Kvinnodagen

Alltså, visst blev jag ju glad över skumppan, blommorna och de fyra olika sorters kakorna som dukades upp på jobbet. Men på nåt sätt känns det lite vridet också - jag har det ju jättebra, och denna uppmärksamhet och generositet känns ganska missriktad. Men å andra sidan, medan jag satt vid kaffebordet och plikttroget mumsade på sachern, så kändes det inte heller som ett särskilt lämpligt tillfälle att föreslå att nästa år skänka en motsvarande summa till en flickskola i Sudan eller nåt liknande.

EDIT: En stund senare undrar min man över min facebook-status, där jag beklagar mig över det kommersiella ståhejet med choko och blommor på en viktig dag som denna:  "...så ska jag nu hämta choko o blommor eller förminskar jag då ett allvarligt problem?! Inte är det lätt att vara man heller." Och där blev jag lite svag och svarade nåt i stil med "nå hämt hiiiit nu bara".