Jag tänkte just skriva ett litet självberömmande inlägg om att jag sprungit 5 kilometer ikväll. FEM kilometer! Utan att stanna eller promenera, utan jag har flåsat på i FEM kilometer helt hurtigt.
Men så gjorde jag misstaget att läsa igenom lite av länklistans bloggar, och tappar helt min fina egoboost* när jag läser att Peppe gasellat omkring i hela 15 kilometer. Så glöm hela allting, det var inget.
*Bonushistoria: När jag läste hennes inlägg flämtade jag tydligen till av beundran/avundsjuka, för mannen tittade upp från sin laptop och frågade oroligt vad som har hänt. "Jag ska blogga om det, du får strax läsa!", var mitt svar. Där har ni nivån på vår kommunikation såhär på kvällskvisten i soffan.
5 kommentarer:
Peppes 15 km drog lite ner på min egen "hehkutus" över mina nästan 5 km. Till skillnad från dej hade jag redan hunnit blogga om det...
Men, hur många månader har Pepsi sprungit o hur många har du? Var stolt, var nöjd, känn dig själv duktig o må bra!
Jag tycker också att 5 kilometer är värt en liten applåd! Bra jobbat!
Var stolt över din prestation, kvinna:) Jämför dig bara med dig själv.
Tack! Och jag ÄR nog nöjd med mig själv, ja riktigt stolt faktiskt! Men det kändes som en lite onödig grej att blogga om sen, hehe.
Skicka en kommentar