Visst kan jag det. Vi flyttade dit från NY när jag var kring metern lång och min pappa började jobba i Geneve, först som biträdande generalsekreterare och senare som undergeneralsekreterare i FN. Den uppmärksamme läsaren invänder nu förnärmat att Geneve inte alls ligger i Frankrike, men vi bodde ungefär på en halvtimmes väg därifrån, på landet i en liten by på den franska sidan gränsen (Viuz-en-Sallaz säger er kanske inte nåt, men låter Evian, Chamonix och Mont Blanc bekant?), och alla flickorna i byn hade sina egna ponnyn.
Pandora, en stor i häst i kompakt förpackning |
Min hette Pandora, och var tjock och envis och lade märkligt nog grunden till min livslånga kärlek till hästar. Ibland promenerade hon rakt in i vårt kök för att få lite godsaker av min mamma, sådär som Pippis häst, minns ni? Vi hade också några stora hästar som min mamma och mina systrar red, några hundar och ett par åsnor.
Liten flicka, stora hästar. |
Åsnan Albert och Linda, cirka 6 bast |
Jag förstod det inte då, men nu inser jag att min barndom var snudd på magisk. Några år senare, när min pappa gick i pension från FN, flyttade vi "hem" till Finland (en smärre chock för undertecknad), och där tog en helt annan era i mitt liv vid. Inte nördvändigtvis sämre, men nog annorlunda. Många är de gånger jag funderat på hur livet skulle ha sett ut ifall vi stannat kvar i Frankrike!
7 kommentarer:
Det låter så härligt och jag förstår att det blev en stor omställning att flytta till Finland. :)
Önskar dig en suverän måndag!
You Rock!!!
Talar du alltså fortfarande flytande franska? Det är ju urcoolt!
Detta var roligt att läsa! :) Kram!
Wow. Rolig läsning ja, och fascinerande för en som aldrig bott utomlands (och faktiskt aldrig heller viljat göra det). Men sådär att som barn få uppleva det där och få ett främmande språk på köpet låter fantastiskt.
Cecilia, tack det samma - eller, ja, jag får önska dig en fin onsdag istället!
Anonym, jo, flytande på det sättet ett barn talar. Jag har just ingen brytning, men när man hör mig tala en längre stund så märker man att min vokabulär inte är så utvecklad. Kan inte föra diskussioner om politik och litteratur på franska, medan vardagligare ämnen går bra.
Johanna, I aim to please. :D Kram tillbaka!
Sanna, tack! Och ett språk är ju en av de absolut finaste gåvorna man kan ge sitt barn. Ibland harmar det mig dock att det inte var finskan som kom gratis, haha!
Jag har faktiskt tillbringat flera sportlov alldeles i närheten där ni bodde och i samma tider. Bodde hos mina släktingar vars pappa också jobbade på FN i Geneve. Konstiga sammanträffande.
Låter helt underbart!! Du ser så söt ut på åsnan! <3 Är sååå avis över din franska!
Skicka en kommentar