23 aug. 2012

Om att plasta böcker

Micaela Röman skrev ett klokt inlägg om plastandet av skolböcker, och eftersom det är aktuellt i vårt hushåll för tillfället måste jag ju få ventilera lite om ämnet jag också.

Har hållit tand för tunga i nån vecka då saken diskuterats på olika bloggar, men här får ni nu höra vad jag anser: det är helt onödigt! Ska boken inte användas mer än en begränsad tid och av bara en elev tycker jag det till och med är dumt att plasta, man kan lika bra välja nåt trevligt papper (finns fina presentpapper, planscher och tidningspapper som fungerar utmärkt för att skydda boken!) som är hundra gånger bättre ur miljösynvinkel. Tack för ordet.



Martha Stewart kanske är en svordom för vissa av er, men hon har sina ljusa stunder tycker jag.

5 kommentarer:

Pia sa...

Vi har hittills plastat eftersom en del av böckerna varit såna som alla använder (inte alltså vår flickas egen bok), men jag tycker absolut papper duger lika bra! Dessutom är det enkelt att göra om det om det slits mycket.

Kom ihåg hur kreativ jag själv var i skolan då mitt geografi-häfte skulle plastas. Jag dränkte ena sidan i lim och gned den i sand. Sen limmade jag in bokstäverna i Sahara. Andra sidan limmade jag full med bitar från en blå plastpåse och limmade in bokstäverna i Atlanten. Sen plastade jag in hela paketet. Det blev tjockt, fult och klumpigt. Dessutom gick plasten sönder och jag hade reppun full med sand.

Helena S sa...

Vi brukade alltid använda marimekkos presentapapper på mina böcker då det begav sig under 80-talet. Blev ju hur fint som helst. Varför ska förresten föräldrarna till första användaren köpa och plasta för en hel rad användare? Är det inte nåt man kunde göra under lektionerna med skolans material? ("roliga timmen")

Melli sa...

Att plasta, min favoritsysselsättning, NOT! Du sku ha sett mitt mästerverk häromkvällen där kring tolv då jag kom ihåg min uppgift. Det gick helt skrattretande dåligt från första stund. Hittade ingen linjal så gjorde på frihand. Aldrig har jag fått så många bucklor, bubblor och sträck. Eftersom det var ett stort häfte han redan hade limmat bilder på gick det heller inte att dra av plastet och börja på nytt utan att de också sku ha rivts bort. Men droppen var då sambon kollade mitt mästerverk och märkte att de inre kanterna hade jag ju limmat fast på själva sidorna i häftet, så att det inte gick att bläddra i. Då visste jag inte längre om jag bara sku gapskratta eller gråta. :D Som tur kunde det räddas och inte klagade sonen ens fast jag berättade hur dåligt det gick. :)

Ensamma mamman sa...

Hah! :) Vilket roligt inlägg! Jag måste som lärare erkänna att få av min dotters böcker är plastade och inte kollar jag huruvida mina egna elevers böcker är plastade. MEN jag vet att en del av mina kollegor är ganska hårda på denna punkt. Och vilket slöseri med energi på nåt så totalt onödigt. De böcker som för vår skolas del återanvänds plastas redan i skolan av bibliotekarien.

Linda sa...

Pia, helt underbart! :D

Helena, i vissa skolor tycks det vara så, att personalen plastar de som inte är elevernas egna böcker. Jag skulle inte säga nej till det!

Melli, haha, sådär skulle det troligen gå för mig också! :))

Ensamma mamman, skomakarens barn osv? :)