Satt uppe alldeles för sent och kämpade emot deadlines, och vaknade alldeles för tidigt av ett uppfordrande och välriktat slag med tutten i tinningen. Hör ni ett svagt men ihållande dunk-dunk, dunk-dunk i fjärran är det troligen min galopperande huvudvärk, som jag nu tänker försöka bota med diverse tillåtna droger:
*så gör jag alltid, och sen tänker jag alltid att NÄSTA gång ska jag börja skriva juttuna i tid så att det inte blir sån stress i sista minuten. Right.
2 kommentarer:
Tänk att det alltid blir så. Det är samma för mig. Månne det är nåt inbyggt mänskligt i våra gener som gör att det är omöjligt att göra saker i god tid innan deadline?!
Haha, precis! Men NU ska jag PÅ RIKTIGT ta och skärpa mig - fick nyss ett nytt uppdrag, och tänk om jag denna gång började redan ikväll på det?
Skicka en kommentar