17 okt. 2013

PT, terapeut och sällskapsdam

Iris-hunden, den dryga ettåriga goldisen vi hade hos oss i några dagar var verkligen allt detta i ett paket. Som man känner sig älskad och uppskattad i fyrfota sällskap! Aldrig blir nån så glad mär man kommer hem från jobbet eller vaknar på morgonen. Nu lämnade vi henne tillbaka och åkte ut till landet, och tomheten efter henne är större än jag tänkte. Det enda jag inte kommer att sakna är ryggvärken som kom från det ständiga dragandet i kopplet, och det dåliga samvetet över att inte kunna erbjuda henne fullt så mycket hopp och spring och lek och äventyr som hon så gärna velat ha- och då fick hon vara ute i c. 2 h per dag. Men hon kunde ha varit ute i det fria trippelt upp har jag på känn!

Inga kommentarer: