Förde mina valpar till Esbo för att hänga med en helt riktig valp. Här är min brors familjs lilla labbis:
Jag smälter bort totalt, så söt är den! Mina barn kunde däremot inte kontrollera sitt känslosvall alls, lika lite som hunden ifråga, och alla fick total hepuli.
Jag har förresten en del bekanta som säger sig ogilla djur. Hur något sånt är möjligt övergår helt mitt förstånd. Att alla inte älskar barn förstår jag mer än väl, de skriker och klottar och gör tvärtemot som man säger mest hela tiden. Men djur? Okej, spindlar och ormar kunde jag stå över, och kaniner förstår jag mig inte riktigt på heller. Men hundar? Eller hästar? Hur kan man inte tycka ens lite om dem - deras kloka blick, deras mjuka päls?
9 kommentarer:
Nå en vilken söt vovve!! En sån skulle man gärna ha och värma i soffan. Labbisvalparna är något av de sötaste som finns. /My
Vet du varifrån den är? Det slog mig att den säkert ganska troligt kan vara från min mammas kennel på Kimitoön. :)
Åååååh vad den är söt. Blir ju lite valpsjuk!
My, bättre än all världens vetekuddar!
Viola, nånej, är det din mamma som föder upp dem? Vad skoj!
Helena, lite? Jag borde hålla mig borta från såna här krabater helt och hållet.
Jag är inte så förtjust i djur faktiskt. Okej hundvalpar är ju söta men ofta så bits dom. Och kissar inomhus. Jag är faktiskt rädd för de flesta djur. Också hundar, hästar och hundar och har alltid varit det. Litar liksom inte på att de inte vill mig illa...
Den är såå söt, jag hade nästan med mig en till liten hund när jag hämtade Ronja från hennes uppfödare, kan bara inte motstå dessa valpar:)
Vi har haft en svart labrador, världens gulligaste hundras!
Och vi (familjen) har en brun som bäst och har haft två ljusa. Får inte nog!
Vad den e söt. Men de e alla valpar. Har just nu själv en 4 månaders valp här hemma vild som bara den :)
Skicka en kommentar