5 mars 2011
En ängel i himlen
Idag fick himlen en liten ängel till. Ett och ett halvt år var han ungefär, och rycktes bort från dem som älskade honom utan mer än ett par dagars varsel. Det knyter sig i min mage och jag får svårt att andas bara jag tänker på det. Hur kan man fortsätta leva utan sina barn? Hur går man vidare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Nej vad hemskt! Jag får rysningar och blir helt svag. Jag vet inte om jag skulle kunna fortsätta leva. På riktigt.
Nej, nej, nej. Det är bara för svårt. Jag blir så rädd. Då jag vaknade i morse var min första tanke, hon andas inte, det är för tyst. Så klart var det bara mina nojor, men då det händer på riktigt... Ofattbart.
Så fel fel fel..Halsen stockar sig och magen kniper.Vet inte hur man skulle orka vidare..
Helt fruktansvärt! Jag måste nog säga att jag tänker på det ofta och varje kväll är jag så tacksam över min familj och att jag har dom här. Vet inte vad jag skulle ta mig till ifall jag skulle mista Li. Tror nog inte att sorgen försvinner någonstans, men man kanske lär sig att bättre hantera den med tiden. Och ifall man har andra barn så måste man väl bara gå vidare för de andra barnens skull? Men usch, är verkligen ledsen...
Att förlora sitt barn skulle nog vara det värsta som kunde hända.. Tror nog att man aldrig kan komma över något sådant. :( Är evigt tacksam över de guldklimpar jag har nu. En sorg är ju också att aldrig kunna få barn, trots att man inte önskar sig något högre än att bli mamma. Känner flere som är barnlösa mot sin vilja.
Senast förra veckan talade jag med en kompis som sa att nu skulle hon vara överlycklig över ett barn med svarta tår eller vad som helst bara hon skulle få ett barn.. Har också fått mf en gång men under 3:e månaden och vet sorgen, men det är ju inget som går att jämföra med att förlora sitt barn. :'(
Åh nej, vilket fruktansvärt öde. Var det en olycka eller vad? Tänkte bara om det kom så oväntat, om det är nåt som kan vara bra att ha koll på?
Denhär lilla killen hade fått rs-virus, som sen hade gått ner i lungorna, som i sin tur hade kollapsat. Man ska aldrig ta livet för givet tydligen.
Skicka en kommentar