Svaren till frågorna

Sandra skrev:
Jag skulle kunna vara gravid 10 gånger till och få ha minst 10 förlossningar till. Så mysigt är det! Bästa spänningen i världen just före. 3 barn får räcka för er del? Så blir det tyvärr för oss också därför tycker jag det är så härligt när andra skriver om sina graviditeter. Har du måsta köpa mycket nytt eller har ni Ls gamla sparade?

Jag tycker också  det har varit mysigt att vara gravid, men det känns att jag inte blir yngre heller, och att det är skillnad på att vänta när man är 25 och när man är nästan 35. Eller kanske det inte är åldern, utan bara det faktum att det redan är tredje gången, och att det helt enkelt tär på kroppen att förvandlas fram och tillbaka så många gånger? Jag vet inte, men tre barn blir nog passligt för oss. Fast vem vet, kanske vi får ett infall vid 45 och bestämmer oss för en aftonstjärna i alla fall? :)

Vi har vinden full med barnkläder (typ 90 % av vår lilla hönsbur därupe är fylld med diverse babygrejs som jag borde gå igenom snarast), så det kommer knappast att behövas så hemskt mycket nytt. Endel finns kvar från sonen, fast det börjar kännas lite utdaterat, och det mesta från dottern - är till exempel väldigt glad att få använda alla söta klänningar ett varv till! Några saker fattas oss dock, de är antagligen på vift ute i världen, eller så var de lånade till att börja med. Om nån vill hjälpa oss med följande grejer (låna/sälja) är det bara att kommenetar här!:

- hoppgunga
-babysitter (golvgunga, vad de nu heter)
- bärsele - vi har en manduca nånstans, men var?
- bugaboo ståbräde

Mammaspring skrev:
Oj nej... insåg just att jag mest går och stånkar och flåsar och klagar ännu mer sisådär 24/7 och först nu insåg jag att A. jag har själv satt mig i den här situationen B. det är övergående och C. so fucking what. Det hör till! Tack för ditt vakna upp och sluta gnäll-inlägg! Kram

Äsch, man FÅR ventilera och gnälla också, såklart! Och till exempel min man får ju sin fair share av min klagovisa här hemma. Men sådär överlag tycker jag att jag sluppit ganska enkelt undan med alla mina graviditeter, för man hör ju så hemska storyn om folk som blir sängliggande redan i första trimestern, som blöder och har sig, måste på extra kontroller titt som tätt och så. Kram tillbaka!

Snart ses vi, knyttet!

  Jessica skrev:
Har ni bestämt er för namn (alltså du behöver såklart inte berätta vilket, men vet ni)?
Hur tar de äldre barnen det?
Vad ser du mest fram emot med att vara mammaledig (förutom barnet)?

Nej, namnet är ännu ett frågetecken, och det känner jag lite stress inför. Vi har ett par alternativ utsållade, tre stycken för att vara exakt, men kan inte riktigt bestämma oss.

Båda syskonen ser fram emot babyns ankomst, och framför allt storebror, tror jag. Han var redan 5 år då L föddes, och kommer ihåg en hel del från hennes babytid, och tycker om att minnas hur det var då. För lillasyster kan det bli mer av en chock, eftersom hon är lite yngre än vad han var då, och inte riktigt har en klar bild av hur det är att ha småsyskon. Man får bara försöka komma ihåg att ge tumistid och uppmärksamhet åt de båda äldre också, så att inte allt kretsar kring den nya typen jämt och ständigt.

Mammaledigheten kommer ganska lägligt med tanke på jobbet;  det är turbulenta tider i vinbranschen och det senaste året har inneburit en hel del förändringar och med det allmän dålig fiilis - och det tar jag gärna en paus från ett tag! Så ser jag också fram emot att slippa känna mig otillräcklig, vilket man lätt gör om man ska balansera både karriär och hemmaliv. Nu kan jag ge av hela mig åt barnen, jag finns tillgänglig för dem hela tiden, vilket känns viktigt och fint. Jag behöver inte ha dåligt samvete och snegla på klockan när det är tex morsdagskaffe nån morgon på dagis, jag hinner gå på alla nätverksmöten och föräldrahandledningar kring sonen utan att passa in det med jobbmöten och flextimmar... Sånt. Att inte behöva känna att man inte räcker till riktigt vare sig hemma eller på jobbet, det är det skönaste tror jag.

