30 sep. 2010
Friheten
Dinerade ute idag. På Maxill, en fin, riktig, restaurang. Med enbart vuxna människor. Kollade telefonen med 10 minuters mellanrum, innan jag till slut tog avsked av mitt sällskap, knattrade hem på vespan och sprang uppför trappan och andfått frågade sambon om allt var ok. Jo, båda kidsen sover (fortfarande) sött och allt är fint. Berätta nu för mig varför jag inom mig känner ett litet frö av...tja, nästan som besvikelse?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Maxill är så bra om man vill känna sej vuxen en stund. Men jag tror ditt frö av besvikelse berodde på att du i onödan suttit och kollat telefonen konstant och grubblat över de små. En vacker dag kommer du att sitta där och känna dej vuxen och glömma barnen för (nästan) hela kvällen OCH komma hem utan besvikelsen över det icke-existerande kaoset. Kanske? Det blev lite råddigt..
Alla vill känna sig oersättliga. Speciellt mammor med små bebisar.
Jo, det är väl lite på samma sätt som man vill känna sig uppskattad på jobbet också, respekterad och inte-helt-lätt-ersatt åtminstone. Och mitt jobb just nu är ju att vara mamma. Inte att smutta vin och äta gott ute - det var mitt jobb för några månader sedan, haha!
Så kanske även en liten gnutta illojalitet spelar in där liksom, skulle jag ännu tillägga.
Oj nu blev man ju nyfiken på vad du jobbar med vanligtvis?
H Fia
Fia, jag jobbar med vinimport, eller snarare marknadsföringen, och dit hör en hel del representation och mässor och sånt, vilket är roligt om än lite knepigt med småbarn.
Skicka en kommentar