Jaha, nu börjar det gå mot fyrtio så småningom. Tror jag igår drabbades av en liten släng ålderskris, för första gången någonsin - arbetade aktivt för att mota bort de tankarna, men helt lätt gick det inte. Om jag ser livet som en slags graf, så känns det som om jag nu börjar gå i nerförsbacken så sakteliga. Känns inte så värst muntert för att vara helt ärlig. Men i och för sig är det ju skönare att gå nerför än uppför, eller hur?
Nåväl, min födelsedag var riktigt prima från morgon till kväll - festfrulle med croissant, champagne och tårta, sedan sushilunch i stan med mina flickor (den äldre ville stanna hemma från dagis för att fira med mig, vilket jag tyckte var väldigt gulligt av henne och inte kunde neka till) och till syvende och sist middag på Pastor.
Nöjt. Men nu är jag glad att det är ett helt år tills nästa gång, hoppas det inte går alltför raskt undan!
5 kommentarer:
Nej nej du tänker helt fel. Jag är helt säker att dom bästa åren kommer efter 40. Jag planerar att göra en strålande karriär mellan 40-60! Det blir succé. Nu vet jag ungefär vad jag kan och inte kan och bryr mig inte desto mera om andras åsikter. (I synnerhet om dom är tassiga.) Jag skämtar inte, jag är helt säker på att det blir guld.
Nämen. Vi kommer ju att leva till 115! Sorry men du har värsta uppförsbacken framför dig! Puss!
Grattis i efterskott! :) Min pappa sade en gång att han tycker alla åldrar har varit de bästa, dvs det blir bara bättre hela tiden!
Hurra grattis! Jag tror också att det för det mesta bara är roligare att bli äldre. Man hittar sig själv, blir säkrare på sig själv och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker och tänker. Och så satsar man tid (och pengar) på just det som gör en lycklig.
Åh, vad bra att jag skrev ner min oro, dessa kommentarer var ju uppiggande som bara vad! Ni har nog rätt, det är bara nåt hjärnspöke jag fått på sistone. Ska jobba bort det.
Skicka en kommentar