Kom ihåg, Snigeln!

Främst som en reminder åt mig själv, men kanske nån annan behöver det också?

Dehär är ju självklara saker, men ibland måste man ändå påminnas om dem. Jag har lite självförtroende-svikt nu, så kan behöva se det svart på vitt. Ha en kiva fredag, folks!

Glad vändag!

Hoppas ni haft en trevlig dag, och kommit ihåg era vänner och övriga kärleksobjekt lite extra! Jag var snäll med mig själv, och familjen med, och lät mig slippa matlagningen (läs: beställde pizza-taxi).  Nu firar vi vuxna på tumis med lite House of Cards på Netflix, ett glas cava och en trave Leonidas-chokopraliner*.

*efter After Eight så måste ju dessa smäckra, söt-bittra apelsinskal doppade i mörk choklad vara så nära total smakperfektion man kan komma!

Den sortens dag

En stund efter att historien jag berättade nedan utspelat sig stod jag vid övergångsstället och väntade på grön gubbe. Kör det inte då en lastbil förbi, cirka tio centimeter från min näsa, och ger mig en kalldusch stor som en flodvåg av lera och slask? Jo. Från topp till tå. Men till all lycka hade jag min nya, vackra ylle- och mohairkappa på mig som stänkskydd.

Reafynd från Zara!  Kollade på den redan före jul men avstod då.

Och dagen blev inte bättre efter det. Som tur är det en ny dag idag -och den måste ju, enligt alla regler, bara bli bättre.

Ondska

För en stund sedan satt jag på ett café i Sörnäs. Från mitt fönsterbord, där jag satt med min latte och mitt kex, följde jag med världen och snöyran utanför. Särskilt uppmärksam var jag på en rom, som satt på trottoarkanten och tiggde. Eller tiggde och tiggde, men han satt där tyst på knä med sänkt blick och en pappersmugg framför sig. De flesta gick förbi, det brukar jag också göra. En tant stannade till och kastade nånting i muggen, och skyndade sen vidare. Så såg jag en stor karl närma sig, gräva i fickan och räcka fram handen med några slantar mot mannen- för att sen brista ut i gapskratt och rycka tillbaka den, alltmedan han belåtet går vidare. Där jag satt vid mitt bord kände jag pulsen stiga och en lust att gå ut på gatan, springa ikapp mannen och fräsande fråga ifall inte hans mamma uppfostrat honom alls. Jag vågade inte. Hur kan man vara så passivt aggressiv mot nån man inte ens känner? Det är en sak att gå förbi utan att ge nåt, och man får tycka vad man vill om tiggeriet på gatorna, men att spotta nån i ansiktet och hånskratta- det gjorde ont i mig att se. Jag skulle ha velat be om ursäkt för min med-finländare, men tror inte han hade förstått mig ändå. Men ett ordentligt klirr i kassan fick han av mig, hoppas det hjälpte lite i världsalltets balans.

Botemedel

Kände mig lite nedstämd idag, och blev då inspirerad av Helenas chokladmuffins - vilken ledsen kvinna blir inte åtminstone lite gladare av choklad?

Kakao ska det vara, inte oboy!

Var betydligt godare än det såg ut

Bättre än prozac

Modifierade lite receptet, eftersom jag ville blanda i lite marshmallows som drällde i skåpet, och dessutom bara hade ett ägg. Men gott blev det!

Webshopsupptäckt

Jag börjar med att säga att detta inte är ett sponsrat inlägg (I wish!). Jag bara råkade på den här webshopen och ville tipsa om den till er därute som har samma svaghet som jag: kort, fina gåvopapper och band. Kan bli lite billigare att beställa därifrån än att hamstra på sig från de alltför få Stockholmsresorna man gör. Oi Paketti! heter den, klicka här!

Gondol-papper, hur fint?

Helgen i bilder

Det blev ett oväntat livat veckoslut. Nuförtiden är det ganska sällan man har luckor i kalendern, särskilt på helgerna - ni vet, med småbarn gäller det att planera, passa in, balansera, turas om. Spontanitet och ex tempore är ord man nästan glömt.

Men hur det kom sig så öppnade jag inte ens datorn igår, för genast på morgonen åkte vi iväg till svärmor på kalas i Åbo, sen susade vi hem igen efter några timmar och gick på spontanmiddag till vår närmaste kines (och glömde lyckönska inför det nya året, klantigt!). 

Latva, vid Design Museet - dit ska jag gå igen, supermysigt!

