Den är en ganska klassisk svensk deckare, om vi säger så. Spännande handling och bra personbeskrivningar, men den lämnar mig ändå lite kall på nåt sätt. Kanske det bara är fel genre för mig. Min dom: En bok man snabbt läser och snabbt glömmer, men inte bortkastad tid heller.
3 kommentarer:
Sånt är ganska skönt att läsa nu och då. Den kan jag låna... Visst?
Jag brukar sällan läsa deckare, just av den här orsaken. Det är samma idé men olika utformning; ett mysterium ska lösas, ett mord som ska utredas. Det är liksom ingen överraskning att man ska bli överraskad, eller att det är spännande att läsa. Jag vill ha lite mer än så.
Med detta sagt så läser jag nog allt som Håkan Nesser har skrivit. Men hans stil faller mig i smaken.
Sonja, jag har lånat boken av Peps, men jag skulle inte tro hon har nåt emot att jag lånar den vidare till dig!
Puva, jag vet precis hur du menar. Men kanske jag borde testa Nesser då?
Skicka en kommentar