idag blev både en plåt semlor och en liten limpa (som ser blekare ut på bild än i verkligheten) med trekornsblandning och spenat.

Neeeeej

Lurens kamera har gått sönder, gaaaaaaaaaaaaaah! Vad ska jag nu göra? Månne hemförsäkringen kan anlitas då man tappat telefonen i marken och kameran gått kaputt? Kolla nu, helt kiva med lite warholisk touch ibland, men knappast såhär permanent.

En titt in i ett parallellt universum

Jag trodde jag satt på golvet och skruvade ihop en liten Ikea-byrå till barnenas rum* idag, men i själva verket var jag en bilmekaniker som byggde ihop en Skoda Fabia TDI med dubbla avgasrör.


* känns väldigt, väldigt konstigt att säga så, fortfarande.

Chill and grill

Det blev en ex-tempore grillkväll med grannarna igår. Never mind det orange staketet i bakgrunden - det är inte vårt hus det gäller längre, lällääläää.

När har man senast kunnat sitta till sent på kvällen
och grilla och prata i bara kortärmat?

Husets ungar gick bananas i det varma vädret.

Dagens magar och outfitar

Såhär ser vi ut idag.

Solskensdag (och bf, men det ignorerar vi)

Den här dagen var perfekt komponerad. Först besök av svägerska med man, sen lite action utomhus (klättring på mount drumsö påföljt av cykling kors och tvärs från ena lekparken till den andra) samt till sist skönt balkongchill och promenad till glasskiosken. Och så gick igen en dag, huh. Och just den här speciella dagen som jag var rädd att skulle kännas extra lång, fast jag vet att bebin sannolikt, liksom sin bror, kommer att tänja rejält på den akademiska kvarten.

Mammas lilla bergsbestigare

Hallonbladste och Jonathan Safran Foers
Eating Animals som jag äntligen börjat på.

Plättar - gör både bra och dåliga dagar bättre!

Nu avslutar vi med tågbanebyggande, batatsoppa och plättar. Over and out.

Tårarna började spruta

Huh, sitter här och slöar i soffan, TV:n är på och det kommer Sairaala. De visar som bäst några bebisar som nyss fötts, och jag märker mittallt att jag längtar efter den här lilla maginvånaren så jag blir alldeles tårögd och får ont i hjärtat. Jag blev så blödig och emotionell att jag helt kom av mig nu.

FB grupp som makes sense

Facebook kryllar av all världens onödiga grupper a la "Vi som gillar sommaren" eller "Om 5000 människor joinar denna grupp lovar jag att äta en mask" - men ÄNTLIGEN skådade mitt lilla öga en som verkligen är förnuftig och ack så behövd. Den heter " Activia, Actimel, Danone ja Danonino-mainokset vituttaa." Den är SÅ för mig. Jag blir helt rabiat varje gång nån av dessa flimrar förbi i tv-rutan, det finns absolut inga gränser för hur mycket jag avskyr just de här reklamerna.

Dagens onyttiga

Åt en alldeles förträffligt god sesamkycklingsallad med Sara på Ysi, men fann tydligen att mitt dagliga kalori-intag inte riktigt tillfredsställts. När jag kom hem kände jag mig således nödgad att svänga ihop en maffig efterrätt, för säkerhets skull.

Smördegsinbakta äppel med vaniljglass och kaffe-romsirap.
Syndigt gott.

Tygisar

Sitter här med ett berg av diverse tygblöjor framför mig och skrapar mig i huvudet. För en som är oinvigd i denna värld ter sig det hela t.o.m. lite skrämmande.



Med äldre krabaten var jag ignorant och självisk och använde enbart engångsblöjor, men nu har jag efter moget övervägande kommit fram till att det bästa är att köra nåtslags 50-50-system. Tygblöjor i hemknutarna, och engångs på stan och eventuellt på natten har vi tänkt oss. Sambon tycker det verkar lätt som en plätt och inget att oroa sig för, medan jag är mycket förbryllad över alla olika märken och system och harson och boosters och skal och all-in-ones och yllebyxor och allt man ska hålla reda på. Förhoppningsvis klarnar det genom trial and error. Önskar bara att vi skulle skonas från alltför många errors, med tanke på vad saken gäller.

Tröst

Har varit lite nedstämd idag morsdagen till ära. Jag har ju i princip både två barn och en mamma som jag gärna skulle ha firat med, men yngsta behagade inte visa sig alls, femåringen hängde med sin far i Esbo, och min mamma bor fyra timmar och två gula färjor bort. Som tur var har jag en snäll sambo som tröstade mig med hämtsushi från Nylandsgatan, poppisar och ett färskt Lost-avsnitt. Och alkoholfri öl!

Inte dum sushi alls. Plus för att man även får kimchi därifrån!

Ekologiska Urtekram-poppisar.

Aj, jag tog en hastig promenad i duggregnet för att konstatera att jag nog måste nässeljaga på mer jungfrueliga marker - här finns helt enkelt för många bilar och hundar på ön för att det ska kännas fräscht...

