När festen är slut

Satt och bläddrade i dagens husis och efter att jag läst artikeln om Ristomatti Ratia började jag fundera på hur jag vill ha det sen när det är dags att checka ut härifrån för gott. Särskilt länge tog det ändå inte för mig att komma fram till att det inte spelar mig nån större roll faktiskt. Jag tycker visserligen kistorna i fråga är jättefina, men för min del får mina anhöriga lika gärna snickra ihop nånting av drivved från stranden eller skaffa en färdig med billiga rosa satinvolanger inuti. Å andra sidan tror jag även det reflekterar min personlighet - Ristomattis mamma Armi hade öga för detaljer, medan jag är mera inne på stora linjer och helheter.



Okej, nu går vi över till nåt gladare ämne va? Jag är nämligen inte på väg att lämna festen på länge!