Egna barn, andras pestar?

Jag är medveten om att jag utvecklat en del småjobbiga tant-tendenser de senaste åren (stickning, oförmåga att kunna sova längre än till 09 på veckoslut, surt knackande i väggen när grannarnas sänghalmslekar hotar väcka 5-åringen osv) och nu kan jag tillägga ytterligare en på listan: förargelse över gapiga och skrikiga barn på allmänna platser. På riktigt, vad är juttun med ungar som skriker hela tiden? Och då menar jag inte då de är arga eller ledsna, utan när de helt vardagligt önskar kommunicera sitt budskap med exempelvis syskon eller föräldrar. VARFÖR MÅSTE DE PRATA MED STOOOORA BOKSTÄVER HEEEELA TIDEN? Och en ännu mer angelägen fråga - varför säger inte deras föräldrar nånnting åt dem, utan låter dem gasta på i vad som känns som långt över 100 decibel i allsköns ro? Varför kan inte barn tala med vanligt röstläge? Jag lider inte av krabbis nuförtiden, och är dessutom själv småbarnsförälder, så min smärttröskel torde vara normal eller över medeltalets - men joku raja. Åtminstone på café, i bussar och andra slutna utrymmen vill jag slippa dehär små förmågorna, tack.