Svartvitt

Ibland vill jag vara lite kyltyrell, och då brukar jag lämpligtvis ta min kompis Maria under armen och dra iväg på nån utställning. Nu tänkte vi slå två flugor i en smäll och kolla upp Ateneums Caj Bremer -foton och Onerva, Kaupungin Naiset -utställningen. Den senare imponerade inte särskilt på mig, tyckte idén var bra, men utförandet haltade. Den röda tråden var svår att följa, och i mitt tycke verkade Onerva faktiskt inte särskilt vare sig framstående eller provokativ eller intressant eller nånting alls.

Däremot var Caj Bremers fotografier utsökta och gav valuta för de 9 eurona besöket kostade. De var till största delen svart-vita, och blandade dokumentärjournalistiska motiv med en gnutta mode från 60-talet och så lite privata familjefoton från modernare tider. Här nedan ett urval för att belysa stilen:




Vi hade faktiskt turen att råka stöta på fotografen i egen hög person, och det var väldigt intressant att få höra storyn bakom varje alster.




Phil and Ted´s, släng er i väggen.


Sylvi Kekkonen sörjer sin bortgångne man.