26 jan. 2014

Paradise Hotel, på riktigt?

Vad är det med denna serie? Av nån för mig ofattbar anledning har jag de senaste veckorna snubblat på flera (intelligenta!)bloggare som nämnt att de tittar på serien. Jag gjorde det också en gång, för närmare tio år sedan om jag inte minns helt fel - men nu? Har det hänt nåt jag inte förstått, har det blivit mirakulöst bättre eller vad är grejen med den här pånyttfödelsen? För vad jag minns så är programmet helt i klass med Big Brother, dvs förnedrande, förlegat och bara superpinsamt. Paradiset? - nej gudars, snarare helvetet... Deltagarna ter sig absurt ytliga, självcentrerade, stereotypa och känslorubbade, och hela upplägget får mig bara att må illa. Att folk sitter hemma i sina soffor och chips-myser medan de kollar på det gör mig bara så förvånad - är det faktiskt sånt vi vill se på tv? För så länge folk tittar, så är det ju sånt som produceras.

Så ni som hänger med på detta, hjälp mig förstå! Vad är det man får ut av sånhär tv? Har ni redan sett alla andra bra serier och filmer eller vaddå? Jag medger ju att man ibland vill "nolla" huvudet och titta på nåt underhållande och lättsmält, men det finns ju så mycket annat som fyller de kriterierna tycker jag.

7 kommentarer:

Mama´s got the magic sa...

Jag kollar som besatt! Ser det som en ofantligt fascinerande studie i det mänskliga psyket. Hur sjukt förändrade alla blir efter några veckor under press. Hur småsaker plötsligt blir JÄTTESTORA och livsavgörande. Spelet tar över och fullständigt KNÄCKER även de hårdaste.

Peppe sa...

jag också! det är som ett soiciologiskt experiment. Ett miniatyrsamhällle. Hur den som är kivogast ändå klarar sig längst.

Linda sa...

Men det är en del av det som jag tycker är direkt obehagligt att följa med, det där psykiska spelet, människor som klart inte mår bra.

Östermyran sa...

Ojsan, jag visste inte att de visar den! (Har inte SVT.) Minns att den roade mig just nång gång då i tiden, men tja, nu vet jag inte om jag skulle orka mera kolla på det. Orkar inte riktigt med för mycket (och manusbaserad) mukamas-reality-drama. Särskilt sånt som bygger på förhållande-stereotypier och utseende, vilket jag vill minnas att det var i alla fall då i gamla (goda) tiderna. Fast jag vet ju inte hurdant programmet är nu, kanske det är annorlunda?

Hanna sa...

Alltså jag tycker det är hemskt! Men jag kan bara inte sluta titta. Det är så underhållande, jag sitter i soffan och skäms med skräckblandad förtjusning. Och för varje avsnitt så känner jag att mina hjärnceller blir färre....

Karin sa...

Minns att jag var helt hooked under studietiden med dylika program, men det va Temptation island som vi tittade på då. Också underligt koncept med en massa par och singlar som for iväg till en ö, för att sen se vad som hände.
Jag har sett nåt avsnitt av Paradise Hotel för nåt år sen, men njaaee..int riktigt min juttu...Jag blir bara irriterad! :)

Sofia sa...

Jag är beredd att hålla med dig Linda. Om gruppen bestod av olika människor med olika förutsättningar att klara en dylik situation skulle det vara intressantare ur ett socialpsykologiskt perspektiv. Med den här castingen och mängden alkohol skrattar produktionsbolaget hela vägen till banken åt unga människor som gjort bort sig, och stämplats som idioter, kanske för evigt.