Sonen övertalade mig att pumpa luft i däcken och damma av min cykel* för att följa med honom på en tur. Först var jag lite tveksam, men när väl jag svingat mig upp på henne och börjat trampa kändes det som om jag kunnat fortsätta hela dagen, så skönt var det. Solen sken, fåglarna kvittrade och folk vi mötte log vänligt.
*som rubriken syftar på, inte mig själv
3 kommentarer:
Jippii, du våga! :-) fin är du!
Vilken härlig bild! Fast man ser ju inte så mycket av dendär hjälmen.
Helena, ja, det var så roligt! Nu måste jag bara få nånstans att surra fast bebén, sen kommer vi på dagsutfärd till er allihop. :)
Alexandra, tack, ära och berömmelse till 6-åringen bakom kameran. Och kolla inlägget lite högra upp för bättre bild.
Skicka en kommentar