19 feb. 2013

Nästan som glass

Min man berättade häromdagen hur en mamma på dagis nästan stoppat honom* i farten och lite tillrättavisande meddelat att man minsann inte borde låta barn äta snö.

Glufsaren


För det första är det lite konstigt hur folk alltid ska orka blanda sig i hur andra sköter sina barn. Men sen så undrar jag ju faktiskt - är det nu så himla farligt att äta snö? Vad kan hända liksom? Jag har aldrig brytt mig så länge den inte är gul, brun, svart eller grå.

* jag, som moder till barnet (och således bättre vetande), skulle knappast ha fått en dylik reprimand

7 kommentarer:

Anonym sa...

Vår lillkille äter snö hela tiden. Fastän man försöker säga "usch, kakka" så fortsätter han mumsa. Finns inte så mycket att göra åt saken och man har ju själv överlevt fastän man ätit snö som liten :).

Sofia sa...

Jag orkar inte heller stressa över snöätandet (allra minst över att någon annans barn gör det). Så länge den ser någorlunda ren ut. "Lite skit rensar magen" sägs det ju :)

Helena S sa...

Man kan få mask. Eller ormar som Elsa säger. Samma med sanden i sandlådan. Allt annat ger oss cancer.

Luna sa...

He he, jag har också hört mask. Men aldrig fattat varför :)

Linda sa...

Men är inte det där med mask bara en myt? Kan inte tänka mig varifrån de maskarna (och vilka? Arktiska maskar?) mittiallt skulle komma?

Helena S sa...

Från djurkaki. Man ska väl nog ha en otrolig otur för att faktiskt råka ut för det.

smilla.ratata.fi sa...

Tycket själv om att äta snö som liten och mina föräldrar fick ganska effektivt stopp på det genom att visa hur snö ser ut när det smälter (alltså snö som såg helt ren och vit ut). Ibland fuskade jag dock, även efter vårt experiment.