Nu måste jag bekänna en sak. Då det ska skaffas nya leksaker (vilket händer ganska sällan faktiskt, eftersom båda mina barn verkar vara av sorten som helst sysslar med RIKTIGA saker, inte LEKsaker) så har jag en förkärlek för det estetiska. Och när jag kom på det skämdes jag lite, för det är väl barnet som borde gilla leksaken och inte föräldern liksom? Kanske det är därför de inte leker så mycket med sina grejer, för att de är astrista och det bara är morsan som gillar dem?
Plåt-robot från Helsinki Vintage
Ingela P Arrhenius babushkadockor
från Stockholm
Men inte kan det ju vara så hemskt mycket roligare med alla dessa fula plastleksaker som genast går sönder och som det ändå aldrig finns batterier till, va? Hellre några få, snygga och hållbara grejer då tycker man.
Så hur är det med er, köper ni leksaker som barnet vill ha, eller köper ni leksaker som ni vill att barnet vill ha?