Mia S skrev:
Vilka är dom viktigaste babyprylar man behöver när babyn fötts? Vilken vagn skall man ha? :D Hur har dina tidigare förlossningar varit? Är du skraj eller skall det bli skoj med en till?
Hur tog dom din graviditet på jobbet? (Har du kvinnlig eller manlig chef? Hade själv en inte så positiv upplevelse..) Hur gamla är syskonen nu?

Viktigaste prylarna för mig är nog Lansinoh-salva, bröstgummin, bra och stora bh:n och mjuka amningsskydd av tyg! Till bebin behövs inte så mycket de första dagarna, eller till och med veckorna. Pyttesmå blöjor, mjuka omlottskläder och en massa kärlek räcker långt tror jag. Allt annat hinner man skaffa an efter, men amningen vill man komma igång med så smärtfritt som möjligt direkt!

Jag är ett Bugaboo-fan, och vår gamla röda Frog (säljs inte i Finland, men liknar Cameleon) får duga en runda till. De är snygga, lätta och smala, vilket är bra till exempel då man ska ombord på en spårvagn av äldre modell inne i stan - alla vagnar ryms nämligen inte in genom de smala dörrarna. Det enda jag kan kritisera är det begränsade utrymmet i shopping-utrymmet där nere, men det har kanske utvecklats i de nyare modellerna?

Min första förlossning var inte en trevlig upplevelse. Inget gick som jag hade tänkt (jag hade tänkt mig bra musik i bakgrunden, kanske vattenkvaddlar och lustgas som bedövning, någorlunda upprätt position för själva krystandet osv), och det blev en ganska lång historia med både epidural- och pudendalbedövning samt klipp och sugkopp. Och återhämtningen var jättejobbig efteråt, vilket kom som en chock för mig - för det pratar ju ingen om! Stannade fyra dagar på sjukhuset. Amningen strulade, jag hade ont i episiotomin, hemorrojder och whatnot. Blä.

Andra gången var det tvärtom - det gick väldigt snabbt, gjorde inte speciellt ont alls (hade inte min man insisterat på att åka in hade babyn antagligen fötts hemma - för jag var övertygad om att det inte var dags ännu, "nej nej, det ska göra mycket mera ont än såhär") och var en helt naturlig förlossning utan smärtstillande eller bedövande hjälpmedel. Det räckte bra med att andas och koncentrera sig! Hade varit helt beredd att packa ihop och åka hem direkt efteråt, men stannade ändå över natten. Också återhämtningen var lättare, och nu fick jag mera stöd och hjälp med amningen, som efter den första jobbiga veckan började löpa utan problem och faktiskt kändes ganska mysigt.

Inför den här stundande förlossningen känner jag mig ganska lugn. Har lärt mig att inte köra in på ett spår, mentalt, utan att hålla möjligheterna öppna och också ta råd av barnmorskan. Ibland kan det behövas mer hjälp, ibland går det av sig själv - men det är omöjligt att veta förrän det väl gäller!

Mina kollegor gladde sig och gratulerade, medan min (manliga) chefs första fråga var "jaha, var det här planerat?". Konstig fråga, tycker jag, och ganska irrelevant också.

Storebror är nu 9 år, och lillasyster fyller 4 i maj.

Kexet skrev:
Ska du ha nån babyshower?
Det var en lite lustig fråga, för det är ju inte så ofta som den blivande mamman själv ställer till med sånt? Men visst vore det roligt om vännerna överraskade mig igen, det måste jag ju medge! :)