Då plingade telefonen till och det visade sig att kompisarna planerade tjejkväll ute, vilket okejades av min partner in crime här på hemmafronten.

Lite båtsjuk blir man ju

Ok, det var min tredje redan i år.

Och idag kom vi ihåg att det är båtmässa och fastlagssöndag, vilket båda två var positiva upptäckter. Men nästa år tror jag jag lägger mina 16 euro på fler bullar istället för på inträde till mässcentrum - det enda jag nånsin ändå shoppar där är meterlaku.

Next stop Bali

Vi är nu officiellt hemlösa. Och rika som troll, för några dagar åtminstone. Sen är det väl makaroner och gröt som gäller i 20 år framåt. Har slutfört den ena bostadsaffären, men inte ännu skrivit på alla papper angående den andra. Kan inte låta bli att leka med tanken att bara dra- hasta luego jobbet och plikterna, vi ses i ett annat liv!

En nyans av vitt

Min kollega missförstod mig imorse då jag förkunnade att jag börjat med vita vardagar*. Han tog för givet att det innebär att jag håller mig till vitt vin måndag till torsdag**, och sparar det röda till helgerna.

*fast tio minuter senare satt jag i Peppes sällskap och sippade champagne, och glömde helt att spotta!
**hur ont det gör att läsa om Malins sköna inställning sedan! Varför gick jag och hittade på en sån här regel för?

Zakuski parusski

Vet inte om det betydde nåt? Har läst ryska i gymnasiet, men har glömt det mesta, tyvärr. Men den ryska maten, DEN förstår jag mig fortfarande på! Och det gör också kocken på Troikka i Tölö- kan med handen på hjärtat varmt rekommendera dem. Väldigt genuin känsla, vänlig service och god mat.

Blini

Saltgurka, smetana och honung

Caloniusgatan i Tölö

Klassiska tillbehör

Dostojevski, Gogol, Puschkin, Forssell

Matusjka

Blini-mani

Jag blev så inspirerad av mammas blinier här på helgen att jag måste skriva ett vinbloggsinlägg. Här kan ni läsa om vad jag tycker passar extra bra till dedär små feta och ljuvligt goda plättarna. Och nu tänker jag försöka få ett bord till ikväll till antingen Troikka eller Saslik - måste ha mera!

A blast from the past

Ni som inte känner mig personligen, eller inte finns på facebook - såhär såg jag ut då jag var ung och oförstörd.

New York, anno 1980-nånting.

Retreat

Efter veckan som varit beslöt vi att skilja på oss, och barnen, för en lugn och ro -boost. Jag och storebror åkte ut till landet, och lugn och ro är verkligen vad jag fått. Och mat. Och sömn. Och till och med solsken! Men nu är det söndag eftermiddag och det hjälps inte annat än att packa ihop sig hemåt.

Vardagsvit och TGIF

Hittade en nätsida som visar hur vinkonsumtionen påverkar ditt utseende. Du speglar dig i ”Drinking Mirror” och fyller i antal urdruckna glas vin i veckan – strax därefter visas en bild på hur du väntas se ut om tio år. Djupare rynkor, röda kinder och viktuppgång- inget jag direkt längtar efter.

Min fåfänga fick sig alltså en rejäl bitch-slap, och jag har bestämt mig för att vara vardags-vit en tid. Inget vin (och inget godis heller, för det har blivit en hel del av sånt också på sistone) mellan måndag och torsdag. Då ska jag satsa på springning* och té om kvällarna.

Trimbach Riesling, från Alkos beställningssortiment för 16 euro

Men ikväll, åh vad jag väntar på att få öppna denna goda till sushin, och krypa tätt intill maken på soffan, gärna med nånting lagom lättsmält i underhållningsväg från tv/dator. Jag behöver det verkligen efter en vecka som denna, kalla mig addicted om ni vill. Trevlig fredag!

*här skriver jag som påminnelse åt mg själv att berätta för er om en bra app-grej jag hittade häromveckan!

Morgon

Likt en tjuv om natten smyger jag omkring på tå, aktar mig för att golvet inte ska knaka till, tänder inga lampor, borstar tänderna i dunklet av iphonens sken och samlar snabbt ihop mina ytterkläder för att dra på dem först i trappan. Men likväl uppenbarar han sig där i hallen, varje tidig morgon då alla ännu borde sova djupt - ögonblicket innan jag tyst tänker klicka fast ytterdörren, och säger ”Hejdå mamma, ha en bra dag!”. Mitt hjärta.