Operation vapp inleds

Jag har allt som behövs för att starta mjödfabriken - farinsocker, russin, jäst, citron, köret. Men inte tillräckligt många flaskor. Eftersom jag inte är den mest praktiskt lagda människan, och dessutom lite snål av mig, så gör jag alltså på detta vis.

Glugggluggglugg. Raaap. Gluggglugglugg.

Söndagsproggis

Stack oss in till Kabelfabriken på Kierrätystehdas idag. Man blir så inspirerad av att se vad för finurligheter som snickrats och knåpats ihop där, och också den här gången drabbades jag av diverse vanföreställningar om vad jag själv kunde börja pyssla, sy och limma ihop därhemma. Som tur så släppte dessa tvångstankar mig relativt snabbt, och jag insåg realiteterna - bäst att snällt öppna plånboken och betala proffsen istället. Everybody happy.




Med hem kom en hamptvål från Ruohonjuuri, en disktrasa från Kierti:



och en fin tygblöja från KoalaFriend:

Farsan

Jag har blivit en riktiga filmnörd på sistone, det är ingen ovanlighet att jag hittar mig själv nästan en gång i veckan på bio. Här sist såg vi "Farsan" av Josef Fares, killen som blev känd med "Jalla Jalla". Komedier brukar inte placera sig särskilt högt på min lista, men det är nåt med svensk humor som tilltalar mig. Speciellt sådandär lite självironisk, aningen mot det svarta hållet, drivande men ändå varm och vardaglig humor, som tex tv-serien Solsidan är ett strålande exempel på. Och jag skrattade faktiskt stundvis så att magen guppade hejvilt och tårarna sprutade - sambon kastade lite oroade blickar på mig då jag bara hjälplöst fortsatte frusta långt efter att den roliga scenen passerat och den övriga biopubliken tystnat.



Jag gillade Jalla Jalla i tiderna, och fick nu en ohygglig lust att få tag i Kopps, en annan Fares-rulle. Nån som sett den? Kritikerna har inte precis lovordat "Farsan", men tar man av sig den intellektuella spändmössan så kan man nog se varför den ändå gått så totalt hem hos publiken. Mer sympatisk film har jag inte sett på länge.

Kvällens mage

Efter en utsökt middag (lammkorv med sauerkraut och hemgjord senap, slurps) i 20 glada vänners lag på Salutorget, beslöt jag mig för att dissa jatkona på Siltanen, lämna födisbarnet och de andra åt sitt öde och smyga hem för att äta chokladglass istället. Klänningen har fortfarande lite stretch i sig, så why not liksom?

Hjälp, bara 2,5 veckor kvar till dagen D!

Doppelgänger weekend

Sambon har gått omkring och småmyst för sig själv ända sen en förbipasserande på stan svängde sig om och hojtade till oss att han ju ser helt ut som Nigel Barker. Tja, visst. Och jag ser säkert lite ut som Nigels fru, om man kisar med ögonen och tar en klunk öl eller två.

Vår doppelgängerfamilj.

Alla onödigheters onödighet

Jag råkade få syn på denna i fönstret på öns babytillbehörsbutik, och eftersom den dessutom var på rea så slopade jag alla mina principer, svalde min stolthet och inhandlade den. Får jag presentera Sangenic, blöjroskisen som producerar luktfria blöjkorvar. Jag sålde min själ till kommersialismens djävul enbart för att göra den blivande familjefadern glad - han har nämligen vid upprepade tillfällen uttryckt stark oro gällande kommande blöj-, kaki- och luktrelaterade problemsituationer, som exempelvis något vi kan kalla "blöjbyte på bebis". Hoppas han finner stöd och hjälp i denna inskaffning.



Vid en viss ålder börjar mjuka paket vara i ropet igen, och därför får världens bästa sambo också en snygg Ben Sherman -tröja av mig som kylkiäinen. Bild kommer eventuellt senare.

Arla morgonstund

Ett hett tips på hur man får en bra början på dagen: Ät frukost med en kompis! Detta fick jag erfara för några timmar sen då jag träffade Natte på La Torrefazione, och beställde en Baristan voima- aamiainen, som ni finner förevigad här nedan:



Med tanke på gårdagens hormonstinna gråta-så-tårarna-sprutar-helt-utan-anledning-session under kvällen, så kändes det mycket uppiggande. Nu ska jag vagga iväg till rådgivningen och kissa i burk och annat dylikt som de gärna ser att man pysslar med där.

Vårkänslor

Vilken underbart fantastiskt härligt superb dag! Har spenderat den uteslutande utomhus, och tankat solsken i våra vinteruttorkade grå och livlösa själar. Såhär såg vår dag ut på ett ungefär:


Blommor i alla rabatter! Flower power!

