6 nov. 2012

Nappen bort

Nu tror jag definitivt att det är dags. Hon är otroligt beroende av kombinationen tutt&trasa, och trasan innebär väl egentligen inga större problem (förutom att det kan lukta lite skunk mellan varven, och att jag gärna skulle ha tillbaka min julklappspyamaströja nån dag) - men alltså nappen. Den börjar ge oss huvudbry.


Det är alltså hög tid att göra sig av med den, men hur? När är det optimalt? Om vi slutar med den sådär bara, out of the blue, på säg fredag? Kommer hon att gråta sig igenom veckoslutet (och vi med?)? Kommer hon att kunna somna på dagis på måndag? Borde vi sluta med trasan också, eftersom de varit en enhet, eller ska hon få fortsätta snusa på den som tröst? Kanske hon behöver den ännu mer när tutten "försvinner"?

Alla goda råd är välkomna, berätta hur ni gjort, och hemskt gärna hur vi ska göra! Med sonen är det ett halvt sekel sen vi slutade med napp, minst, och det var inga problem alls. Har bara på känn att det inte kommer att gå riktigt lika lätt med fröken.

11 kommentarer:

Hanna sa...

Jag gav mina nappar till "Bolibisin" när jag var liten. Mina kusiner hade gjort det tidigare och mamma och pappa bara berättade att -nu hade jag blivit så stor att det var min tur. Vi satte dem i en skål på bordet och på morgonen var de borta! Funkade iaf med mig, jag var väl typ 2-3 år då...

Nickby rapporterar sa...

Vi hade turen att den lille bara plötsligt lämnade bort tutten då han flyttade till oss. Så, har ingen egen erfarenhet.
Det jag vet att många gör är de lämnar tutten hos någon djurbebis - jag har hört talas om allt från ekorrar till kattungar - att det tycks vara mer okej om tutten blir hos någon som behöver dem mer för att de är mindre. Sen att alla överlåtelser varit kopplade till någon gåva som barnet fått välja själv, då hen har blivit så stor, det är en helt annan sak.

Michaela sa...

Åt ena barnet (då 1 år 4 månader) "glömde" vi den i flygplanet. Åt andra (1 år 5 månader) så klippte jag sönder den och konstatera att den gått sönder och han satt den själv i roskis när den inte mera smaka. Den var superviktig för honom. Fick börja natta honom i famnen igen för han kom inte till ro alls utan den och sovnallen blev bara viktigare (så den ska ni nog inte ta bort samtidigt). Sen tog det typ 2 veckor före han glömt den och jag hann många gånger ångra mig. Men har tänkt att det är bra för tänderna.

Tror det varierar från barn till barn vad som funkar bäst och också åldern.

Anonym sa...

Vi gav den åt ankpappan som förde den åt sina ankbabyn förra våren. Tutten blev för viktig, de sku int bara vara en utan också en i handen och helst under dynan osv.. Somnandet tog lite längre en tid men sen blev det bra, han talar ännu också om att ankbebisarna fick tuttarna, dom bodde i vattnet här utanför oss. Men skönt då det sen var gjort.. /My

Fru F sa...

Hos oss är det trasa och tumme som gäller, så det är ett lite svårare dilemma. Kan ju inte slänga tummen heller... Men jag har tänkt på det en del och åtminstone E stoppar tummen i mun egentligen enbart då han har sin trasa. Så jag tänker mig att utan den blir det heller ingen tumme. Och så där som många vuxna som slutar röka måste sluta dricka kaffe/alkohol en tid för att det påminner för mycket om tobaken kan det väl vara också för barnet? Att om du låter henne hålla trasan blir det bara värre för det påminner henne för mycket om tutten? eller brister min logik här? Oberoende önskar jag er lycka till och önskar mig rapportering om hur ni gjorde och hur det gick. Om jag får.

Helena S sa...

Vi bara meddelade att nu är det slut med tutten. Mamma och pappa kastar bort alla. Lite gnäll några dagar, speciellt vid läggdags men inget traumatiskt. Hon påminde oss flera gånger att vi kastat dem och vi höll såklart med.

hemMAMAmi sa...

Jag tror att trasan kommer att spela en betydligt mycket större roll i hennes liv när ni tar bort tutten. Så jag skulle inte ta bort båda samtidigt. Li blev kvitt tutten just med hjälp av trasan, inget skrik och sömnlösa nätter. Lycka till!

Linda sa...

Hos oss skickade vi iväg tuttu åt jultomtens små tomtebebisar. Det gick förvånansvärt bra. Några kvällar var det svårt att somna men då blev gosedjuret viktigare. Så lämna trasan...

Sara sa...

Jag har inte haft nâgra nappbarn, men jag tror att det är en bra grej att vara tydlig och klar: Nu är det slut med napp, liksom. En vän till mig har slutat med napp till sin nu 4-âring ungefär 10 gânger, men ger alltid efter. :D

Linda sa...

Så skoj med så många tips och kommentarer, tack ni alla. Jag tror vi ska ta oss an det här projektet nu till helgen, jag håller er underrättade!

Nina sa...

Vi kom hem från en resa och vårt bagage blev i Köpenhamn, vi lekte att tuttarna också blev i bagaget. Det tog några kvällar med frågan får jag mina tuttar, men sen vara det slut. Lättare gjort än vad jag kunnat föreställa mig. Själva planen tog ju typ 1/2 år. Det är väl lite viktigare för mamma än för barnen. Lycka till!!