De ljusa stunderna

Jag har kommit ner i min vanliga, pre-graviditetsvikt igen, och är mycket nöjd med saken. Det har dessutom gått helt utan svett och tårar, mest tack vare intensivt ammande och ordentliga powerwalks i ur och skur med bebelito. Detta fakta delar jag för tillfället med mina vänner i min facebookstatus. Också här på bloggen har jag en tendens att dela med mig av sånt som gör mig glad, i motsats till sånt som bekymrar mig eller gör mig arg.

I ett av höstens nummer av tidningen Martha beklagar sig ordföranden (som annars verkar vara en hyvens kvinna) om facebook och om hur alla "iscensätter och synliggör sina liv, ibland genom att manipulera sin omvärld och sprida dimridåer för att få en vanlig tisdagmorgon att låta hur fantastiskt händelsefylld som helst." Jag förstår fröet till tanken bakom, men tycker ändå det växt sig för stort.

Såhär ser jag det: Att fokusera på allt det dåliga omkring sig, för lord knows att det finns, påverkar hela ens varande negativt. Ens mentala hälsa och ens fysiska hälsa hänger tajt ihop, vilket gör det så superviktigt med positivt tänkande. Att stanna upp och försöka ändra sitt sätt att se på saker. Att märka framstegen, i stället för bakslagen. Att njuta av småsaker i nuet istället för att vänta på framtiden. Dessutom har jag för mig att sånahär "bralistor", i stil med 5 goda egenskaper hos dig själv, eller 10 grejer jag gillar med jobbet, används ganska flitigt av diverse livscoachar och psykologer - så varför inte bara låta folk dela med sig av de ljusa stunderna och kanske t.o.m. glädja sig med dem?