Gröna tummar

Nej, jag är nog här fortfarande - ingen unge på antågande på en tid ännu verkar det som. Drömde hela natten att vattnet gått, och vaknade vid flera tillfällen för att kolla upp saken, men nix.

Bloggsegheten har berott på att vi varit upptagna med planteringar av diverse sort, kolla:

Detta är helt och hållet sambons verk, och morsdagspresent till mig.
Hur fint blev inte det, med vita klematisar och mina favoriter, vallmon in mitten?

Här är vad jag åstadkommit - lite örter i miniväxthuset.
Hoppas de inte fryser rumpan av sig därute!

De som fått husera på köksfönsterbrädet verkar titta upp redan, hurra!
Har basilika, men bygger också upp ett rejält lager med myntha, för sommarens balkongmojitos, nam!
Förra året kopplade nånting lite snett i både mitt och sambons huvud,
och där stod vi sen med enorma mängder citronmeliss istället - nu är vi äldre och klokare.

Också sovrummet fick en liten uppdatering i form av bonsaiträd.

Och till divanhörnans växter blev det enkla, svarta krukor.

Fortfarande ganska mycket mer avotakka än elleinteriör, men jag är nöjd.

Nu tänkte jag bege mig ut i Drumsös wilderness och plocka nässelskott - gott och hälsosamt att blanda ner tex i bröd, plättar, soppa, lasagne, vadsomhelst! Förutsatt att man kommer ihåg att hållas borta från vägrenen eller de fyrbentas kisiställen.

Händig kvinna reder sig själv

...för kolla hur vår närbutiks brödhyllor gapar tomma just nu, och scrolla sen neråt några inlägg för att återigen beundra mina fina semlor:



Jag tycker, som en äkta Martha minsann (jag ska ändå klargöra att jag INTE är en Martha, nej), att det egentligen är en ganska bra wake-up call med livsmedelsstrejken. Man kan bra gräva i skåpet efter lite mjöl och torrjäst och sen googla fram nåt lämpligt recept på nätet, det är inte stjärnfysik det är fråga om. Och samma gäller vappens hysteri kring färdig potatissallad och korvar (som egentligen borde klassas som bröd för de innehåller mera mjöl och gojs än kött) - blä! Skala lite potis, klipp upp lite gräslök och fixa en god vitlöksmajonnäs själv, rör ihop och voilà. Mycket delikatare och garanterat mycket hälsosammare. Och tex Helsingin Makkaratehdas gör tusen gånger aptitligare wurstar än hååkåå och atria, jag lovar!

Dagens high och low

Dagens low hände genast på morgonen då min kollega K ringer från jobbet och ber mig hjälpa med x antal grejer, ta kontakt med den och den och skicka det och det materialet hit och dit. Jag lyssnar förundrat en stund och påminner honom sen om att jag varit på moderskapsledigt i en dryg månad redan, och på två veckors sjukledigt före det. Han tystnar, harklar sig, och säger "ok, vi får ta och höras om några månader sen istället då". Try next year hördu, eller därpå följande muttrar jag i mitt stilla sinne. Jag menar, det är ju visserligen trevligt att vara saknad och behövd, men det här kan man ju lätt få till att han inte ens märkt att jag lämnat vårt trevliga kontorslandskap.

Dagens high utspelade sig på busshållplatsen, där en okänd tjej står och sneglar på mig en stund, och sedan tydligen samlar mod till sig och kommer fram och frågar var jag skaffat den där ursnygga väskan - hon har tydligen sökt efter en sån jättelänge, och bara måste fråga! Sånt blir man ju glad av, jej!

Den som söker hon hittar

Hur ofta hittar man något man behöver på NITTIO procents rea? Och hur ofta går man ut från Ikea med ett kvitto vars slutsumma är knappa 25 euro (och dit hör några flaskor flädersaft, som är makalöst god!)? Va?



Vi har en sån här vit divan i en knut, men jag misstänker starkt att den kan bli våldförd på med en spädis in i huset. Historien upprepar sig själv, nästan - för ett halvt år sen var det rödvinsfläckar vi kämpade med, snart är det spyor och kiss som gäller.



Därför blev jag som ni förstår väldigt glad då jag såg denna grå klädsel för 12,90€, iställer för 129,90€.

Krukorna är för övrigt ett annalkande projekt, de känns inte alls elleinteriöriga. Eventuellt återkommer jag med bilder.

Nej nu

Jag måste få ut ungen snart, jag har ju blivit besatt - här bakar jag semlor mitt i natten, trallallaaa liksom...

Det ena projektet avlöser det andra

Om nån har saknat snigeln så är det för att hon fått flytta hem under veckoslutet och varit upptagen med seriöst boande (det som man lär drabbas av då man väntar smått), något hon varit depriverad från under tre månader av exil. Nu börjar hemmet anta en beboelig form igen, men mest tack vare den snälla sambon som släpat och burit och kånkat dagarna i ändå medan jag långsamt vaggat efter och bidragit med försynt moraliskt stöd.

Nu är nästa fas påbörjad, Projekt Hallonbladsté: