Överlag så tycker jag förstås att en hobby, eller t.o.m. flera, kan vara bra och utvecklande för barn, men i det skedet då stressen över hur man ska hinna, vilket lag som vunnit, vem som har den häftigaste utrustningen och om man övat tillräckligt tar över - då kan det vara värt att väga fördelar och nackdelar pånytt. Ta fotboll tex, jag tycker det är toppen att små knattar får lära sig laganda och får springa sig svettiga efter bollen i solskenet. Men genast då det blir fråga om arla söndagmorgnar i regn, och endel får sitta på bänken hela matchen för att de inte är tillräckligt bra - nja, då ger jag tummen ner. En hobby ska vara rolig, inte enbart handla om att prestera, springa snabbare, vara bäst.
Och så tycker jag som duden i artikeln, att man kan pröva på olika saker. Man måste inte börja dansa balett när man är 4 och sen gå raka spåret till att bli prima ballerina i tonåren. Man kan dansa en tid, och sen få byta till ridning eller trummor om det känns så.
Vad har ni förresten för fritidsprogram med era barn? Funderar lite på nånting åt 7-åringen, och tänkte att simning kunde vara en bra grej. Han tycker det är roligt, och klarar att simma några meter på egen hand, men kunde behöva lite mer hjälp med tekniken. Tror ändå det får vänta till våren, för just nu känns det som om vi har tillräckligt nytt på gång med förskolestarten och ergoterapin.
6 kommentarer:
Jag kan fundera mej tokig på det här ämnet. Vad är passligt och hur mycket och när och ... vi har också simning som hela familjens hobby, vi brukar hasa oss till Berghälls simhall på söndagar (så det är bara att hänga med dit om ni vill)
Men inte sitter väl någon på bänken en hel match? Det låter som ju förfärligt, förkastligt!
Enligt min erfarenhet funkar det inte så, inte där jag rör mig i alla fall. Bollförbundet har vissa regler, gå in och kolla deras hemsida. Alla barn ska få spela och roligt ska det vara. Tränarna är helt underbara, åtminstone HIFK:s.
I vår familj är det just fotboll som gäller. Artur går dessutom i musikskola en gång per vecka. Han går i en så kallad musikkaruesell där får han pröva på en massa instrument och sedan efter ett år bestämma sig för vilket han vill spela. I ungefär tre år har H hållit på med fotis och han älskar det. Han är ute och bollar hela tiden. Jag är glad att han har ett sammanhang där han trivs i. Hellre det än att han står och hänger vid Kampens köpcentrum. Jag vet i alla fall var han är ;). Och han tycker på riktigt att det är en hobby som är rolig, det handlar inte alls om att vara bäst. Jag frågade honom vad han tycker om att spela fotboll, han sa "det är JÄTTEroligt".
Pia, det låter jätteroligt, vi kommer gärna med nångång!
Sonja, alltså nu tog jag ju bara fotis som exempel, men kanske var det dåligt för jag vet verkligen inget om fotboll. Det är kanske en av de sporter som intresserar mig allra minst - så med min egen ko i diket hoppas jag på att S skulle gilla tex ridning eller slalom mer! Men pointen var nu den att barnet själv ska gilla vad det håller på med, och att det funkkar för alla i familjen - då är ju allt okej.
Håller med dig. Att inte få stress och att det skall vara roligt för alla. det är härligt om barnet hittar något det brinner för och vill hålla på med så mycket man hinner. 5 åringen går på folkdans/danslek en gång i veckan, det ligger mig nära hjärtat men får se hur länge han vill hålla på med det. Där får man i alla fall ta det i egen takt.
Simning är något som hela familjen njuter av./My
My, roligt med nånting såpass annorlunda som folkdans! Och simning tror jag starkt på, för det är ju liksom en baskunskap, man måste ju kunna simma.
W går på redskapsgymnastik på torsdagar och söndagar och i simskola en gång i veckan. Redskapsgymnastiken är 2ggr per vecka bara för att hon själv blev så ivrig att hon bönade och bad om att få gå där också söndagar. Förra terminen tränade hon fri-idrott. Kastade spjut och hoppade längd. Det var också roligt.
Skicka en kommentar