Om att vara ute

Usch, har suttit på sandlådskanten och huttrat hela morgonen. Trist som bara vad, tyckte jag och sneglade hela tiden på klockan. Efter en halv evighet tog jag slutligen en protesterande fröken under armen och bar upp henne för att knäppa på kaffekokaren och ta fram dagens tidning. Varför ska det ta så emot att göra vissa saker som man som hemmaförälder förväntas göra? Vinterhalvåret är detta utelekande inte min grej alls.




Det finns förstås undantag - igår var det till exempel riktigt skönt att promenera i Noux, och spetsa några korvar till grillen. Fortfarande mycket snö där, men ändå vår i luften!