På denna sista bild ler jag ännu intet ont anande. Fem minuter senare var jag grön i uppsynen och allt snurrade. Sonen däremot hoppade upp och ner av förtjusning och ville åka mera, så jag var tvungen att förhandla med en främmande pappa att vara barmhärtig och ta med min avkomma på en till tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar