Där joggade jag alltså lugnt förbi en dude och hans hund, som stod och kissade mot ett buskage, totalt minding my own business. Jag sneglade hastigt på dem och registrerade deras existens, för att lika snabbt försjunka in i mina tankar igen, när hundjäveln plötsligt snor runt sin ägare och helt oprovocerat hoppar upp på mig för att förevisa sin karies på mycket nära håll. Skulle ja ha börjat fäkta med armarna och försökt knuffa undan besten skulle jag antagligen ha varit en arm fattigare nu. Till all lycka vek min instinkt in mina armar mot bröstet och vände huvudet bortåt och ryggen mot hunden, som genast ströps tillbaka av sin ägare.
Doggyn på bilden har inget med denhär historien att göraUppenbart bakfulla och tröga människor borde inte få rasta aggressiva hundar, och stora hundar som denna borde tammefan skolas minutiöst innan de tas ut bland folk. Jag älskar djur, och framförallt hundar och hästar, men det gör mig förbannad då folk inte har koll på sina djur. En lydig hund är en glad hund, jag är helt övertygad om det. En hund ska förstå sin plats i flocken, och den ska alltid komma längst ner i rang, alltid! Morr.
7 kommentarer:
Håller SÅ med! Men små hundr borde också skolas noggrannt! Själv blev jag biten av en på sommaren som "inte gillar saker som rör på sig", jag satt på cykeln och stannade då den höll på att springa under... Här går det hundar stora som hästar fria också på ängarna, lite skrämmande då man springer i mörkret.
Huj så obehagligt! Jag har alltid haft respekt för hundar, speciellt större sortens. Som liten var jag riktigt rädd och sådana här historier gör ju att rädslan lite kommer tillbaka. Speciellt när man joggar förbi hundar brukar jag nog undra om de sen plötsligt vill hoppa på mig. Tur att allt gick bra ändå! Hundägaren borde absolut anmälas!
Huj! jag blev biten förra sommaren av en hund som låg under en bänk som jag satt på. Det kom helt out of the blue. Man blir extra skärrad av sånt!
Usch, jag är själv rädd för hundar. Såg en hund bita av halva ansiktet på en flicka då jag var liten. Eller antagligen såg jag aldrig när det hände men jag såg flickan som väntade på ambulans. Sedan den dagen har jag varit sjukt rädd för hundar och speciellt schäferhundar. Både Harald och Artur har blivit påhoppade av "snälla" hundar som varit lösa. De må vara hur snälla som helst men om en hund som är större än dig själv hoppar upp på dig så finns inte mycket förståelse för hundar kvar- då finns bara rädsla och den är svår att mota bort.
Fy så hemskt! Fast egentligen är det som du sriver - inte fel på hunden utan ägaren som försummat uppfostran och troligen inte heller rastat hunden tillräckligt ofta. Sådant folk borde inte få ha hund överhuvudtaget. Vad sa ägaren då??
Ush! Och fy för hundägaren. Eftersom vi har hund blir jag alltid illaberörd av sånt här, för den där hunden mår ju inte bra. Och dom som blir attakerade får dåligt att vara. Och så tycker jag att om en hund är aggressiv och den inte blir bättre trots försök att skola (tex. om man tar en vuxen hund) så måste man kanske ge upp och släppa taget, om man vet att man gjort allt. /My
Melli, sant det där om små hundar - folk verkar ofta tycka att hundens storlek förlåter dess beteende, men så är det ju inte.
Hanna, jag blev SÅ störd på honom, han var så trög och krapulantisk och verkade inte fatta nånting.
Pia, precis, när man inte alls är beredd är det som mest skrämmande.
Sonja, usch så tråkigt, och orättvist att det lämnar såna traumor!
Morzan, exakt. Hundar (och alla djur!) är ju så fina varelser egentligen, men kan förstöras av människan.
My, jag hoppas ju att det bara var nåt underligt infall den fick, och att ägaren vaknar till. Men ser jag dem en gång till och den verkar aggressiv så tror jag nog jag tar ett snack med ägaren.
Skicka en kommentar