2 maj 2012

Tvångstankarna

När jag springer över Västerleden vid dethär stället drabbas jag alltid, varenda en gång, av samma tvångstankar.

1) jag ser mig själv hoppa ner och 2) jag inbillar mig att alla bilister tror att jag tänker hoppa ner. Vad är detta för märkliga tankar? Jag lovar, jag är nöjd och glad över mitt liv för det allra mesta, och inte ett dyft suicidal.

9 kommentarer:

Pia sa...

jag hörde i radion (och allt man hör i radion måste vara sant) att dylika tankar är mer än normala. De flesta tänker dom, även jag. Jag kan stå vid grön gubbe, se en spårvagn komma i hög hastighet och undra hur det skulle kännas om jag gick framför den. Bara för att. Det är så skumt.

Peppe sa...

jag får exakt samma tvångstankar när jag joggar vid kajkanten. Nu HOPPAR jag i!

hakuna sa...

Det är metron för mig. Ibland måste jag t.o.m. sätta mig på bänken på perrongen för att det känns som om jag inte riktigt kan lita på mig själv när metron kommer susande.

mammaspring.com sa...

Samma tankar här också... Skönt att höra att det är "normalt" att tänka så :)

Linda sa...

Men nej vilken lättnad hörni, tack att ni dela med er! Och hakuna, metron är en bubblare för mig också.

Fua sa...

Härligt! Jag har alltid samma fiilis på samma bro. Och tågskenor och metrostationer gör också sitt.

Mia sa...

jag har helt samma för båtrelingar, alltså båtar i storleksklass viking/silja. usch!
vid metron är jag bara livrädd att någon galning ska knuffa mina barn, så vi håller oss nära väggen där ;)

Bohemian Maggie sa...

Haha. Vad många vi är som reagerar på broar. :D Tanken på att jag eller någon annan skulle få för sig att hoppa slår mig allt som oftast där upp på dom där broarna.

Linda sa...

Vet ni, idag sprang jag där för första gången UTAN att tänka dehär tankarna - istället tänkte jag på er alla som kommenterat här! :)