10 apr. 2012

Om att vara ute

Usch, har suttit på sandlådskanten och huttrat hela morgonen. Trist som bara vad, tyckte jag och sneglade hela tiden på klockan. Efter en halv evighet tog jag slutligen en protesterande fröken under armen och bar upp henne för att knäppa på kaffekokaren och ta fram dagens tidning. Varför ska det ta så emot att göra vissa saker som man som hemmaförälder förväntas göra? Vinterhalvåret är detta utelekande inte min grej alls.




Det finns förstås undantag - igår var det till exempel riktigt skönt att promenera i Noux, och spetsa några korvar till grillen. Fortfarande mycket snö där, men ändå vår i luften!

2 kommentarer:

Östermyran sa...

Jag är inte hemmamamma, men att spendera tid i en kall, sliskig park/sandlåda på vintern, med en unge som inte heller är nöjd men som ändå inte vill gå hem - det är bara så nää.

Linda sa...

Östermyra, det är extremt mycket dubbelnääää. Men vår unge bara ääääälskar att vara utomhus, så det är en svår ekvation det där.