Vi fortsätter på serien Tvångstankar. När jag åker buss, eller sitter på café, brukar jag intensivt spana in folk omkring mig, och försöka memorera hur de ser ut. I´m thinking "signalement", om ni fattar vad jag menar. För sen när polisen behöver bra vittnen på rånet eller skjutningen så kan jag hjälpa, eftersom jag vet precis hur den misstänkte var klädd, detaljerna i hans* tatuering eller märkte på hans väska.
*jag TÄNKTE faktiskt försöka mig på ett "hen" här, men njä. Det känns inte som min grej, utan vi tar och skuldbelägger mannen helt friskt nu bara, såhär fiktivt.
2 kommentarer:
Haha! Jag borde börja med samma, har ett uselt ansiktsminne så nån tatska kunde ju hjälpa en på traven!
Jag har helt hyfsat ansiktminne, men har supersvårt för namn!
Skicka en kommentar