26 sep. 2011

Hundfeber

Snälla julgubben, kan du hämta en sånhär till oss?


Lakeland terrier

9 kommentarer:

Pia sa...

en sån fin en! Vi har också diskuterat hund men håller oss ännu några år.

Pia sa...

Hej igen! skickade nyss mail till dej men kom på att du bytt namn. Säg till om den gamla adressen inte längre är i bruk!

Linda sa...

Nej, gamla adressen gäller än! Men jag ser ingen mail?

Peppe sa...

Min mamma har exakt en sån hund. Söt, men busig.

Herregud, den här kommentaren fick mig att låta som om jag var sju. "Min mamma har en sån!!!"

jennifer sa...

En sån där brukade jag rasta när jag var liten och hade hundfeber innan vi fick vår egen hund. Den var snäll, men minst sagt livlig. Jag har också funderat på att bli hundägare, har tittat lite på spansk vattenhund, men också på den gamla goda golden retrivern. Den är i största laget bara, men så SÖT.

Mamma sa...

Jag längtar också efter en hund. Men med en dotter på 15 månader och en till på väg så avvaktar vi tills barnen är tillräckligt gamla att rasta hunden. :) Jag fick min kära, goda, lilla Sessan när jag var 11 och hon dog när jag var 27 och väntade på Ellen. 16 år är en bra ålder. <3 (Hon var en Australisk terrier och rasen är helt underbar, inte liten och bjäbbig som utseendet skulle tyda på utan stark, självständig och kärleksfull)

Anonym sa...

Det var en gullig hund! Är själv också en hundvän (här bor en borderterrier) men ibland, ibland är det inte så roligt. Men det beror kanske mest på vår hund än på hundar i allmänhet. Men som springsällskap är den fin./My

Linda sa...

Peppe, är det sant det? Vet du varifrån hon köpt den?

Jennifer, just en sån jag vill ha - alert och klok, men tålmodig med barn. Spanska vattenhundar är fina, och labradorer/retrievrar likaså, men för stora för oss.

Mamma, vi har också avvaktat hittills -det känns som om tiden är passlig för oss nu - jag är ännu hemma ganska mycket, och storebror i huset kunde ansvara för en kortare kisitur per dag medan jag och sambon skulle ta resten av promenaderna.

My, jag är också definitivt en hundmänniska, och har saknat en i många år. Och det är ju lite som med barn, varenda minut är kanske inte så tjosanhejsan, men man älskar ju dem ändå, och de är liksom värt besväret. ;)

Anonym sa...

Vill rekommendera dvärgpudel. Det har vi, han heter Sunny och har nyligen fyllt två. Han är mycket söt, mycket tillgiven och försiktig på ett bra sätt. Och han lossar inte hår, vilket jag tycker är urskönt. Vi har dessutom två allergiker i familjen och de har inte reagerat alls. Han är min första hund och jag kunde inte ha fått en bättre!

Mippe