Paus i Båtsparken - energi output för den mindre, energi input för undertecknad

Matade den här ståtliga varelsen med gamla brödkanter, tills S bestämde sig för att han både var hungrig och mera worthy och således själv knaprade upp resten av påsens innehåll.

För hungrig blir man ju av att sparka ön runt hela dagen.

Over and out, frisklufts-OD:ar snart i säng.

Gammal ost

Camembert må vara gott, (denna har pojkarna i samråd handlat från maatilatori i Glaspalatset) men nu får det räcka - jag står inte ut med att hela huset luktar prutt varje gång man öppnar kylskåpet!

Sanslöst trött

För ett halvår sen tedde det sig som en utmärkt idé att uttnyttja moderskapsledigheten till studier. Nu tvivlar jag stundvis. Dessa stunder infaller lustigt nog oftast just före närstudieveckoslut, samt på söndagkväll efter dessa närstudier. Jag är dock medveten om att det är dels det dåliga samvetet och sista-minuten-stressen-över-oinlämnade-hemuppgifter samt tröttheten som talar - på riktigt tycker jag det är vansinnigt intressant och roligt att få syssla med något helt nytt, och träffa en massa trevliga nya människor! Jag kommer antagligen att drömma om kaniner och vargar på tekenspråk inatt.

Ett litet litterärt inslag

Läste ut The Backpacker i förrgår, och fast den var helt underhållande och stundvis t.o.m. spännande så vet jag nu inte om jag ändå sku rekommendera den åt nån. Lite intetsägande på något sätt.

Men så började jag igår på "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein (finns nu på Galna Dagar för 3,50 euro om jag såg rätt), och jag är redan halvvägs! Okej, den är inte så tjock heller, så det där lät ju mer imponerande än vad det egentligen är. Men jag kan bara inte lägga den ifrån mig. Den är stilistiskt sett ganska enkel, med korta meningar, inga svåra ord osv, och därmed snabbläst - men innehållsmässigt...wow. Sällan man får ta del av en så djup, välbeskriven, gastkramande, kolsvart ångest. Inte direkt muntert alltså, men otroligt intressant och gripande om manodepressivitet. Är man det minsta lilla intresserad av människopsyket och psykiska sjukdomar kan jag rekommendera.

Fredagsflaschan

Min arbetsplats viner klarade sig tydligen rätt bra i Årets Vin-tävling, hurra!
Vinnaren i klassen "Europeiska rödvin under 9 €" blev det spanska La Miranda de Secastilla för knappa 8,50€. Ni som kan ska absolut testa det - vingurun Robert Parker diggar det, och restaurangen El Bullis gäng tar regelbundet in viner av den här producenten.
Vinet är gjort på Garnacha-druvan, och är ganska fylligt, men ändå behagligt lent. Det har tydliga inslag av körsbär och björnbär - ni kan föreställa er hur mustigt, mörkt och förförande det är. Funkkar till de flesta kötträtter, men speciellt bra till grillat.

Min far, kulinaristen

Mamma ringde imorse och vi talade bl.a. om hur jag firat min födelsedag. Eftersom hon som pensionerad diplomatfru, verksam i bl.a. Kina, Egypten, Schweiz och USA intresserar sig storligen för matlagning och världsköken bad hon mig längtansfullt beskriva vad det var vi åt på Korea House. Var kimchin tillräckligt spicy? Var köttet i bulgogin mört? Hurdan var sesamsåsen? Och så konstaterade hon till sist att det är så tråkigt då den enda etniska cuisinen pappa gillar är den franska.

Meze

Efter shoppingrundan, där jag enbart plockade upp några plagg till övriga familjemedlemmar, var det dags att offra en surt ihopförtjänad lunchkupong på denna utsökta Meze -lunch i Nelas sällskap:



Blommor? Diamanter? Parfym? Nej, ska jag skämma bort mig själv är det enda rätta en god måltid. Vin vore pricken på i:et, men tillsvidare får jag nöja mig med att längtansfullt paija min undangömda Amarone-skattflaska i skåpet. Snart får vi vara tillsammans, älskling, snart!

Gult i luften

Gult är tydligen dagens färg, och nånting säger mig att trenden kommer att hålla sig i några dagar framåt. Hullarna är ett nödvändigt ont, så är det bara. Varje år ojar man sig och vojar sig över alla dåliga erbjudanden (det VAR bättre förr), och ändå hittar man sig där förr eller senare med hög puls, stora ögon, och några svettpärlor längs ryggen.